Regionalt nätverk för studier av bukväggskirurgi
Nätverket för studier kring bukväggskirurgi har funnit sedan 2018 och har som mål att underlätta samordningen av studier kring tekniker för bråckkirurgi. I nätverket ingår framförallt enheter i mellersta Sverige och Stockholmsområdet.
De studier som listas nedan utgår från en eller flera kliniker och är i olika faser. Flertalet av de studier som är i uppstartsskedet eller nyligen initierats är beroende av effektiv inklusion och välkomnar flera centra.
Nätverket koordineras av Gabriel Sandblom, Institutionen för Klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset. Se kontaktuppgifter nedan.
Medlemmar
Jonas Nygren, Ersta Sjukhus, jonas.nygren@ki.se
Karolina Eklöv, Södersjukhuset, karolina.eklov@ki.se
Sven Bringman, Södertälje, sven.bringman@ki.se
Björn Widhe, Enköping, bjorn.widhe@ki.se
Maria Melkemichel, Södertälje, maria.melkemichel@ki.se
Fredrik Brännström, Södertälje, fredrik.brannstrom@regionstockholm.se
Ursula Dahlstrand, Enköping, ursula.dahlstrand@ki.se
Åsa Hallqvist Everhov, Södersjukhuset, asa.hallqvist-everhov@ki.se
Anders Thorell, Ersta Sjukhus, anders.thorell@ki.se
Johanna Österberg, Mora, johanna.osterberg@regiondalarna.se
Sarmad Hanna, Eksjö, sarmad.hanna@rjl.se
Ali Fathalla, Karlskoga, Ali.Fathalla@oru.se
Asmatullah Katawazai, Karlskoga, asmatullah.katawazai@regionorebrolan.se
Fredrik Linder, Gävle, fredrik.linder@regiongavleborg.se
Maria Hermann, Huddinge, maria.hermann@ki.se
Jael Tall, Ersta Sjukhus, jael.tall@erstadiakoni.se
Anna Augustsén, Södersjukhuset, anna.augustsen@ki.se
Per Lindström, Södersjukhuset, per.lindstrom@regionstockholm.se
Göran Rietz, Södersjukhuset, goran.rietz@regionstockholm.se
Harald Söderbäck, St. Göran, harald.soderback@ki.se
Ulf Gunnarsson, Umeå, ulf.gunnarsson@umu.se
Anders Olsson, anders.olsson@ki.se
Linn Westin, Huddinge, linn.westin@ki.se
Joakim Pålstedt, Ersta Sjukhus, joakim.palstedt@erstadiakoni.se
Bengt Håkanson, Ersta Sjukhus, bengt.hakanson@ki.se
Jesper Magnusson, St Göran, Jesper.Magnusson@capiostgoran.se
Jenny Löfgren, Solna, jenny.lofgren@ki.se
Alfons Matovu, Uganda, alphonsusing@gmail.com
Pär Nordin, Östersund, par.nordin@regionjh.se
Andreas Wladis, St. Göran, andreas.wladis@capiostgoran.se
Lennart Boström, Södersjukhuset, lennart.bostrom@ki.se
Anna Lindegren, Södersjukhuset, anna.lindegren@ki.se
Liv Bixo, Mora, liv.bixo@regiondalarna.se
Gabriel Sandblom, Södersjukhuset, gabriel.sandblom@ki.se
Suturförslutning versus förstärkning med nät vid kirurgi av navelbråck
Suture versus Mesh repair, SUMMER trial
Studien syftar till att utvärdera om nät behövs vid öppen kirurgi av små navelbråck. Studiegruppen är patienter som opereras öppet för navelbråck med en defekt som inte överstiger 2 cm. Efter att bråcksäcken reponerats och defekten förslutits randomiseras patienten till enbart suturförslutning eller tillägg av Ultrapro advancedTM onlay som tillägg. Studien drivs från Södertälje sjukhus, men fler centra är välkomna att ansluta sig. Inklusion pågår, hittills har Södertälje, Danderyd, Norrtälje, Enköping, St. Göran, Mora och Frölunda anslutit sig.
Studieupplägg
Dubbelblind randomiserad studie, med randomisering till suturplastik eller UltraPro onlay
Studiepopulation
Patienter med navelbråck <2cm
Exklusionskriterier
- Recidivbråck
- Epigasticabråck
- Samtidigt annat ingrepp
- Multipla defekter
- Defekt >2 cm
- Graviditet
- Ålder <18 år
- Infektioner i operationsområdet
- Akut kirurgi
- BMI>35
- Ascites
- Immunosuppression
- Antikogulantiabehandling
- Bindvävssjukdom
Primärt utfallsmått
Recidivfrekvens ett år och tre år efter ingreppet
Sekundära utfallsmått
- Postoperativa komplikationer
- Smärta ett år postoperativt skattat med Ventral Hernia Pain Questionnaire
Studiestorlek
144+144=288 patienter
Studieprotokoll
Registrering
www.clinicaltrials.gov Identifier: NCT04231071
Kontaktpersoner
Maria Melkemichel, Södertälje, maria.melkemichel@regionstockholm.se
Björn Widhe, Enköping, bjorn.widhe@ki.se
Robot-assisterad versus konventionell laparoskopisk ventralbråckskirurgi
Robotassisterad bråckkirurgi diskuteras idag allt mer. Visserligen är det svårt att visa på några konkreta vinster med tekniken idag, fr a vid kirurgi av ljumskbråck. Med den snabba teknikutvecklingen kan man dock förutse både bättre kostnadseffektivitet och vinster som idag inte är uppenbara men som kan utvecklas på några decenniers sikt. Eftersom tekniken idag ännu inte kan anses som rutin bör den dock introduceras under kontrollerade former, helst inom ramen för studier som syftar till att förbättra evidensen.
En potentiell fördel med robotassisterad kirurgi ger betydligt fler frihetsgrader i dissektionen än konventionell laparoskopisk teknik. Detta gör det möjligt att hitta anatomiska skikt på ett helt annat sätt än med konventionell laparoskopisk teknik, framförallt ger det möjlighet att placera nätet i det preperitoneella skiktet istället för IPOM.
På Södersjukhuset pågår två parallella pilotstudier där vi utvärderar tekniken på patienter som genomgår robotassisterad ljumskbråcks- respektive ventralbråckskirurgi. Även om studierna inte har någon kontrollgrupp är intrycket att åtminstone de som opereras för ventralbråck har mindre smärtor efteråt.
Protokollet för en expertbaserad randomiserad studie är under bearbetning. Patienter randomiserade till robotassisterad kirurgi opereras på Södersjukhuset och de som opereras med konventionell laparoskopi opereras på enheter där man har rutin för det. Ersta och Södertälje har visat intresse att ingå som centra där ingreppen görs med konventionell laparoskopi. Vi har fått anslag för en Investigator Initiated Trial från Surgical Intuitive.
Studieupplägg
Expertbaserad randomiserad studie, med randomisering till konventionell laparoskopisk kirurgi eller robot-assisterad kirurgi
Studiepopulation
Patienter med ventralbråck som befunnits lämpliga för laparoskopisk kirurgi
Exklusionskriterier
- Bråckdefekt >8 cm
- Bråck utanför medellinjen
- Förslutning av bråckdefekten bedömd som omöjlig vid preoperativ bedömning
- Utbredda intraabdominella adherenser att förvänta vid preoperativ utredning
- ASA>3
- BMI>35
- Ålder >80 år eller <18 år.
Primärt utfallsmått
Postoperativ smärta en månad efter ingreppet
Sekundära utfallsmått
Studiestorlek
35+35=70 patienter
Preliminärt studieprotokoll
Kontaktpersoner
Per Lindström, Södersjukhuset, per.lindstrom@regionstockholm.se
Gabriel Sandblom, Södersjukhuset, gabriel.sandblom@ki.se
Göran Rietz, Södersjukhuset, goran.rietz@regionstockholm.se
Suturförslutning versus förstärkning med retromuskulärt nät vid förslutning av defekten efter nedläggning av ileostomi
Prevent Hernia after Loop Ileostomy Reversal, PHaLIR
Hur defekten bör förslutas efter ileostominedläggning för att minimera risken för ärrbråck och andra komplikationer är inte känt. Uppgifter om incidens av ärrbråck efter förslutning av defekten varierar. I den aktuella studien görs en randomisering mellan förslutning av defekten med fortlöpande suturer eller retromuskulär inläggning av UltraPro-AdvancedTM. Se flödesschemat nedan. Inklusion pågår, hittills har Södertälje, Ersta, Södersjukhuset, St. Göran och Västerås inkluderat patienter. Fler centra är välkomna.

Studieupplägg
Dubbelblind randomiserad studie med jämförelse mellan förslutning av defekten med sutur respektive retromuskulär nätinläggning
Studiepopulation
Patienter som genomgår planerad nedläggning av ileostomi
Exklusionskriterier
- Oförmåga att kommunicera på svenska
- Känd tumörspridning
Primärt utfallsmått
Ärrbråck
Sekundära utfallsmått
- Operationstid
- Postoperativ vårdtid
- Postoperativ smärta
- Postoperativa komplikationer
Studiestorlek
104+104=208 patienter
Studieprotokoll
Registrering
www.clinicaltrials.gov Identifier: NCT03720262
Kontaktpersoner
Karolina Eklöv, Södersjukhuset, karolina.eklov@regionstockholm.se
Jonas Nygren, Ersta, jonas.nygren@erstadiakoni.se
Nina Blomme (forskningssjuksköterska), nina.blomme@erstadiakoni.se
Anna Rantanen (forskningssjuksköterska), anna.k.rantanen@regionstockholm.se
Åsa Hallqvst-Everhov, Södersjukhuset, asa.hallqvist-everhov@ki.se
Öppen främre nätplastik och modifierad öppen främre nätplastik hos kvinnor (FemRep)
Män utgör majoriteten av de som opereras för ljumskbråck. Det har lett till att de tekniker som används idag är anpassade efter mäns anatomi. Ljumskbråck finns dock även hos kvinnor, ofta i kombination med femoralbråck. Registerbaserade studier, framförallt utgående från Svenska Bråckregistret, har visat att bakre tekniker, det vill säga tekniker där man exponerar alla bråckportar från bukväggens baksida, är att föredra för kvinnor. De idag helt dominerande bakre teknikerna i Sverige är de laparoskopiska. De laparoskopiska teknikerna har många fördelar, men begränsas av att de kräver mer resurser än de öppna och att de förutsätter generell narkos. Den evidens kring kirurgi av ljumskbråck som finns idag är i stort sett helt begränsad till registerstudier, vilket också gör det svårt att dra några säkra slutsatser. För att få en bättre förståelse för hur behandlingen av bråck hos kvinnor kan behandlas görs en studie i Uganda där kvinnor med ljumskbråck randomiseras till öppen främre nätplastik och modifierad öppen nätplastik. I den modifierade varianten öppnas ljumskkanalens bakvägg, femoralkanalen exploreras från insidan och nätet läggs så att det överbryggar ljumskkanalens bakvägg och även täcker femoralkanalens insida. Studie syftar också till att kartlägga förekomsten av asymptomatiska femoralbråck. Inklusion till studien pågår på elva centra i Uganda.
Studieupplägg
Dubbelblind randomiserad studie, med jämförelse mellan öppen främre nätplastik och modifierad öppen främre nätplastik
Studiepopulation
Kvinnor med ljumskbråck verifierat med ultraljud
Exklusionskriterier
- Recidivbråck
- Inklämda bråck
- Koagulopati
- Graviditet
- Alkohol- eller drogmissbruk
Primärt utfallsmått
Postoperative komplikationer
Sekundära utfallsmått
- Patientupplevelse ett år och tre år efter ingreppet
- Kostnadseffektivitet
- Recidiv
Studiestorlek
220+220=440 patienter
Studieprotokoll
Registrering
https://www.isrctn.com/ISRCTN10330683
Kontaktpersoner
Alphons Motovu, Mubende Regional Referral Hospital, Uganda, alphonsusing@gmail.com
Jenny Löfgren, MMK, Solna, jenny.lofgren@ki.se
Andreas Wladis, St. Göran, andreas.wladis@capiostgoran.se
Pär Nordin, Kirurgkliniken, Östersund, par.nordin@regionjh.se,
Jesper Danielsson, Enheten för bilddiagnostik, St. Göran, jesper.danielson@capiostgoran.se
Kemisk komponentseparation vid öppen kirurgi för ventralbråck
När ett stort ventralt ärrbråck uppstår så kontraherar sig ofta de laterala bukmusklerna. De blir då både tjockare och kortare än normalt och försvårar den kirurgiska behandlingen som syftar till att återställa mittlinjen. En möjlighet för att underlätta det kirurgiska ingreppet kan därför vara preoperativ injektion av Botulinumtoxin i laterala bukmuskulaturen för att få denna att bli smalare och längre och därmed minska tension på mittlinjen.
Botulinumtoxin har också använts för att kupera svåra smärttillstånd. En hypotes är därför också att den postoperativa smärtan blir mindre uttalad om förbehandling skett med Botulinumtoxin. Vi har därför startat upp en pilotstudie med syftet att etablera en rutin för behandling med Botulinumtoxin och utvärdera säkerheten i detta förfarande. Om studien faller väl ut kommer den följas upp av en randomiserad studie där vi jämför olika doseringsregimer.
Studieupplägg
Öppen fallserie
Studiepopulation
Patienter med ärrbråck i medellinjen med defekt >5cm som planeras för öppen kirurgi
Exklusionskriterier
- Bråck utanför medellinjen
- Pågående graviditet
- Oförmåga att kommunicera på svenska
- Överkänslighet med Botulinumtoxin
- Infektion vid det planerade insticksstället
Primärt utfallsmått
Komplikationer kopplade till Botoxinjektionen
Sekundära utfallsmått
- Smärta och livskvalitet skattad med VHPQ
- Skillnad i diastasens bredd före och efter injektionen
- Förslutning av defekten utan behov av kirurgisk komponentseparation
Studiestorlek
15 patienter
Studieprotokoll
Kontaktpersoner
Göran Rietz, Södersjukhuset, goran.rietz@regionstockholm.se
Gabriel Sandblom, Södersjukhuset, gabriel.sandblom@ki.se
Ventralex patchTM versus UltraProTM Onlay vid öppen kirurgi av små ärrbråck
En metod för att åtgärda mindre bukväggsbråck är att placera ett cirkulärt nät som behåller sin platta form genom en plastring som håller det utspänt, Ventral Patch, på insidan av bråckdefekten. I det ideala fallet lägger sig en ventral patch på insidan av bukväggen, vilket därigenom borgar för att risken för recidiv minimeras och att man även minskar risken för infektioner och serom. Då det finns risk att man får bristningar i bukhinnan när nätet läggs på plats är de flesta varianterna av ventral patch som idag finns på marknaden täckta av ett nedbrytbart biologiskt material på den sidan som vetter in mot bukhålan för att minimera risken för sammanväxningar mot tarmen. De har också två flikar av polypropylene som sys upp mot bukväggen för att hålla det på plats. Tekniken med ventral patch har visserligen etablerat sig i rutinen, men ändå ifrågasatts på grund av fall där patchen lagts in på ett felaktigt sätt och då åsamkat komplikationer i bukhålan. I den aktuella studien planerar vi att lägga in nätet med en standardiserad teknik och använda den uppdaterade versionen av Ventralex patchTM som anpassats för att minimera den typen av komplikationer. Som kontrollgrupp kommer vi att randomisera hälften av gruppen till kirurgi med UltraProTM onlay. Studien kommer att genomföras parallellt med en liknande studie utgående från primära ventralbråck.
Studieupplägg
Dubbelblind randomiserad studie med jämförelse mellan Ventralex patchTM sublay och UltraProTM onlay vid öppen kirurgi av små ärrbråck
Studiepopulation
Patienter med ärrbråck i medellinjen som planeras för öppen kirurgi
Exklusionskriterier
- Defekt >4 cm
- Graviditet
- BMI>35
- Primära bråck
Primärt utfallsmått
Recidiv efter ett år
Sekundära utfallsmått
- Per- och postoperativa komplikationer
- Hematom
- Serom
- Kvarstående smärtor skattat med VHPQ
- Sjukskrivning
Studiestorlek
100+100=200 patienter
Studieprotokoll
Registrering
www.clinicaltrials.gov Identifier: NCT04358159
Kontaktpersoner
Asmatullah Katawazai, Karlskoga. asmatullah.katawazai@regionorebrolan.se
Gabriel Sandblom, Södersjukhuset, gabriel.sandblom@ki.se
Ventralex patchTM versus sutur med StratafixTM vid öppen kirurgi av primära ventralbråck
En metod för att åtgärda mindre bukväggsbråck är att placera ett cirkulärt nät som behåller sin platta form genom en plastring som håller det utspänt, Ventral Patch, på insidan av bråckdefekten. I det ideala fallte lägger sig en ventral patch på insidan av bukväggen, vilket därigenom borgar för att risken för recidiv minimeras och att man även minskar risken för infektioner och serom. Då det finns risk att man får bristningar i bukhinnan när nätet läggs på plats är de flesta varianterna av ventral patch som idag finns på marknaden täckta av ett nedbrytbart biologiskt material på den sidan som vetter in mot bukhålan för att minimera risken för sammanväxningar mot tarmen. De har också två flikar av polypropylene som sys upp mot bukväggen för att hålla det på plats. Tekniken med ventral patch har visserligen etablerat sig i rutinen, men ändå ifrågasatts på grund av fall där patchen lagts in på ett felaktigt sätt och då åsamkat komplikationer i bukhålan. I den aktuella studien planerar vi att lägga in nätet med en standardiserad teknik och använda den uppdaterade versionen av Ventralex patchTM som anpassats för att minimera den typen av komplikationer. Som kontrollgrupp kommer vi att randomisera hälften av gruppen till hullingförsedda suturer (StratafixTM). Studien kommer att genomföras parallellt med en liknande studie utgående från ärrbråck i medellinjen.
Studieupplägg
Dubbelblind randomiserad studie med jämförelse mellan Ventralex patchTM sublay och StratafixTM onlay vid öppen kirurgi av primära ventralbråck
Studiepopulation
Patienter med ventralbråck i medellinjen som planeras för öppen kirurgi
Exklusionskriterier
- Defekt >4 cm
- Graviditet
- BMI>35
- Ärrbråck
Primärt utfallsmått
Recidiv efter ett år
Sekundära utfallsmått
- Per- och postoperativa komplikationer
- Hematom
- Serom
- Kvarstående smärtor skattat med VHPQ
- Sjukskrivning
Studiestorlek
100+100=200 patienter
Studieprotokoll
Registrering
www.clinicaltrials.gov Identifier: NCT04356976
Kontaktpersoner
Asmatullah Katawazai, Karlskoga. asmatullah.katawazai@regionorebrolan.se
Gabriel Sandblom, Södersjukhuset. gabriel.sandblom@ki.se
Peritoneal bridging versus ingen förslutning av defekten vid laparoskopisk ventralbråckskirurgi
Den idag vanligaste tekniken vid laparoskopisk ventralbråckskirurgi är att reponera innehållet i bråcksäcken från insidan av buken varefter bråckdefekten täcks över från bukhålans insida med ett nät – Intraperitoneal Onlay Mesh (IPOM). Metoden innebär dock att bråcksäcken lämnas in situ framför nätet. Detta kan resultera i vätskeansamlingar, serom i bråcksäcken. Visserligen hindrar nätet bukinnehållet från att glida ner i bråcksäcken, men för patienten kvarstår ofta en känsla av utbuktning eller tyngdkänsla på platsen för det åtgärdade bråcket. Ett alternativ som kan minska problemet är att den del av peritoneum som utgör bråcksäcken används för att försluta defekten. Peritoneum delas då längs ena kanten av defekten varefter den fria kanten sutureras till andra sidan på defekten innan nätet läggs dit. Möjligheterna för transsudatet från bukhålan tränga i bråcksäcken förbyggs därmed, vilket minskar risken för vätskeansamling.
I en första studie har Ali Fathalla jämfört peritonel bridging med förslutning av defekten. I en uppföljande studie kommer han att jämföra peritonel bridging med att lämna defekten utan förslutning.
Studieupplägg
Randomiserad dubbelblind kontrollerad studie med jämförelse mellan peritonal bridging och defekten lämnas utan förslutning vid laparoskopisk kirurgi för ventralbråck.
Studiepopulation
Patienter som genomgår elektiv laparoskopisk kirurgi för ventralbråck
Exklusionskriterier
- Bråckdefekter med diameter >10 cm (W3 enligt EHS klassifikationen)
- Ärrbråck med annan lokalisation än medellinjen.
- Akuta operationer och inklämda bråck.
- Förväntad inskränkning av bukdomänet till följd av adherenser efter tidigare kirurgi.
- Allvarlig komorbiditet.
- Gravid eller har intention att bli gravid under studieperioden.
Primärt utfallsmått
Volym av eventuellt serom ett år efter ingreppet uppmätt med ultraljud
Sekundära utfallsmått
- Postoperativa komplikationer
- Patientupplevelse skattad med Ventral Hernia Pain Questionnaire
- Tidsåtgång för att sluta defekten
- Bråckrecidiv ett år efter ingreppet
Studiestorlek
60+60=120 patienter
Studieprotokoll
Registrering
www.clinicaltrials.gov Identifier: NCT04229940
Kontaktpersoner
Ali Fathalla, Karlskoga. fathalla.ali@regionorebrolan.se
Gabriel Sandblom, Södersjukhuset. gabriel.sandblom@ki.se
Förstärkning av suturraden med resorberbart nät vid resuturering av fascierupturer
TIGRTM Matrix
Resuturering av aponeurosen efter en fascieruptur kompliceras ofta av lokal inflammationen traumatisering av vävnaderna. Kanterna är ofta uppfransade och svaga, vilket gör att risken för nya rupturer och senare ärrbråck ökar. Idag försöker man ofta lösa det genom att ta mycket stora vävnadstag med suturerna, vilket i sig kan leda till trauma mot vävnaden och smärtor. Man brukar också förse patienten med gördel efter ingreppet för att stadga vävnaden. Eftersom det inte går att få några andra stödjepunkter i vävnaden för att uppnå stadga i vävnaden är risken ändå stor att den höga belastningen på vävnaden gör att suturerna skär igenom igen.
Ett sätt undvika nya sårkomplikationer efter en sårruptur är att använda ett konstgjort nät som armering i vävnaden. Genom att lägga nätet framför bukväggsfascian kan man avlasta snittet och låta belastningen vara på själva nätet istället för den nya suturraden. Nackdelen med ett sådant när är dock att det riskerar att ge upphov till serom och kroniska smärtor. Dessutom är sårområdet efter en sårruptur ofta kontaminerat, vilket gör att bakterier kan få fäste i nätet och ge upphov till kroniska infektioner.
Problemen med permanenta syntetiska nät skulle kunna undvikas genom att använda ett nät som resorberas i takt med att ny ärrvävnad bildas. För det syftet finns TIGRTM Matrix, TIGRTM Matrix är varpstickad av två olika syntetiska resorberbara fibrer, som bryts ned genom hydrolys och resorberas genom naturlig biologisk metabolism. Nätet ger därmed den styrka som krävs för att inte tidiga ärrbråck ska utvecklas, utan att hämma den mekaniska stimulans som krävs för en fysiologisk ärrbildning.
Sedan tidigare har vi initierat en studie för att undersöka om TIGRTM Matrix kan användas för att förebygga ärrbråck (Clinicaltrials.gov, NCT02487134). I detta projekt planerar vi att gå vidare i utvärderingen av TIGRTM Matrix genom att undersöka om samma nät går att använda som förstärkning av vävnaden efter att sårrupturer uppstått.
Studieupplägg
Pilotstudie utan kontroller
Studiepopulation
Patienter som reopereras för fastieruptur
Exklusionskriterier
- Uttalad svullnad i buken där bukkompartmentsyndrom kan befaras.
- Tid sedan primära ingreppet >30 dagar
Primärt utfallsmått
Postoperativa komplikationer
Sekundära utfallsmått
- Nya fasierupturer
- Ärrbråck
Studiestorlek
20 patienter
Studieprotokoll
Kontaktperson
Gabriel Sandblom, gabriel.sandblom@ki.se
Kirurgisk behandling av Abdominal Cutaneous Nerve Entrapment Syndrome (ACNES)
Entrapment av sensorisk nervgrenar i deras utträde genom bukväggen är ett tillstånd med kroniska smärtor i buken. Tillståndet kan behandlas genom att man lägger blockader intill nervutträdet eller genom att resecera nerven.
Diagnosen har dock ifrågasatts eftersom det inte finns några sätt att verifiera den andra än att genom den presumtiva behandlingen leder till en subjektiv lindring av symptomen. Det finns studier som talar för att en väl strukturerad utredning och behandling ger lindring av symptomen, även om placeboeffekten av naturliga skäl också spelar in. För att utvärdera vad som är effekten av den kirurgiska behandlingen och vad som är patientens bekräftelse på förväntningarna av behandlingen skulle det behövas mer kontrollerade och genomtänkta studier. Vi är i ett mycket tidigt planeringsskede kring en studie om kirurgisk behandling av ACNES. Hur en sådan studie skulle kunna läggas upp behöver diskuteras, men för att den ska kunna genomföras på ett effektivt sätt behövs sannolikt flera centra.
Kontaktpersoner
Göran Rietz, Södersjukhuset, goran.rietz@regionstockholm.se
Gabriel Sandblom, Södersjukhuset, gabriel.sandblom@ki.se
Kirurgisk behandling av rektusskidediastas
Det har under senaste åren publicerats ett antal arbeten som visat på att symptom kopplade till bålinstabilitet hos kvinnor med rektusskidediastas kan lindras om man kirurgiskt åtgärdar diastasen. Flera olika alternativ har föreslagits, både öppna och laparoskopiska, med eller utan nätförstärkning. Även om studierna har visat goda resultat har de dock ifrågasatts, delvis på grund av avsaknaden av tillförlitliga instrument för att mäta vad kirurgin har för betydelse för bålstabiliteten. Då det kan finnas kosmetiska fördelar med ett sådant ingrepp kan det också vara svårt att göra åtskillnad mellan den nytta patienten förmedlar av ingreppet i form av förbättrad kosmetik respektive bålstabilitet. Det behövs därför bättre metoder både för att utvärdera och skatta bålstabiliteten på ett reproducerbart sätt och på instrument för att utvärdera patientupplevelsen.
På Ersta Sjukhus finns planer på en randomiserad studie syftande till att jämföra olika kirurgiska tekniker. Vi har också formerat en grupp som har som mål att utveckla bättre metoder både för preoperativ utvärdering och för att skatta bålstabiliteten.
Kontaktpersoner
Joakim Pålstedt, Ersta Sjukhus, joakim.palstedt@erstadiakoni.se
Bengt Håkanson, Ersta Sjukhus, Bengt.Hakanson@erstadiakoni.se
Liv Bixo, Mora, liv.bixo@regiondalarna.se
Anders Olsson, anders.olsson@ki.se
Gabriel Sandblom, Södersjukhuset, gabriel.sandblom@ki.se