Transkribering av #107: Vem behöver vitamintillskott?

Andreas Andersson: Susanne Rautiainen Lagerström är forskningsspecialist och nutritionist, knuten till Institutionen för medicin, Solna och Institutionen för global folkhälsa på Karolinska Institutet. Hon är också knuten till Harvard Medical School i USA. Hon har forskat på livsstilsrelaterade riskfaktorer för sjukdom, både genom kliniska studier och epidemiologiska nutrition studier. Hon är dessutom AT-läkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

Cecilia Odlind: Och din första fråga var helt enkelt: Vad är vitaminer?

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, det är en grupp ämnen som är livsnödvändiga för oss som vi inte kan producera själva. Man brukar referera till organiska ämnen, en särskild kemisk struktur som behövs för att upprätthålla en rad olika funktioner i kroppen. Det är den korta sammanfattningen. Det finns 13 olika vitaminer och man brukar dela upp dem i vattenlösliga och fettlösliga och sedan har de väldigt olika egenskaper när man tittar på de enskilda vitaminerna.

Andreas Andersson: Finns det varianter också av vitaminerna? Det brukar pratas om B12 till exempel, då måste det innebära att det finns elva andra B?

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, men riktigt så enkelt är det inte. Men visst, vi har ju en hel klump med B-vitaminer. B12 är en och så finns det ju B9. Och så finns det tiamin, B1 som det talas om. Folat räknas också bland B-vitaminerna ibland.

Andreas Andersson: Och vad är det då för nytta de gör för oss?

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, man måste nästan gå in på enskilda [vitaminer]. Det går liksom inte att ge ett sammanfattande svar. Men det de har gemensamt är att vi måste få i oss dem utifrån. Vi kan inte bilda dem själva och där är kosten den huvudsakliga eller den enda källan med vissa undantag. Om vi tar vitamin D till exempel är det många som menar på att hade det upptäckts idag så hade det kanske inte klassats som ett vitamin just för att vi kan bilda D-vitamin med hjälp av solljusexponering.

Andreas Andersson: Just det, det sticker ut på det viset.

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja.

Andreas Andersson: Man pratar om antioxidanter också, är alla vitaminer alltid antioxidanter?

Susanne Rautiainen Lagerström: Nej det är de inte utan vi har vitamin C och E som är de två som oftast refereras till som antioxidanter. Vi har betakaroten som kan omvandlas till vitamin A men som också har antioxidativa egenskaper.

Andreas Andersson: Och vad betyder det där antioxiderande?

Susanne Rautiainen Lagerström: Vi bildar ständigt fria radikaler eller reaktiva syreföreningar. ROS brukar de förkortas, på engelska heter reactive oxygen species, och de här är kraftigt reaktiva. De kan reagera med DNA och orsaka bestående skador, proteiner, ja, egentligen i princip med allt möjligt. De är så extremt reaktiva. Och då har vi i kroppen själva ett antioxidantsystem. Vi har olika ämnen som vi bildar, så kallade endogena antioxidanter som hjälper till att neutralisera detta, men vi kan också få i oss det utifrån. Då har vi vitamin C och E som är vitaminer som hjälper till med detta, betakaroten. Men så har vi en hel radda med så kallade polyfenoler som finns i färgrika frukt och grönsaker, bär som också har antioxidativa egenskaper.

Andreas Andersson: Okej. Idag i Sverige om man tittar på vilka är de vanligaste vitaminbrist-sjukdomarna som du ser i din verklighet som läkare inte minst.

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja men om vi ska titta då i ett svenskt sammanhang, dels måste man också titta på vilken åldersgrupp vi befinner oss i, men vitamin D är ett vitamin som ändå får mycket uppmärksamhet och där vi också ser brister i samhället. I olika grad i olika grupper. Vitamin D, som jag sa tidigare bildas ju med hjälp av solens exponering och det är under sommarhalvåret som vi kan göra detta. Under vinterhalvåret kan vi inte göra det oavsett hur mycket vi befinner oss ute i solen. Solen står för lågt i förhållande till jorden så att den har en för svag styrka för att man ska få den här omvandlingen. Och om man tittar på Livsmedelsverkets rekommendationer så är de att man dels rekommenderar vitamin D tillskott till vissa grupper för att vi måste förlita oss på det dietära intaget och det är enbart få livsmedel som innehåller vitamin D naturligt. Nu berikar vi en hel rad olika livsmedel; mejeriprodukter och också vegetabiliska alternativ till mejeriprodukter för att kunna tillgodose behovet.

Andreas Andersson: Jag har väldigt lätt att förstå det där med att solljuset inte räcker till just en dag som denna när vi sitter och spelar in i november och det är grått som en gammal blöt yllefilt ute. Men jag minns att när mina barn var små, då skulle jag ge dem AD-droppar. Så då har vi väl en grupp som behöver D-vitaminet. Men vilka andra är det?

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja men precis, barn. Nu ger vi inte AD-droppar längre utan vi ger bara D, man plockade bort A för det var inte nödvändigt och för högt vitamin A är inte heller bra. Men vi har inte det problemet i Sverige att vi inte får i oss tillräckligt vitamin A. Men äldre rekommenderar man, över 75 om jag minns rätt att de kan behöva ta tillskott. Personer som inte rör sig så mycket utomhus kan behöva ta tillskott. Personer som går i heltäckande klädsel och inte exponerar huden kan behöva ta. Vegetarianer, veganer om de inte kan tillgodose det med berikade produkter kan behöva ta. Särskilt om man utesluter mejeriprodukter från sin kost.

Andreas Andersson: Vad kan det ge för problem då om man har för lite vitamin vitamin D?

Susanne Rautiainen Lagerström: Vitamin D är mest känt för ben hälsa. Det är viktigt för kalciumupptag och för skeletthälsa. Sen har det ju blivit en super-hajp kring vitamin D. Man har studerat det i förhållande till en rad olika sjukdomar. Man har sett att celler har receptorer för det här och kunna omvandla till aktiv form av vitamin D. Och då finns det många som har hypoteser att det kan vara kopplat till cancer, hjärt- och kärlsjukdom och diabetes och har drivit på lite grann den här hajpen och många tar tillskott för att motverka en rad andra olika sjukdomar. Där är evidensen lite skral måste jag säga. Det finns ändå några väldigt fina, välgjorda studier som har tittat på det här, till exempel cancer och hjärt-kärlpreventionen där man har slumpmässigt delat in deltagarna till att få vitamin D tillskott eller inte. Och man har inte riktigt sett någon reduktion i cancer eller hjärt-kärlsjukdom. När det kommer till detta.

Andreas Andersson: Så när du säger att evidensen är lite skral, då underdriver du egentligen.

Susanne Rautiainen Lagerström: Jag som forskare är väldigt nyanserad i mina uttalanden alltid. Men visst så är det ju med vitamin D, vi har inte starkt stöd för att det skulle minska risken för just cancer och hjärt-kärlsjukdom. Men i bland annat en stor studie som heter VITAL-trial utförd i Boston av flera mina samarbetspartners, där har de tittat inte bara på vitamin D och cancer, kärlsjukdom i den här stora fina studien där man gav både vitamin D och omega 3 tillskott till deltagare och följde dem i fem år, utan man har också tittat på andra utfall. Och där de tittar på olika autoimmuna sjukdomar såg man faktiskt en minskad risk, 22 % minskad risk för autoimmuna sjukdomar. Sen måste man alltid också tolka det i sitt sammanhang för att den här studien var primärt utformad för att studera cancer, hjärt-kärlsjukdom. Så det här är mer hypotesgenererande resultat men ändå intressant. Och man vet ju att vitamin D är involverad i flera olika processer som är kopplade till immunologiska funktioner.

Andreas Andersson: Påminn mig nu. Autoimmuna sjukdomar, vilka då?

Susanne Rautiainen Lagerström: Autoimmuna sjukdomar är ju ett jättebrett begrepp. Det finns ju massa olika sjukdomar som klassas som det, men det är i princip att kroppen själv bryter ner olika vävnader eller funktioner. I den här så hade man klumpat ihop en massa olika. Man listar bland annat reumatoid artrit som är reumatisk sjukdom men också Polymyalgia Rheumatica, autoimmun sköldkörtelsjukdom, psoriasis men också en massa annat.

Andreas Andersson: Men ändå en viss minskad risk. Och tack vare D-vitaminet kanske?

Susanne Rautiainen Lagerström: Det här är en stor välgjord studie utförd i USA som inkluderade ca 25 000 kvinnor och män som slumpmässigt delades in i intag av vitamin D eller omega tre tillskott eller placebo, sockerpiller i olika kombinationer.

Andreas Andersson: När det gäller just autoimmuna sjukdomar så har vi ett avsnitt, nummer 84 där Olle Kämpe intervjuas om just detta. Så vill ni lära er mer om det så rekommenderas det avsnittet. Men vitamin D och Covid, där finns det ju också en massa åsikter och har figurerat en massa olika teorier.

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, det blev ju en väldig hajp under pandemin. Och det blir ju ofta lite så här. Vitamin D har tidigare föreslagits kunna minska luftvägsinfektioner. Covid kom som en ny typ av luftvägssjukdom så många hakade på det här. Mycket hände under Covid men väldigt mycket prematurt som kom ut och fick stort genomslag som sen visade sig kanske inte var helt vattentätt. Men just för Covid så finns det i nuläget, vad jag vet inte några direkta bevis för att vitamin D skulle minska risken för Covid eller för allvarlig Covid-sjukdom. Däremot är jag med faktiskt i en studie som utförs i USA just nu av samma folk där de testar vitamin D tillskott jämfört med placebo hos personer som precis har testats positivt för Covid för att se om det skulle ha någon påverkan på allvarlighetsgraden av Covid.

Andreas Andersson: Finns inga preliminära data som du kan dela?

Susanne Rautiainen Lagerström: Nej, det är inte så med just randomiserade studier. Väldigt kontrollerat. Man får inte någon sneak peek förrän studierna är avslutade. Det är som en check där att man forskare ska inte kunna gå in och inte påverka utfallet på något sätt utan man måste strikt hålla sig till protokollet.

Andreas Andersson: Okej, så D-vitaminbrist är det som kanske kan vara vanligast i Sverige, men tittar man på ett mer globalt perspektiv, finns det några andra sådana tillstånd? Skörbjugg Det är ju så himla välkänt att man kan få om man inte får C vitamin. Men finns det några andra stora problem idag utanför Sverige?

Susanne Rautiainen Lagerström: Absolut, det finns det och de ser ju annorlunda ut än vad vi har här i Sverige. Vi pratar om vitamin D här i Sverige och B12 en annan. Det är främst de två som sticker ut här. Men om vi tittar globalt sett i låginkomstländer så har vi vitamin A brist till exempel. Mycket mer vanligt förekommande särskilt hos barn, och även anemi som är ett bristtillstånd med som kanske främst orsakas av järnbrist men också B12. [brist på] Folat kan också bidra till anemi.

Andreas Andersson: Men hur yttrar sig det då om man har B12-brist? Vad får man för problem då?

Susanne Rautiainen Lagerström: B12 det är väldigt viktigt för DNA om jag ska förenkla det. Men någonting man kan se med B12-brist: dels är det anemi, B12 är viktigt för bildandet av röda blodkroppar, men att man får en sån här perifer neuropati som det heter på medicinskt språk, du får domningar i händer och fötter. Så det är något som ändå är rätt så vanligt förekommande i äldre åldrar. Men det har också kognitiv påverkan, B12-brist.

Andreas Andersson: A-vitaminbrist då?

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, men det är ju det klassiska, det många känner till tror jag, i alla fall äldre generationer: man pratar mycket om nattblindhet. Ett av de första symptomen. det är väldigt viktigt för ögat. Det [A-vitamininnehåll] heter ju retinol equivalent och retina betyder näthinna.

Andreas Andersson: Man mister mörkerseendet typ?

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja det är ett av de första symtomen. Sen kan det ju faktiskt, om det blir riktigt allvarligt skapa en kronisk blindhet och är även kopplat till död. Så vitamin A är ett viktigt vitamin, men också lite lurigt. Det är också intressant tycker jag, för som i Sverige så har vi inte riktigt problem med det utan snarare tvärtom. Dels plockar man bort vitamin A för att vi löper nog större risk att överkonsumera det snarare än underkonsumera. Lagom är bäst

Andreas Andersson: Jag måste ju få fråga hur länge sen var det som A-vitamin försvann från dropparna? Jag känner mig fruktansvärt gammal.

Susanne Rautiainen Lagerström: Jag kommer faktiskt inte ihåg exakta året nu, men jag vet att det hände under tiden jag pluggade till nutritionist för det var mycket diskussion kring det då. Ja.

Andreas Andersson: Jag inser vad klockan är slagen: att jag har vuxna barn vid detta laget. Det här är ett ämne som engagerar, vi har fått in ganska många lyssnarfrågor. Vi kan sprida ut dem lite grann. Den första är egentligen två frågor: Vilka vitaminer och mineraler är bäst att ta vid 75 års ålder samt har kroppen svårare att ta upp vitaminer vid hög ålder?

Susanne Rautiainen Lagerström: Det blir liksom lite missvisande att klumpa ihop alla vitaminer i en, utan där sticker vitamin B12 och vitamin D ut. Vitamin B12 vet vi att det är ett försämrat upptag med stigande ålder. Och vitamin D: äldre har inte samma möjlighet att bilda det från solljuset för att just det här ämnet som finns i huden, det minskar med åldern. Vi har ju studerat multivitaminer när jag var i USA och forskade i stora kontrollerade randomiserade studier och där såg vi att i vissa just äldre kanske det skulle ha någon positiv påverkan på hjärt-kärlsjukdom och cancer, även om det var främst cancer i det här sammanhanget. Men nu har vi precis kommit ut med en ny randomiserad studie: COSMOS trial där vi försökte sampla just personer över 60 för att titta på om äldre skulle kunna få en positiv effekt av multivitaminer och det var en så kallad null trial. Vi såg ingen effekt på just cancer hjärt-kärlsjukdomar. Så det är lite lurigt vad äldre kan behöva eller inte. Det är mycket som händer med ålderdomen. Det kan vara försämrad aptit, försämrat upptag, multisjuka, en rad olika tillstånd. Äter många mediciner. Så otroligt svårt tycker jag ändå att göra en generaliserad slutsats vad äldre behöver, men de löper absolut högre risk för brister.

Andreas Andersson: Mellan tummen och pekfingret, hur vanligt är det att folk håller på och käkar tillskott?

Susanne Rautiainen Lagerström: Det finns faktiskt inte så bra aktuella data på det här. Det finns en jättefin studie men den är publicerad 2001 och baseras på data från 96-97 och det är över 20 år sedan. Men sammanfattningsvis så tog 22 % av männen någon typ av kosttillskott och 33 % av kvinnorna. Och så tittar man lite grann om det var andra faktorer som bidrog och då var äldre personer mer benägna att ta och även kvinnor var mer benägna att ta.

Andreas Andersson: Men du beskrev ju ganska bra där hur omöjligt det egentligen är att säga vad en 75 åring eventuellt behöver. Generellt behöver. Samtidigt så behöver man inte direkt vara överintresserad av hälsokost och vitaminer och så för att inse att det är enormt stora värden i den här branschen. Dels att tillverka de här tillskotten och sälja dem, men också i att alla goda råd, man översköljs är nästan. Givet att det är så himla individuellt och givet att man inte har så himla stark evidens. Är det lite humbugvarning på till branschen?

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja alltså mitt enkla svar skulle vara ja, det säljs ju otroligt mycket olika typer av preparat för väldigt mycket olika saker. Vitamintillskott är ett preparat som säljs, men det finns ju även andra typer av olika växtextrakt eller alger och andra komponenter. Och det är en väldigt snabb bransch också och genererar väldigt mycket pengar för dem som driver detta. Det måste man ha i åtanke när man kliver in i en sådan här butik. Det är också en bransch som inte är strängt reglerad, som till exempel läkemedel där det finn stränga direktiv för vad man får säga och inte. Det måste genomgå olika typer av studier för att komma ut på marknaden. Det är också kontrollerade nivåer, vad som finns i ett läkemedel, det är inte samma för när det kommer till vitamin och mineraltillskott. Man har ju sett med vitamin D när man gjorde en undersökning att det kunde variera ganska oerhört mellan preparaten hur mycket som faktiskt fanns i detta påstådda tio mikrogram preparatet till exempel. Ja, om vi nu ska ta hälsokostbranschen humbug eller inte, ja, det finns vissa direktiv att man inte får säga vissa saker, men det är många som tänjer på de här gränserna ständigt. Många har ju blivit fällda med reklam som snuddar på gränsen och jag upplever att det här är ett stort problem och man hittar nya kanaler för att nå ut. Se bara på mina döttrar som befinner sig på olika sociala medier där de snappar upp olika saker. Att det här ska vara jättebra. "Jag hittade det här, det här ska vara bra att ha, det har de sagt på TikTok" Och det är ju en väl genomtänkt marknadsföring som ligger bakom det.

Andreas Andersson: Men är det rentav så som man får höra ibland att om man bara äter en väl avvägd, balanserad kost i enlighet med Folkhälsomyndighetens riktlinjer och i övrigt inte har några problem att då är det egentligen rätt onödigt att ta vitamintillskott. Utom möjligen vitamin D då för vissa grupper.

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja så är det. Och D-vitamin behöver du inte ta heller om du har en kost som tillgodoser dig det behovet, så är det. Svårare än så är det inte. Om vi tittar på de kostråd du har, det ser likadant ut i många andra länder och de är framtagna för att just tillgodose det rekommenderade intaget av vitaminer och mineraler och kolhydrater, protein och fett.

Andreas Andersson: Nu sa vi visst vitaminer och mineraler sammanhängande, men hur skiljer sig dem? Vad är mineraler om de inte är vitaminer?

Susanne Rautiainen Lagerström: Nej, man brukar ju prata om mikronutrienter och där ingår både vitaminer och mineraler. Mineraler är också viktiga för massa olika processer i kroppen och det behöver vi också tillföra utifrån. Mineraler är ett ämne. Vitaminer är mer en komplex kemisk struktur, men båda är så kallade livsnödvändiga, essentiella mikronutrienter. Och om vi ska prata om mineraler så kan vi nämna järn och vi har zink och magnesium.

Andreas Andersson: Liksom grundämnen?

Susanne Rautiainen Lagerström: Jamen precis.

Andreas Andersson: Bra, då blev det utrett. Vi tar en lyssnarfråga. Spelar någon roll i vilken form och när vitaminer tas? Jag antar att de syftar på tillskott.

Susanne Rautiainen Lagerström: Alltså, det här är ju lite svårt tycker jag, den här frågan fick jag ju på förhand och försökte kika lite grann på. Teoretiskt skulle man kunna tänka sig att flytande är bättre än kanske en tablett eller en kapsel, för den behöver inte bearbetas på samma sätt för att frigöra vitaminer och mineraler. Jag tror ändå att den är rätt försumbar, men däremot så skulle det vara mer hur man tar den, om vissa saker är bättre att ta på fastande mage än andra. Jag skulle inte bekymra mig så mycket över det här att ta flytande, tablett eller kapsel om man nu väljer att ta tillskott.

Andreas Andersson: Jag drar mig till minnes från min sedan länge svunna barndom, men att när det serverades blodpudding i skolmatsalen, då var det apelsinjuice som man drack till, och det var den enda gången, annars var det alltid mjölk. Och där skulle det vara något, att det skulle tas upp lättare eller?

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, inte riktigt, så här. Järn brukar delas upp i hemjärn och icke-hemjärn. Hemjärn är det som vi får från djurriket, blodpudding. Icke-hemjärn är det som finns i växter. Hemjärn tas upp lättare än icke-hemjärn. Och där kommer det här med apelsinjuicen in. Men det är för det här icke hemjärnet som den hjälper upptaget därför att det blir en omvandling som hjälper till att bilda ett järn som är lättare att ta upp. Men för hemjärnet i blodpudding har det nog ingen större påverkan. Men sen sa någon klok person till mig, och det här diskuterade vi väldigt mycket då när jag läste nutrition att tidigare var det väldigt, och det är det väl kanske fortfarande: att man dricker mjölk till måltiderna i skolan. Och just kalcium i mjölken, att det teoretiskt skulle hämma upptaget av järn. Så det här kanske var som ett substitut, att man väljer bort mjölken.

Andreas Andersson: Det var en så lustig grej att just där var det så viktigt.

Susanne Rautiainen Lagerström: Jag tror faktiskt inte att jag minns att vi fick apelsinjuice och blodpudding.

Andreas Andersson: Du är ung. Det kan ju ha skilt sig från olika skolor också antar jag.

Susanne Rautiainen Lagerström: Det var så. Jag tror att det var så.

Andreas Andersson: Just det. Vi tar en lyssnarfråga till. Ska mineraler alltid tas på kvällen?

Susanne Rautiainen Lagerström: Alltså, jag har nog aldrig hört att man ska ta det vid någon särskild tidpunkt faktiskt. Frågan är vad man menar med det? Återigen, menar man alla mineraler? Jag har aldrig stött på något sånt och kan inte hitta riktigt att det skulle vara så. Jag menar, jag vet att det är populärt att ta magnesium mot kvällen för kramper, är det det man syftar på i det här sammanhanget? Men att det skulle vara en särskild tidpunkt då kroppen är mer mottaglig för ett mineral har jag väldigt svårt att säga faktiskt.

Andreas Andersson: Ja, vi har ju fått en lyssnarfråga just om magnesium som Lyder så här: jag upplever att magnesium hjälper mig att slappna av och få mindre huvudvärk, kan det stämma och kan det hjälpa mot så kallad "restless leg syndrome" som är just sådana där nattliga små benkramper som kan störa sömnen?

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, det är ju jättepopulärt att man tar magnesium just för restless legs eller kramper. Där är evidensen lite skakig ska jag säga. Jag läste ganska nyligen en stor sammanställning där man gått igenom olika studier och i någon äldre population kunde man inte se något stöd för att det skulle minska risken för kramper. Men tittar man på gravida och på just kramper bland gravida så var det lite mer mixat, men man kan inte tydligt se att det minskar. Det är också populärt att ta magnesium bland många som springer och tränar hårt för att minska kramper och där finns det inte riktigt de här välgjorda, randomiserade, kontrollerade studier som utförts för att studera detta. Så jag skulle säga att det inte finns så starkt vetenskapligt stöd för det. Däremot, om man upplever att det är så, magnesium är ett ofarligt tillskott så ja, det är väl upp till en själv känner jag lite. Så länge man inte överdoserar i stora mängder.

Andreas Andersson: Nu öppnade vi ett par dörrar som är intressanta tycker jag, som jag funderade på redan tidigare under samtalet. Men det är ju det här underbara fenomenet som heter Placebo, som vi också har gjort ett avsnitt om med Karin Jansson som jag rekommenderar. Men det är ju alldeles uppenbart så att vår hjärna har en fantastisk förmåga att till exempel känna mindre smärta, men också att om vi verkligen tror på att någonting funkar, då finns det en god chans att vi också kommer att uppleva att det har en effekt. Tror du att de som känner sig piggare av diverse tillskott att det ofta handlar om en slags placeboeffekt?

Susanne Rautiainen Lagerström: Garanterat så är det ju. Det är därför vi behöver de här randomiserade, kontrollerade studierna där man jämför mot en placebogrupp. Och så är det i hela hela konstvärlden skulle jag säga generellt. Det handlar mycket om vad jag upplever, vad jag känner är bäst. Men man ska inte avfärda det. Om en person faktiskt upplever att man mår bättre av att göra så här, så länge man inte håller på med vansinniga saker. Knaprar en massa vitaminpiller i överdrivna mängder som faktiskt kan vara skadligt. Men att om man vill dricka sin fruktsmoothie på morgonen som man upplever att man mår bättre av, eller vill ta ett lågdos magnesiumtillskott inför kvällen. Ja visst, kör på tycker jag. Men det finns ju ingen evidens som backar upp dig. Man måste kunna skilja på det. Jag kommer inte rekommendera det, vi kommer inte i vården rekommendera det. Men sånt här, alla har ju lite sina egna idéer i det här.

Andreas Andersson: Kan man ändå inte tänka sig att, om den vetenskapliga världen liksom adderar kunskap i latin och vi lär oss mer och mer, skulle det inte kunna vara så att det finns saker i de här alternativa utmarkerna som vi kanske om 50 år lyckas bevisa faktiskt har en effekt? Det har till exempel pratats även i den här podden om att dricka rödbetsjuice för att sänka blodtrycket? Och det har diskuterats möjligheten att gurkmeja har någon slags positiv effekt för njurarna. Även om vi idag kanske inte har jättestark evidens för det?

Susanne Rautiainen Lagerström: Men så är det ju och jag tycker också att det är lite fel att säga att allting som är kostrelaterade är alternativt, så behöver inte vara utan vi vet ju att det finns en massa hälsosamma ämnen i kosten och forskning tar tid och det är begränsade resurser. Så bara för att det inte bevisats så kan man inte påstå att det inte finns en effekt. För det upplever jag också många gånger att det blir den missuppfattningen. Men det beror väl på liksom i vilket sammanhang man då befinner sig i. Men jag håller med. Det finns massa saker inom den så kallade alternativmedicinen som ändå har hamnat i den konventionella medicinen.

Andreas Andersson: Vi pratade om att det är så mycket forskning kvar att göra, men forskning måste ju finansieras. Och som du sa, det finns begränsade resurser. Skulle man kunna tänka sig att det finns ganska starka ekonomiska krafter som inte riktigt kanske vill få fram det slutgiltiga svaret på hur effektivt eller ineffektivt en del av de här tillskotten är? Det är kanske svårt att få någon att finansiera forskning som skulle kunna tänkas visa på att en miljardindustri är totalt meningslös?

Susanne Rautiainen Lagerström: Jo, men så är det. Därför är det otroligt viktigt när man läser vetenskapliga publikationer att titta på vem som har finansierat studien. Många av de här studierna är finansierade av företagen själva, men det behöver inte per automatik betyda att det är en dåligt utförd studie. Just sådana här randomiserade kontrollerade studier är otroligt dyra att utföra. I Sverige är det otroligt svårt, det är ju omöjligt att få de pengarna för att finansiera en studie. Man blir beroende av att samarbeta med industrin själva, till exempel läkemedelsindustrin eller av kosttillskottsindustrin, och där är det viktigt att man har tydliga kontrakt. Många sjukhus och universitet har det tydligt [i kontraktet] att industrin har ingen som helst makt över resultaten som kommer ut. Men så är inte alltid fallet. Men absolut, det är väldigt viktigt att ha i bakhuvudet när man tolkar studieresultat.

Andreas Andersson: En lyssnarfråga: Kan vitaminer hjälpa vid reumatism och inflammationer?

Susanne Rautiainen Lagerström: Det här är ju lite intressant. Det finns ju den här VITAl trail, som precis kom ut, som är utförd i USA och testade vitamin D, omega 3-tillskott på olika autoimmuna sjukdomar där reumatism eller reumatoid artrit bland annat ingick. Och där såg man ju att gav man detta till personer som var friska från början så minskade faktiskt risken att insjukna i detta och det var starkast då för vitamin D-tillskott. Inte lika tydligt för omega 3-tillskott

Andreas Andersson: Om man då har reumatism, eller problem med inflammationer av olika slag, kan man bli bättre av att ta de här?

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, det har tittats lite grann på omega3, det vet jag har varit populärt. Omega 3 är en fettsyra som finns i fet fisk bland annat. Men den har också lite antiinflammatoriska egenskaper. Men där är ändå lite skakigt skulle jag säga. Jag får liksom inget kristallklart svar utifrån den befintliga litteraturen, men teoretiskt är det ju intressant.

Andreas Andersson: Om vi för ett ögonblick leker med tanken att jag är drabbad av reumatism, jag söker upp dig i din roll som läkare och frågar borde jag käka omega 3?

Susanne Rautiainen Lagerström: Alltså. Nu är inte jag någon reumatolog så, pass.

Andreas Andersson: Men en lyssnarfråga till. Vad säger forskningen om så kallad "superfood"? Finns det anledning att äta till exempel spirulina, chlorella, acai? Om man äter en varierad kost i övrigt? Jag har läst att de ska kunna binda giftiga tungmetaller och på så sätt avgifta kroppen. Ligger det något i detta?

Susanne Rautiainen Lagerström: Nu var det många frågor i en. Ska vi börja med "superfoods"? Ja, det tycker jag är väldigt intressant men ett väldigt vagt begrepp. Vad innebär "superfoods"? När man tittar runt så finns det ju massa olika listor och vad de har gemensamt, dessa superfoods verkar vara att de är väldigt näringstäta eller antioxidanttäta livsmedel.

Andreas Andersson: Sådana gojibär brukar det pratas om.

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, men gojibär är superfood. Men även blåbär som vi har i de svenska skogarna klassas också på superfoodlistan. Ja, jag vet inte. Det är intressant att det kommer och går, trender med olika begrepp. Men just superfoods låter i mina öron som att det inte egentligen är något konstigt med det. Det är ju sånt som vi har pratat om länge. Sen finns det några super-superfoods kanske, gojibär som man får betala dyra pengar för, för att få i sig i sina antioxidanter. Men jag tycker inte det behöver vara så krångligt. Vi har faktiskt i Sverige många superfoods, om vi nu ska kalla dem det, i våra livsmedelsbutiker, i skogen: blåbär, lingon, hallon.

Andreas Andersson: Men det här med att de skulle kunna binda tungmetaller och "avgifta kroppen"?

Susanne Rautiainen Lagerström: Då syftar vi på de här spirulinaalgerna. Ja, de har ju den egenskapen, men att de skulle göra det i kroppen, det har jag väldigt svårt att se. Så jag har inte sett någon studie som har kunnat bevisa det. Att man genom att inta det skulle rensa kroppen från tungmetaller.

Andreas Andersson: Den här. Den är lite intressant. Jag har gallsten och tål inte att äta råa grönsaker och liknande, undrar om vitaminpiller kan tas upp och göra nytta i min kropp?

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, alltså det här. Den här frågan är ju intressant, så om jag förstår dig rätt så upplever den här personen att råa grönsaker triggar gallstensanfall. Och att man kanske uteslutit råa grönsaker från sin kost och behöver då tillföra vitamintillskott. Om det är just råa grönsaker så kanske man får i sig vitaminerna via frukt eller bär. Vissa har också upplevt samma problem med frukt. Men åter det, man måste se hela kostmönstret här. Kanske går det att äta kokta grönsaker? Visst får man visst en viss förlust av vitaminer och mineraler, men det är det svårt att ge ett enkelt individuellt svar ifall att det skulle vara bra i det här fallet

Andreas Andersson: Generellt sett, om man nu av nån anledning inte kan eller vill äta en allsidig och varierad kost, om man t.ex. genuint hatar grönsaker och frukt och sånt. Jag skulle kunna nämna ett exempel från min egen ungdom: en kompis som höll på att börja gråta när hen beställde en hamburgare en gång för att det var massa grönsaker i den.

Susanne Rautiainen Lagerström: Låter som mina barn.

Andreas Andersson: Som jag minns det var han också förkyld ungefär 75 % av tiden. Jag vet inte om det har något samband, men låt oss säga att man verkligen genuint tycker jätteilla om alla grönsaker, kan man liksom kompensera för det genom att ta de här tillskotten?

Susanne Rautiainen Lagerström: Frukt och grönt innehåller inte bara vitaminer och mineraler utan det är fibrer och andra saker där som också är bra för kroppen. Men om man är väldigt restriktiv så löper man risk för att inte få i sig vissa vitaminer och då kan ju såklart tillskott vara indicerat. Men var den gränsen går? Återigen, det är otroligt svårt och man måste titta lite på helhetsperspektivet hos den individen. Men sen att vitamintillskott helt skulle kunna ersätta det här frukt och grönt intaget, det tror jag inte. Just också för att det är bäst i det här sammanhanget med allt annat som man får i sig.

Andreas Andersson: Vitaminer ihop med annat; finns det vissa vitaminer som kan ha påverkan på vilken effekt läkemedel har som man tar.

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, det finns det ju och det kändaste exemplet är väl vitamin K när man tar Waran. Waran är ett blodförtunnande läkemedel som man kan ta om man har förmaksflimmer eller något annat som gör att man behöver tunna ut blodet. Waran är ett gammalt läkemedel och bör ersättas med andra mer nyare typer av läkemedel men den ställs lite in baserat på ens koagulation förmåga och där är ju vitamin K med som en nyckelroll. Så de personerna ska inte vara restriktiva utan man ställer nog in i sitt habituella vitamin K-intag. Så om man då helt plötsligt skulle börja käka en massa K-tillskott så kan man ju rubba det här.

Andreas Andersson: Vitamin K känns inte som någon av kändisarna inom vitaminfamiljen. Var får vi i oss vitamin K ifrån? Naturligt?

Susanne Rautiainen Lagerström: Det är de gröna grönsakerna, kål som är rika på det. Det är inte en av dessa bristvitaminer som man brukar hänvisa till.

Andreas Andersson: Vi har varit inne lite grann på när vitaminer inte bara är bra för oss och bland annat så finns det forskning här på Karolinska Institutet som har visat att antioxidanter ökar risken för metastasering hos personer som har cancer eller med ökad risk för cancer. Alltså att cancerceller sprider sig i kroppen om man får i sig för mycket antioxidanter. De här personerna borde inte äta tillskott om de inte har brist. Men hur spridd är den där kunskapen?

Susanne Rautiainen Lagerström: Jag upplever att den inte är så spridd att patienter som står under pågående cancerbehandling ska vara försiktiga med vitamin eller antioxidant tillskott. Jag har själv föreläst för bröstcancerpatienter tidigare och upplever att de blir överösta med många dubbla budskap och att kosttillskottsbranschen har ett ganska starkt fäste i dem. Det här är en populär målgrupp och det är ju beklagligt för det finns ju studier baserade på djurdata som visar detta. Men det finns också indikationer på människodata också, att det finns en sanning i detta. Vi har ju dels hört det pratas om högdos antioxidant-tillskott. Det var ju väldigt hajpat tidigare, så när jag började doktorera så var det den stora antioxidant hajpen som dog under mina doktorandår. Men då var det en av alla randomiserade kontrollerade studier som jag tjatar om hela tiden som testade olika typer av vitamin tillskott. Och en av de kändaste studierna är den finska studien som är utförd bland finska rökare där man testade om betakaroten som antioxidant skulle minska risken för lungcancer. I den här studien såg man snarare tvärtom att det ökade risken för lungcancer. Och så kom det en annan studie i USA som tittade då också på betakaroten hos personer som röker och är asbestosexponerade och där såg de liknande samband i den studien också så det har gjort att man i vetenskapssamhället avråder det här strikt.

Andreas Andersson: Nu har vi pratat om ett par specialfall här: om man redan har en pågående cancer eller om man tar blodförtunnande medicin, men rent generellt antyder du att man skulle kunna fördärva sig genom att äta alldeles, alldeles för mycket magnesium till exempel. Finns det andra som går att överdosera, till exempel vitamin D?

Susanne Rautiainen Lagerström: Jag skulle säga att allt går nog att överdosera. Vi vet inte alltid vilka gränser det ligger på och vad vi skapar med en överdosering. Men som sagt, vad är det här för substanser? Jo men, vi äter dem för att de är viktiga för många olika processer, men det behövs också finnas en balans. Rubbar vi balansen så vet vi inte riktigt vad vi sysslar med. Det skulle jag nog säga att det gäller generellt. Sedan kan nog de här gränserna var snävare beroende på vilket vitamin eller mineral vi pratar om. Men om vi tar vitamin D så tror jag absolut att det går att överdosera. Och det var ju populärt att ge jättehöga doser tidigare och åter igen, forskningen är lite bristfällig, vi vet inte riktigt exakt vad det skulle göra. Det finns vissa som antyder att man har tittat på vitamin D-nivåer i blodet. De som har väldigt höga nivåer löper högre risk för olika cancerformer likt de som har låga nivåer.

Andreas Andersson: Vad detta står för går inte säga, att det här är direkt kopplat till tillskott, men det finns ändå många varningsflagg därute som ändå talar för att lagom är bäst.

Andreas Andersson: Man kan tänka sig att om man råkar vara bosatt nära ekvatorn, att man har ett konstant D-vitaminöverskott när det är väldigt mycket sol.

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, men där är det fiffigt med kroppen. Det är svårt att överdosera vitamin D via solljus. Då är det snarare de andra effekterna av solljus med ökad risk för hudcancer.

Andreas Andersson: Finns det något specifikt vitamin eller mineral som vi känner till, som så att säga är farligare än de andra? Att överdosera kraftigt.

Susanne Rautiainen Lagerström: Om jag måste välja en så skulle jag ta vitamin A ändå. Dels för att gravida rekommenderas att vara försiktiga. Man har sett att det kan leda till olika fosterskador. Det har även kopplats till osteoporos i olika svenska data, bland annat. Sedan hur vetenskapligt fastställt det sambandet är det kan diskuteras, men det är ju ett så otroligt potent vitamin och där har vi intagit försiktighetsåtgärder i Sverige. Vi har inte berikning av vitamin A i samma utsträckning. Man har även i många kosttillskott, multivitamintillskott som innehöll vitamin A tidigare, många har bytt ut det till betakaroten. I USA så rekommenderas de tillskotten att inte innehålla vitamin A utan betakaroten som kan omvandlas till vitamin A och då blir det ett snällare sätt att supplementera.

Andreas Andersson: Och osteoporos är benskörhet helt enkelt?

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja.

Andreas Andersson: Ja, men berätta vad din egen forskning handlar om.

Susanne Rautiainen Lagerström: Ja, jag har ju hållt på och grottat in mig i de här vitaminerna och mineralerna under min forsknings bana. Idag så har jag styrt om det lite grann. Nutritionen är central men jag jobbar då med mor och barn hälsa. Jag är ju epidemiolog i grunden så att vi ska titta på stora data i Sverige. Men jag har också studier i Liberia där vi ska titta på hur nutritionsstatus hos den gravida kvinnan påverkar kvinnans hälsa, men också det växande fostrets.

Andreas Andersson: Och i framtiden. Vad skulle du vilja forska på? Drömprojekt? Om jag fick kasta mig över det någon gång, då blev jag en lycklig människa.

Susanne Rautiainen Lagerström: Jag skulle vilja förfina våra mätmetoder inom nutritionsforskningen. Det som det baseras på idag är väldigt mycket självrapporterade data, frågeformulär. Nu håller vi på lite grann i den här vitamin D/Covid-studien att man kan med ett enkelt blodprov: stick i fingret kunna mäta nutrition status. I det här fallet tittar vi då på vitamin D, men att med enkla metoder få en bättre överblick på nutritionsstatus och sedan koppla det till hälsa. Men där är det ju ett stort svart hål skulle jag säga när det kommer till kvinnor och barns hälsa. Majoriteten av forskningen ligger på 50 plus-kategorin när vi pratar om vitamin- och mineralbrister. Det behövs studier där helt enkelt.