Sluta klunka – du dricker inte för lite vatten
Vätska är helt nödvändigt för livet. Men vi behöver inga stora mängder för att hålla oss flytande, tvärtom kan övervätskning vara livsfarligt. Vätska ska därför drickas och ges med måtta, menar forskarna.
Text: Helena Mayer, först publicerad i tidningen Medicinsk Vetenskap nummer 2, 2015.
Klunkar du vatten lite hela tiden? Du är inte ensam. Sedan 1980-talet har synen av människor som dricker ur medhavda vattenflaskor blivit allt vanligare och medier ger ofta råd om att vi ska dricka mer vatten för att inte få brist.
En amerikansk njurforskare undersökte skälen till att regelbundet dricka vatten och publicerade år 2002 en artikel i en vetenskaplig tidskrift där han kommit fram till att ”vattendrickarepidemin”, som började för 30 år sedan, inte vilar på någon vetenskaplig grund.
– Än idag finns inga belägg för att friska vuxna människor skulle behöva tänka på att de dricker för lite, vi är sällan undervätskade under normala omständigheter, säger Mats Rundgren, tidigare* universitetslektor och forskare vid institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska Institutet.
En vuxen människa består av cirka 60 procent vatten, för nyfödda är siffran hela 80 procent. Vatten är nämligen ett bra lösningsmedel, som kan användas av kroppen för att transportera salter, kolhydrater och proteiner till rätt ställe. Via urinen utsöndrar vi slaggprodukter och reglerar saltbalansen i kroppen. Avdunstning av vatten är också ett viktigt sätt att reglera kroppstemperaturen - när vi svettas används överskottsvärme från kroppen till dunstningen så att vi blir nedkylda. Alltså måste vi tillföra ny vätska. Men många vill ha en siffra på hur mycket de ska dricka, för att veta om de dricker tillräckligt.
– Normalt behöver vi cirka en och en halv till två liter per dygn, men vissa dygn behöver du upp till fyra liter för att du har jobbat i varm miljö, eller av andra orsaker. Det bästa rådet för att ha koll på vätskebalansen är att inspektera mängd och färg på urinen. Om du kissar några gånger per dag och urinen är ljusgul, ja då dricker du lagom mycket, säger Mats Rundgren.
Reglera överskottet genom att kissa
Men många lever i dag istället efter principen att ju mer desto bättre, enligt Mats Rundgren. Om det inte rör sig om enorma mängder klarar vi av att reglera överskottet genom att kissa ur oss det. Men njurarna kan inte utsöndra mer än cirka 20-25 liter per dygn.
– Generellt skulle man kunna tro att törst är det bästa måttet på hur mycket man ska dricka, men så är det inte riktigt. Visst är törst en kraftfull drivkraft när man verkligen lider av vattenbrist, men studier har visat att vi sällan blir törstiga av rent fysiologiska skäl, säger Mats Rundgren.
I stället, menar Mats Rundgren, dricker vi i förväg, och av vana, drycker som kaffe och te, eller dricker i samband med mat och får då i oss mycket av den vätska vi behöver. Det händer dock ganska lätt att vi ignorerar törstkänslan, särskilt i sportsammanhang då vi istället är inriktade på att prestera. Törsten kommer då först när vätskebristen är så stor att den redan har en inverkan på prestationen.
– Detta sker redan vid en ganska måttlig undervätskning. Många försöker därför dricka i förväg inför långdistanslopp. Men det är poänglöst eftersom kroppen inte kan lagra överskott av vatten. I stället ska man ersätta med rimlig mängd vätska under tiden man springer, förklarar Mats Rundgren.
Det finns flera exempel på människor som förts till sjukhus för övervätskning i samband med maratonlopp.
– Nu för tiden har varenda akutmottagning flera fall om året med människor som är vattenförgiftade, vilket förut var väldigt ovanligt, säger Mats Rundgren.
Barn och äldre har sämre förmåga att känna törst. Törsten kan också påverkas av läkemedel, hög feber och vissa sjukdomar, som bipolär sjukdom som kan leda till ett extremt överdrickande.
Även sjukvården har tidigare hängt på vattentrenden och gett råd om att man ska dricka mycket inför en operation eller att kvinnor ska dricka mycket i samband med förlossning. Även om det är sällsynt med vattenförgiftning, finns det flera fall där kvinnor fått symtom på övervätskning under förlossningsarbetet, och där både mor och barn behövt intensivvård.
– Liksom vid sjukdom och graviditet minskar även olika former av trauma eller operation och narkos förmågan att utsöndra vatten och hjärtsvaga och njursjuka är till exempel väldigt känsliga för en liten ökning. Så det gäller att inte vara för nitisk när man fyller på med vätska, säger Mats Rundgren.
Mäta salthalten i blodet
På sjukhus brukar man mäta salthalten i blodet för att avgöra om en patient är övervätskad, vilket ett lågt värde kan tyda på. En av de allvarligaste riskerna med detta är att hjärnan kan svullna, vilket kan uppstå vid överskott på mellan fem till tio liter vätska. De flesta celler och vävnader klarar att öka i volym utan problem, men hjärnan har begränsat utrymme, vilket gör att trycket kan stiga och i värsta fall påverka vitala funktioner som cirkulation och andning.
– Men generellt har vuxna en ganska stor slarvtolerans, vi kan ha för mycket eller för lite av vatten utan att det är medicinskt farligt, säger Mats Rundgren.
Ända fram till 1990-talets slut gav man stora mängder vätska inom operations-, anestesi- och intensivvården för man trodde det ökade överlevnaden.
– Att ge vätska går som en röd tråd genom vårt arbete. Men vi är numera mer restriktiva, för det har visat sig att många patienter inte klarar av för mycket. I stället övervakar vi noggrant patienternas slagvolym i hjärtat vid större operationer. Genom att övervaka slagvolymökningen upp till ett för patienten optimalt värde kan vi bättre ge rätt volym i rätt tid säger Christer Svensén, professor och överläkare i anestesiologi vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset.
Han berättar att studier också visat att operationsområdet vid exempelvis tarmkirurgi inte läker så bra om patienten blir övervätskad, eftersom detta gör att vävnaderna i kroppen får sämre mikrocirkulation när de sväller. Det kan leda till både reoperation och sämre återhämtning.
I vanliga fall ger man cirka två liter vätska per dygn till en patient som inte kan dricka och bara vid blödningar eller andra förluster ges mer. Numera är man också noga med att väga patienten före och efter operation samt några dagar senare för att på den vägen ta kontroll över vätskebalansen.
Vid inflammatoriska tillstånd såsom vid blodförgiftning kan dock större mängder behöva tillföras då blodkärlen läcker vätska till omgivande vävnad. Det är också viktigt vilken sorts vätska man ger.
– Men det är inte lätt, för alla kan inte stoppas in i ett och samma protokoll och därför måste vätskebehandlingen individualiseras, säger Christer Svensén.
Fungerar som en vätskebuffert
I kroppen finns två tredjedelar av vattnet inne i cellerna och en tredjedel utanför. Vattnet utanför cellerna finns i och utanför blodbanan och i olika vävnader och organ. Vävnaden utanför blodbanan fungerar som en vätskebuffert och allra mest vatten lagras i musklerna.
Vätskebrist är trots allt också ett problem som kan drabba oss, men symtomen på att man druckit för lite är subtila och ganska diffusa. Huvudvärk är ett känt symtom. Varför vätskebrist leder till huvudvärk är oklart, men en teori är att det kommer av en spänning som uppstår i hjärnhinnorna. Koncentrationssvårigheter är också vanligt. Studier har visat att en person med lätt undervätskning är sämre på att lösa problem under tidspress.
Grav uttorkning ger däremot tydligare symtom som minskad urinmängd, uttorkade slemhinnor, slapp, insjunken hud och trötthet.
– Här kan det vid maratonlopp, vistelse i varmt klimat eller sjukdom bli problem om man dricker för lite och svettas mycket. Avdunstning av svett från huden är det effektivaste sättet att göra sig av med värme, men genom svett förlorar kroppen även salter, som också behöver ersättas. Till slut påverkas blodvolymen så pass att kroppen varken kan upprätthålla blodtillförseln till hjärna och njurar eller hålla en lagom temperatur vilket leder till värmekollaps, säger Mats Rundgren.
Vätskebrist som uppstår på grund av stora blödningar går oftast relativt snabbt att ersätta med blod och plasma på sjukhus under förutsättning att blödningen kan stillas.
– Men i dag är det mycket vanligt att vi får in äldre patienter, som varken kunnat äta eller dricka på flera dagar, på grund av stopp i tarmen. Hela tarmsystemet suger vanligtvis upp fem till åtta liter vätska per dygn, så om tarmen är delvis eller helt avstängd på grund av ett hinder, exempelvis en tumör, får patienten stor vätskebrist, säger Christer Svensén.
Sådana patienter behöver ofta opereras inom det närmaste dygnet. Men eftersom man vet att kroppen då saknar många liter vätska är det nödvändigt att till viss del återställa vätskebalansen innan tumören opereras bort.
– Om vi söver och börjar operera en patient innan vi hunnit återställa åtminstone en del av vätskebristen, kan patienten gå in i ett chocktillstånd. Blodbanan kan då inte kompensera blodtrycksfallet som uppstår av tillförda narkosmedel, säger Christer Svensén.
Han tillägger att det handlar om en fin balansgång, eftersom äldre patienter ofta har ett försvagat hjärta eller dåliga njurar, något som komplicerar situationen ytterligare vilket kan leda till lungödem om man ger vätska för snabbt.
– Många vill ha mått, siffror och scheman att hålla sig till när det gäller vätskeintag, och det är samma sak i sjukvården. Men det går inte bara att ordinera ett antal liter vätska att ge under några timmar utan man måste ge, mäta effekten, och sedan öka eller minska tillförseltakten, utifrån den individ man har framför sig, säger Mats Rundgren.
* Kommentar juni 2019: Mats Rundgren är inte längre verksam vid Karolinska Institutet.
Mer läsning
Varma dagar utmanar kroppen
Ruggig badtemperatur och besvikna miner när solen går i moln. Svenskar dyrkar sommarens högtryck. Men i framtiden väntas värmeböljorna bli vanligare – och nu behöver vi lära oss om farorna vid höga temperaturer.