Porträtt av professor Karin Harms-Ringdahl

Karin Harms-Ringdahl är född 1945 i Stockholm. Hon avlade sjukgymnastexamen 1967 vid Karolinska Institutet. Efter olika så kallade överbryggande kurser med inriktning mot forskningsmetodik och rehabilitering av muskuloskelettala smärttillstånd antogs hon till forskarutbildning i Kinesiologigruppen vid institutionerna för anatomi och fysikalisk medicin under handledning av professor Jan Ekholm.

Karin Harms-Ringdahl disputerade 1986 på en avhandling om biomekanisk belastning och muskelaktivering vid träningsbehandling av skuldermuskulatur samt vid belastningsutlöst smärta till följd av ytterläge i halsryggen.

Samma år blev hon lektor vid nuvarande sektionen för rehabiliteringsmedicin på institutionen för kirurgisk vetenskap vid Karolinska Institutet. Forskningen vidgades då till att omfatta studier av mekanismer, betydelsefulla för bedömning av funktionsförmåga och sjukgymnastiska åtgärder inom rehabilitering.

Hon blev docent i rehabilitering, särskilt sjukgymnastik, 1988 och utnämndes 1995 till biträdande professor vid Karolinska Institutet.

Karin Harms-Ringdahl utnämndes att från den 1 september 1998 vara professor i sjukgymnastik/fysioterapi vid Karolinska Institutet.

Belastningsrelaterade besvär - konsekvenser och behandling

Utgångspunkten för Karin Harms-Ringdahls forskning är de många patienter som söker sjukgymnast för belastningsrelaterade besvär, särskilt från nacken och ländryggen.

Belastning genereras bland annat av tyngden av kroppssegmenten och av eventuella bördor. Kroppsställningen och rörelserna har också avgörande betydelse för hur stor belastningen blir på olika strukturer. De resurser patienter har att hantera funktionshinder utgör liksom föreställningar kring smärta och besvär Karin Harms-Ringdahls utgångspunkt i forskningen. Dessa hinder, resurser och föreställningar relateras i sin tur till olika belastningskrav på fritiden och i arbetslivet. En gren av forskningen berör hur man kan utveckla nya fysioterapeutiska behandlingsmetoder för träning, där strukturer som behöver avlastas och/eller tränas kan belastas på ett optimalt sätt.

Det är väl känt att smärta kan förorsakas av plötsliga, stora belastningar som ligger nära eller överskrider kapacitetsgränsen för olika strukturer. Faktorer av betydelse för den stora halsryggsbelastning som piloter i flygvapnet utsätts för utgör ett annat forskningsfokus för Karin Harms-Ringdahl. Inverkan på halsryggens belastning vid höga accelerationstillväxter till följd av olika typer av huvudburen utrustning kan beräknas och reduceras genom förändrad utformning av denna utrustning. Studier pågår också av hur träningsprogram bör läggas upp för att öka pilotens muskulära kapacitet i halsryggen och därmed minska den del av muskelstyrkan, som behövs för att motverka den yttre belastningen.

I vissa fall kan besvären uppstå av en till synes ganska obetydlig och monoton yttre belastning som pågått under en längre tid. Under sin doktorandperiod var Karin Harms-Ringdahl involverad i ett projekt som ingick i nuvarande docenten och universitetslektorn Kristina Schüldts avhandling under handledning av professor Jan Ekholm. De kunde visa att inte bara huvudets och armarnas position vid sittande monteringsarbete har betydelse för nack/skuldermuskulaturens aktivering, utan att även bröstryggradens ställning påverkar den muskulära aktiveringen i nacken och därmed även belastningen på halsryggen.

Rörelseanalys - viktigt instrument

Eftersom man är olika stark i olika delar av en rörelsebana, kommer olika strukturer i kroppen att utsättas för olika stora belastningar beroende på var i rörelseomfånget arbetet utförs. Rörelseanalys är således ett väsentligt komplement till registrering av muskelaktivitet och biomekaniska belastningsberäkningar om man vill förstå hur muskuloskelettala smärttillstånd uppstår och vidmakthålls och kan användas vid utformandet av olika arbetsplatser.

Men smärta kan även uppstå om en relativt låg, men långvarig belastning, inte motverkas av muskulatur utan av ledband, ledkapslar och bindvävsstrukturer. Detta inträffar när lederna belastas vid gränsen för sitt rörelseomfång i ett ytterläge. Leden är i detta läge relativt sett mer känslig för belastning, än om samma belastning motverkas av muskulatur i ledens neutralläge. Sådan ytterlägessmärta ger sig kanske inte tillkänna medan belastningen pågår, utan först när kroppsställningen ändras. Var och en som rätat på ryggen efter att ha gått framåtböjd och till exempel plockat jordgubbar eller har rest sig efter att ha suttit hopsjunken en längre stund i en alltför djup och låg soffa, har troligtvis upplevt sådan smärta i ländryggen.

Under doktorandperioden kunde Karin Harms-Ringdahl och medarbetare visa att belastning i leders ytterläge relativt snabbt utlöser smärta hos i övrigt besvärsfria personer. Vid till exempel framåtböjd halsryggsställning är nacksträckarmuskulaturen initialt inte alls aktiverad. Trots detta upptår snart smärta som långsamt ökar i intensitet vilket även medför en viss, långsamt ökande, kontinuerlig muskulär kontraktion. Studierna visade också att skattningar av smärtintensitet kan genomföras med mycket hög reproducerbarhet, och kan utgöra ett av flera mätinstrument för att bedöma subjektiva upplevelser. Registrering av muskelaktivitet med elektromyografisk mätmetod (EMG) ger således inte en fullständig bild för förståelsen av möjliga orsaker till belastningsutlösta besvär.

Smärta får sociala konsekvenser

Smärta får konsekvenser på många plan, alltifrån funktionsbegränsningar av till exempel rörlighet, muskulär uthållighet och kondition till aktivitetsförmåga, arbetsförmåga och handikapp. Det kan till exempel handla om att delta i sociala aktiviteter. När man har besvär är troligtvis föreställningar om den fysiska förmågan och fysisk aktivitet i relation till smärtan mer betydelsefulla för arbetsförmågan än själva smärtintensiteten i sig.

Doserad träning under sjukgymnastisk ledning med syfte att öka funktionsförmågan kan påverka patientens självtillit. Det är troligt att den känsla av osäkerhet, som många patienter beskriver, därmed också kan reduceras. Det innebär, att man vid uppläggning av studier som innefattar fysioterapeutisk träningsbehandling, även behöver analysera sjukgymnastens inverkan på patientens föreställningar.

För att kunna vara fysiskt aktiv och träna sina muskler när man har ont, krävs att belastningen kan doseras noggrant, såväl vad gäller vilka muskelgrupper som skall aktiveras, som storleken på det belastade motståndet. Karin Harms-Ringdahls biomekaniska forskning kring rörelser för träningsbehandling kan bidra till att hitta nya fysioterapeutiska träningsmetoder där leder, senor och muskulatur kan belastas under säkra förhållanden, det vill säga på en optimal nivå, som patienten klarar av.

Kliniska provokationstester för att fastställa vilka strukturer som ger upphov till smärta är ofta alltför kortvariga eller försiktiga för att likna belastningar under arbete och fritid. För bedömning och värdering av träning av funktionsförmåga behöver nya kliniska test tas fram. Det långsiktiga syftet med forskningen är att finna strategier för hur man ska må bra i sin kropp.

Mer information

Till sektionen för fysioterapi