Skip to main content

MIDAS-projektet

Syftet med projektet är att utvärdera effekter och upplevelser av tidig mobilisering och andningsgymnastik, samt identifiera riskfaktorer för respiratorisk insufficiens hos patienter som genomgår bukkirurgi.

Bukkirurgi som varar mer än ett par timmar innebär en ökad risk för postoperativa lungkomplikationer. Trots att tidig mobilisering idag rekommenderas efter kirurgi (t.ex. ERAS, Enhanced Recovery After Surgery), finns ännu ingen utvärdering avsende mobilisering isolerat eller vilken effekt mobilisering har på patientens andningsfunktion och förekomst av lungkomplikationer. Andningsträning efter operation antas också motverka risken för lungkomplikationer, men studier saknas som utvärderar dess effekt i förhållande till tidig mobilisering. Dessutom saknas studier om patienters upplevelse av tidig mobilisering.

Doktorand i projektet är Anna Svensson-Raskh. Huvudhandledare är Malin Nygren-Bonnier och bihandledare är Anna Schandl, Monika Fagevik Olsén och Agneta Ståhle. Projektet består av tre delstudier och all data är insamlad.

Studie 1 är en randomiserad kontrollerad studie där 200 patienter är inkluderade och dataanalys pågår. Patienterna som har genomgått bukkirurgi randomiserades till a) mobilisering och andningsgymnastik b) mobilisering eller c) kontroll. Interventionen startade inom 2 timmar efter avslutad bukkirurgi och avslutades efter 4 timmar. Respiratorisk funktion, lungfunktion, komplikationer och vårdtid kommer sedan att jämföras mellan grupperna.

Studie 2 är en kvalitativ studie där patienternas upplevelse av interventionen att mobiliseras ur sängen i ett tidigt skede utforskas.

Studie 3 är också en kvalitativ studie där personalens upplevelse av att mobilisera patienterna i tidigt skede utforskas.

Betydelse

Studien är unik i sitt slag då effekten av tidig mobilisering enbart eller i kombination med andningsträning skall utvärderas mot en kontrollgrupp. Ingen tidigare studie har utvärderat mobiliseringens effekt i ett så tidigt skede. Oavsett utfallet kommer studiens resultat att ha stor betydelse för framtida postoperativ vård efter bukkirurgi. Om resultaten visar positiva effekter, så kan det leda till ett mer gynnsamt vårdförlopp för den enskilde individen.