Till minne av Per-Anders Rydelius

Per-Anders, ofta kallad P-A, växte upp i Härnösand och läste medicin i Göteborg och Umeå. Han blev specialist i barn- och ungdomspsykiatri år 1977 och disputerade på en avhandling om barn till alkoholiserade fäder år 1981. Han var verksam som läkare vid S:t Görans respektive Astrid Lindgrens barnsjukhus och utnämndes till professor vid Karolinska institutet år 1989. Han var prefekt för institutionen för kvinnors och barns hälsa år 2000–2006.

P-A representerade den svenska barn- och ungdomspsykiatrin både nationellt och internationellt. Han framhöll att ämnet tillhörde pediatriken och inte den allmänna psykiatrin, som i många andra länder.

P-A var i första hand socialpsykiater och menade att familjeförhållanden och andra miljöfaktorer oftare än biologiska mekanismer kunde vara orsak till barns psykiska besvär.

I sin yrkesutövning – både i den akademiska och den kliniska minns vi P-A som föredömligt rättfram, modig och orädd, vare sig det gällde tuffa kvalitetsgranskningar av avhandlingar eller svåra besked i mötet med patienter och deras anhöriga. För P-A var vikten av att lyfta fram betydelsen av såväl medicinska som sociala perspektiv i alla sammanhang centralt. 

P-A hade ett otroligt minne och kunde det mesta om hur progressiva reformer för barnens bästa försämrats de senaste decennierna. Han menade att vi borde ha behållit barnavårdsnämnder och särskoleklasser. Som prefekt var han bra på att medla när konflikter uppstod mellan medarbetarna. Vi fick känna att han tog våra frågor till sitt hjärta.

Hans stora fritidsintresse var älgjakt. I samband med ett institutionsmöte på ett internat ordnades tävling i lerduveskytte. P-A vann överlägset, vilket förvånade många som inte kunde förstå att en ”mjukis” kunde skjuta så bra. Man missbedömde honom tack vare hans behagliga sätt och förstod inte att han också kunde vara väldigt skarp. Vi kommer att sakna honom mycket.

Hugo Lagercrantz, Håkan Eriksson, Kristina Gemzell Danielsson, Olle Söder