Skip to main content

Resultat

Hittills har ESTRID resulterat i 12 vetenskapliga artiklar samt två avhandlingar. Vi har studerat risken för LADA och typ 2-diabetes i relation till ärftlighet och livsstilsfaktorer så som övervikt, tobak- och alkoholkonsumtion samt matvanor. Nedan ger vi en översikt över de resultat vi kommit fram till utifrån den data som samlats in.

Ärftlighet

En sex gånger ökad risk för LADA ses bland personer med typ 1-diabetes i släkten medan typ 2-diabetes i släkten fördubblar risken. Ärftlighet verkar även spela roll vid risken för typ 2-diabetes, där typ 2 i familjen ger en nästan tredubbel risk att själv drabbas (Hjort et al., 2017).

Vikt

I ESTRID har vi dels tittat på födelsevikt och dels på vikt i vuxen ålder i relation till risken att utveckla LADA och typ 2-diabetes. Våra resultat indikerar att risken för LADA och typ 2 ökar med övervikt och fetma i vuxen ålder. Vi såg bland personer som lider av fetma en tre gånger ökad risk för LADA och en 19 gånger ökad risk för typ 2-diabetes. Sambandet mellan fetma och LADA var starkare bland personer med en mer typ 2-liknande LADA men förekom även bland dem med den mer autoimmuna och typ 1-liknande formen. När vi tittade på övervikt i kombination med förekomst av diabetes i släkten ökade risken för LADA 4,5 gånger medan risken för typ 2-diabetes var hela 24,5 gånger större än om dessa faktorer inte var närvarande (Hjort et al., 2018).

Vi har även kunnat se att det verkar finnas ett samband mellan låg födelsevikt och risken att insjukna i LADA (Hjort et al., 2015). Risken att drabbas av LADA var mer än dubbelt så stor bland dem med en födelsevikt under 3000 gram jämfört med dem med en födelsevikt på mer än 4000 gram och det såg likadant ut för typ 2-diabetes. Låg födelsevikt i kombination med övervikt i vuxen ålder tredubblade risken för LADA. Övervikt eller fetma i kombination med låg födelsevikt ökade risken för typ 2-diabetes hela 40 gånger.

Det finns olika så kallade genotyper med vilka man kan se ett samband med risken för LADA och typ 2-diabetes. I ESTRID har vi hittills fokuserat på tre risk-gener, varav varianter av HLA är de som starkast kan kopplas till LADA. Varianter av de övriga riskgenerna, TCF7L2 och FTO, kan kopplas till ökad risk för typ 2-diabetes respektive övervikt/fetma. Vi har kunnat se att övervikt i kombination med en högrisk-variant av HLA markant ökar risken för att utveckla LADA men att risken även ökar vid en kombination av övervikt och genotyper som vanligtvis kopplas till typ 2 (TCF7L2) och övervikt (FTO) (Hjort et al., 2019).

Alkohol och tobak

Vi har sett att måttlig alkoholkonsumtion kan kopplas till en lägre risk att utveckla typ 2-diabetes. Förklaringen kan vara att alkohol gör cellerna mer insulinkänsliga. För LADA är det lite mer komplicerat. Vi har där sett att risken för LADA med låg grad av autoimmunitet, alltså den variant av LADA som är mer lik typ 2-diabetes, är mindre vid måttlig alkoholkonsumtion, på samma sätt som man ser för typ 2. Detta samband ses dock inte mellan alkoholkonsumtion och den mer autoimmuna varianten av LADA, som främst karaktäriseras av att de insulinproducerande cellerna angrips (Rasouli et al., 2014).

Sedan tidigare vet man att det finns ett samband mellan rökning och risken att drabbas av typ 2-diabetes. I ESTRID har vi tittat på om det även finns ett samband mellan rökning och risken för LADA (Rasouli et al., 2016). Resultaten visar att personer som röker ett paket cigaretter eller mer om dagen har en ökad risk att drabbas. När vi tittat separat på dem med mer eller mindre autoimmun LADA ser vi att sambandet mellan rökning och och ökad risk för diabetes endast gäller för den mindre autoimmuna varianten av LADA, det vill säga den form som är mer lik typ 2-diabetes. I denna studie såg vi även en ökad risk för typ 2-diabetes bland rökare. Nästa steg är att se om det finns ett genetiskt samband mellan rökning och risken för LADA och typ 2-diabetes.

Vad gäller snus så har vi i ESTRID inte sett några samband med risken för LADA eller typ 2-diabetes (Rasouli et al., 2017). Det behövs dock fler deltagare för att kunna få säkrare resultat när det gäller detta. Vad som däremot är tydligt är att resultaten vad gäller tobak och LADA är motstridiga och att mer forskning behövs.

Matvanor

Missing ALT text.

De första analyserna baserade på ESTRID fokuserade på kostfaktorer. Vi har bland annat sett att intag av fet fisk såsom lax verkar minska risken att utveckla LADA men inte påverka risken för typ 2-diabetes (Löfvenborg et al., 2014). En förklaring till varför fet fisk skulle kunna vara kopplad till minskad risk för LADA är att den innehåller höga halter av två omega-3-fettsyror, EPA och DHA, som visats ha positiva effekter på immunsystemet.

Tidigare studier har visat på ett samband mellan minskad risk för typ 2-diabetes och kaffekonsumtion. Detta har även bekräftats i ESTRID-studien. För att ta reda på om detsamma gäller för LADA har vi studerat detta (Löfvenborg et al., 2014). Analyserna visade att kaffekonsumtion ökade risken för den mer autoimmuna varianten av LADA (mer typ 1-lik) men motsatt till vad man kanske kunde förvänta sig såg vi inget samband mellan kaffeintag och den mindre autoimmuna formen av LADA, det vill säga den som är mer lik typ 2-diabetes. Då vi i dagsläget inte vet om kaffekonsumtion bidrar till utvecklingen av autoimmun diabetes eller inte är detta en viktig fråga för framtiden.

Drycker sötade med socker såsom läsk och saft har kopplats till en ökad risk för typ 2-diabetes. I ESTRID har vi visat att den ökade risken även gäller för LADA (Löfvenborg et al., 2016). Vid konsumtion av mer än två glas per dag av dryck sötad med socker fördubblades risken för LADA jämfört med att inte alls konsumera sötad dryck. Vi kunde även se liknande resultat för artificiellt sötade drycker, så kallade ”light”-drycker, samt bekräfta den ökade risken även för typ 2-diabetes.

Vi har visat att den ökade risken för LADA och typ 2-diabetes i relation till intag av sötade drycker endast delvis kan förklaras med att denna konsumtion kan bidra till övervikt och fetma. Det är troligen även andra mekansimer involverade i detta samband, varav dessa dryckers negativa påverkan på insulinkänsligheten skulle kunna vara en möjlig orsak. Slutligen verkar vår genuppsättning ha betydelse för hur stor risk vi löper att insjukna i diabetes i relation till intag av sötade drycker. För de personer som var bärare av högrisk-gener kopplade till LADA och typ 2 verkade intag av sötade drycker spela mindre roll för risken för diabetes än för de personer som var bärare av lågrisk-gener. Denna skillnad var tydligast för HLA-gener, kopplade till autoimmunitet, och risken för LADA (Löfvenborg et al., 2019).

Missing ALT text.

Psykisk hälsa

Tidigare studier har rapporterat samband mellan bland annat depression och stress och typ 2-diabetes. I ESTRID har vi tittat på de kortsiktiga effekterna av psykiska påfrestningar på risken att utveckla LADA (Rasouli et al., 2017). Sådana händelser kan vara separation, försämrad ekonomi och sjukdom eller dödsfall i familjen under de senaste fem åren. Vi har i denna studie inte funnit något samband mellan sådana allvarliga livshändelser och risken att utveckla LADA eller typ 2-diabetes.

 

Sammanfattningsvis kan man säga att levnadsvanor verkar ha betydelse för utvecklingen av både LADA och typ 2-diabetes. Kända riskfaktorer för typ 2-diabetes, så som rökning, konsumtion av sötad dryck, låg födelsevikt, övervikt och avsaknad av måttlig alkoholkonsumtion, verkar öka risken även för LADA. Samtidigt kan ärftlighet kopplas till en ökad risk för LADA, precis som för typ 1-diabetes. Mer forskning krävs för att öka kunskapen om orsakerna till diabetes. Nästa steg är att studera hur levnadsvanor samverkar med gener vid utvecklingen av LADA och typ 2-diabetes. Många livsstilsfaktorer återstår också att undersöka. Fler analyser på det insamlade materialet sker kontinuerligt och vi fortsätter rekrytera deltagare till ESTRID. Ju fler som deltar i studien, desto mer detaljerade analyser kan vi göra. En större studie kan också ge mer tillförlitliga resultat. Därför är varje person som deltar i ESTRID, fall eller kontrollperson, viktig och bidrar till ny kunskap om riskfaktorer för LADA och typ 2-diabetes.