Tre forskare berättar: Om åkommor med låg status
Har alla sjukdomar samma sociala ställning eller har vissa lägre rang? Medicinsk Vetenskap har träffat tre forskare som vet att vi även måste forska om det man inte nämner i finrummen.
”Analläckage är inget man pratar om”
Namn: Gunilla Tegerstedt.
Titel: Överläkare och forskare vid institutionen för klinisk vetenskap, Danderyd.
Forskar om: Inkontinens, framfall och andra förlossningsskador.
”Jag träffar många kvinnor som har urinläckage efter sin förlossning och det kan man få bra vård för i dag. Men en hel del drabbas även av analinkontinens och det är svårare att prata om. Det är inte lätt att få hjälp heller. Få kirurger vill jobba med analläckage och därför har det saknats forskning om behandlingar. Det är svårt att få pengar till kvinnoforskning och den leder inte till Nobelpriset. Själv forskar jag på kvällar och helger.
Efter att främst ha intresserat mig för framfall, som märks genom att någonting buktar ut ur slidmynningen, har jag också blivit intresserad av andra förlossningsskador, som urinläckage, analläckage och olika besvär som kan påverka sexualiteten som kort mellangård och stor slidmynning. Jag vill ta reda på vad det finns för samband mellan anatomi och symtom. Allt fler unga kvinnor har börjat söka vård för symtom som tidigare normaliserats av sjukvården och det tycker jag är bra.
För ett tag sedan träffade jag en 80-årig kvinna som skulle opereras för framfall. Hon berättade att hon haft avföringsläckage ända sedan hon fick barn. Det visade sig att hon hade en missad sfinkterskada, den svåraste formen av förlossningsskada när man har bristningar ända till ändtarmen. Vi opererade både hennes framfall och hennes sfinkterskada och hon blev bra. I dag skulle ingen acceptera att gå med avföringsläckage så länge. Jag märker att unga kvinnor ställer större krav. Det kommer att ge effekt.”
”Känner att de får skylla sig själva”
Namn: Kjell Larsson
Titel: Lungläkare och professor emeritus i lungmedicin vid Institutet för miljömedicin.
Forskar om: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), astma och effekter av exponering för organiskt damm i lantbruksmiljö.
”De som får KOL känner ofta att de får skylla sig själva. Inte alla, men många av de som får KOL har rökt – och det har de gjort av egen fri vilja. Det finns ett skuldbeläggande från sjukvården också. Jag tycker att det är en märklig inställning. Vi vållar oss själva trafikskador och idrottsskador också, men de skadorna finns med i kalkylen från början, alla vet att du kan ramla och slå dig om du åker i 120 kilometer i timmen nedför ett berg. Men staten gör stora skatteintäkter på tobak som folk köper och blir beroende av och sedan blir de sjuka och får skylla sig själva.
Ett tag fick jag höra att bara folk slutar röka så slipper du forska om det här. Inställningen har i alla fall förändrats till det bättre. Från att sjukdomen hade låg prioritet att ens diagnostiseras har nu även sjukvården börjat lära sig att ta hand om patienterna.
Nu delas det också ut mycket pengar till bra KOL-forskning. Det beror på att man har förstått att rökning och KOL är en bra modell för att se vad som händer i lungorna och hela kroppen när man andas in skadliga ämnen. Den inflammatoriska reaktion som startar när vi röker är intressant att studera för att förstå många sjukdomar. Eftersom det dessutom finns en stor samsjuklighet med framför allt hjärt-kärlsjukdomar, är naturligtvis KOL-forskningen lika angelägen som all annan forskning kring våra stora folksjukdomar.
”Patienterna beskylls för inbillning”
Namn: Eva Kosek
Titel: Professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap och överläkare på Stockholm spine center.
Forskar om: Fibromyalgi och andra kroniska smärttillstånd.
”Det har gått 25 år sedan jag mötte mina första fibromyalgipatienter. Jag arbetade som underläkare när jag märkte att det fanns en stor grupp patienter som sjukvården inte ville kännas vid. De upplevdes som besvärliga eftersom man inte hittade någon förklaring till deras kroniska smärta. Men de hade mycket gemensamt. Förutom att de hade ont i alla muskler led de av sömnproblem, trötthet, ljud- och ljuskänslighet.
Jag började forska om kronisk smärta och upptäckte att fibromyalgi i första hand beror på en störd smärtsignalering i nervsystemet. Nu finns både förklaring till smärtan och möjlighet till behandling. Tyvärr finns det på sina håll ännu en okunskap och ett motstånd kring fibromyalgi som gör att det kan ta lång tid att få diagnos. Det ligger fortfarande nära till hands att man beskyller patienten för att inbilla sig när det egentligen är sjukvården som inte förstår. Men det går inte att bara bestämma sig för att sluta ha fibromyalgi.
Varje gång som jag är ute och föreläser möter jag människor i pausen som inte vet vart de ska vända sig. Husläkaren har sagt att fibromyalgi inte finns. Andra har fått diagnos och undrar varför de inte kan få mer hjälp, men det beror på att smärtkliniker läggs ner. Att det är en kvinnosjukdom kan också påverka att det är svårt att få pengar till forskning. Men om vi förstår mekanismerna bakom ännu bättre kan det på sikt leda till bättre behandling och bemötande av patienterna.”
Berättat för Maja Lagerbäck, först publicerat i tidskriften Medicinsk Vetenskap, nummer 2, 2016.
På de smärtkänsligas sida
På 1990-talet avfärdades fibromyalgi som en slaskdiagnos. Eva Kosek är en av de forskare som bidragit till att förståelsen för tillståndet ökat – och misstron mot patienterna minskat. Läs en artikel från Karolinska Institutets tidning Medicinsk Vetenskap.
Läs fler spännande artiklar om medicinsk forskning
I Karolinska Institutets populärvetenskapliga tidning kan du läsa fler artiklar om det senaste inom medicinsk forskning. Bli prenumerant!