Placebo får effekt – även omedvetet

Text: Lotta Fredholm, först publicerad i tidningen Medicinsk Vetenskap 4/2012

På en konferens nyligen presenterade du resultat från en studie där ni kikat in i hjärnan på läkare. Varför har ni gjort det?

– Det finns studier som visar att placeboeffekten till stor del beror på samspelet med den behandlande sjukvårdspersonalen. Trots att behandlare utför identiska behandlingar och ger samma information finns det något subtilt i samspelet med patienten som ger olika placebosvar.

– Placeboforskningen har varit fokuserad på patientens hjärna men detta är den första studien som undersöker den behandlande läkaren.

Hur genomfördes studien?

– Vi lät 18 läkare behandla personer som spelade patienter. Medan vi skannade läkarens hjärna fick patienten simulera smärta med en smärtgrimas. I vissa fall uppmanades läkaren att behandla genom att trycka på en smärtlindrande knapp. Då antog patienten ett neutralt uttryck, som gav sken av att behandlingen fungerade. I andra fall fick de inte behandla, och patienten behöll då den plågade minen. I det tredje fallet fick de passivt se på hur patienten blev smärtfri.

Vad visade resultatet?

– En förväntanseffekt aktiverades i hjärnan hos läkarna när de behandlade, jämfört med när de passivt fick se patientens smärta lindras. Samma område aktiveras hos patienter som förväntar sig smärtlindring. När läkarna fick behandla aktiverades också hjärnans belöningssystem. Det återspeglar sannolikt den tillfredställelse som de samtidigt beskrev att de kände när de kunde ge lindring.

– En intressant fråga som den här studien inte ger svar på är om graden av läkarens förväntan kan påverka utfallet för patienten. Det här är, vad vi vet, den första gången som någon undersökt hjärnan hos den som ger placebobehandlingen.

Ni har i tidskriften PNAS publicerat en artikel om hur placeboeffekt kan uppfattas även på ett omedvetet plan.

– Ja, vi visar att placebo inte behöver vara kopplat till medvetna förväntningar, utan att vi även reagerar omedvetet.

Kan du beskriva ert experiment?

– Deltagarna fick lära sig att associera starka eller svaga smärtimpulser med bilder av två olika mansansikten. I nästa steg utsattes de enbart för medelstarka smärtpulser, men de upplevde ändå smärtan som stark eller svag när det ansikte som först associerats med respektive smärtnivå visades.

- Sedan upprepades försöket, men nu visades ansiktena bara under en kort exponering som inte går att uppfatta medvetet, men ändå upplevdes smärtan som stark om det var just det specifika ansiktet som glimtade förbi och tvärtom.

Hur kan den kunskapen användas?

– Att vi omedvetet får associationer som kan göra att en behandling upplevs som mer eller mindre verksam är jätteintressant men det är för tidigt att slå fast hur det kan användas praktiskt. Jag kan bara spekulera i att det skulle kunna handla om att till exempel sitta på en varm och mjuk stol när man får en spruta, istället för på en kall pall.