Lek med rösten banar väg för talet
För att kunna tala krävs, förutom ett språk, två saker: röst och artikulation. Nyfödda barn använder sin röst för att skrika, utan att artikulera. Men redan efter ett par månader upptäcker barnet att det går att röra munnen och att detta påverkar ljudet från stämbanden. Artikulationen börjar ta form.
Vid cirka fyra månaders ålder börjar ett normalt utvecklat barn leka med ljudströmmen genom att använda läppar, tunga och käke för att undersöka röststyrka och tonhöjd. Och redan från ett halvårs ålder har barnet en klangfull röst och gör stavelser, till exempel mama eller ba-ba.
Detta stavelsejoller ska vara etablerat vid tio månaders ålder i en normal talutveckling. Men en del barn kan inte leka med rösten eller utveckla munnens rörelser på det här sättet, eller så gör de det först senare. Det kan till exempel bero på att de har en hörselskada, så att de inte hör sitt joller, eller på att de har en defekt i munnen, till exempel en gomspalt, som gör att de inte kan forma ljuden obehindrat. Och om de inte kan träna sin artikulation kan det påverka deras senare tal.
– Genom en tidig jollerkontroll i samband med tiomånaderskontrollen på BVC kan vi fånga upp barn som riskerar att få tal- eller språkstörningar, så att de så tidigt som möjligt kan få hjälp av logoped, säger Anette Lohmander, professor vid enheten för logopedi på institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik på Karolinska Institutet.
Text: Annika Lund, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nummer 3 2014.
Fakta om logopedi
Logopedi beskriver och förklarar olika former av kommunikationsstörningar på grund av språk-, tal- eller röststörningar samt sväljningsstörningar, hur de bör bedömas och behandlas och dess konsekvenser för människans personlighet och hälsa i alla åldrar. Anette Lohmander studerar främst talstörningar hos barn födda med läpp-käk-gomspalt. Andra logopediska forskningsområden omfattar till exempel kommunikationsstörningar vid neurologiska skador eller sjukdomar, stroke, sjukdomar eller skador i huvud- /halsområdet samt hos barn med avvikande språkutveckling.