Hiv-forskning från mikro till makro

– Frågorna i min forskargrupp spänner från mikro till makro: från riskfaktorer för läkemedelsresistens hos viruset till hur man får ett svagt sjukvårdssystem att fungera så att fler får tillgång till hiv-behandling i fattiga länder. Mycket av det vi gör ligger också mitt emellan, som orsaker till riskbeteenden och hur de kan förändras.

Många biståndsaktörer har gjort stora satsningar på att bekämpa hiv i låginkomstländer de senaste åren, men alla ansträngningar har inte gett resultat. Mycket av Anna Mia Ekströms forskning handlar om att förstå varför framgångarna ibland uteblir.

– En viktig del är att förstå hälsosystemet i ett land: policy, infrastruktur, personal, utrustning, finansiering och så vidare. Brister en av länkarna så fungerar det inte. Till exempel när landsbygdsklinikernas medicinförråd gapar tomma i månader därför att logistiken inte fungerar.

I ett projekt har Anna Mia Ekström tillsammans med doktorander undersökt varför hivpatienter i Nairobis slumområde Kibera inte fortsätter med sin behandling.

– Organisationerna AMREF:s och Läkare utan gränsers kliniker ligger mitt i området, det är både gångavstånd och gratis för patienterna. Ändå väljer många bort behandling trots att de är sjuka och vet att de behöver medicin.

Undersökningen visade att patientinformation som fungerar i västvärlden ibland får motsatt effekt i ett mycket fattigt område. Rådet att ta medicinen i samband med måltid ledde till exempel till att patienter i slummen hoppade över sina mediciner, eftersom de inte alltid har mat för dagen. Och kravet om en "treatment buddy" - en närstående som vet om sjukdomen och kan stötta - gjorde att patienter i Kibera, av rädsla för att bli utfrusna ur sitt sociala sammanhang, istället valde bort behandling helt. Ytterligare ett problem var att klinikerna delade ut skriftlig information till en patientgrupp där många inte är läskunniga.

– När vi redovisade våra resultat kunde klinikerna ändra i sin verksamhet förändringar som inte kostar något men som kan göra stor skillnad. Det är en positiv aspekt av den här typen av forskning: det kan ofta vara kort väg från forskningsresultat till implementering.

Andra problem är svårare att komma till rätta med. En av de frågor som engagerar Anna Mia Ekström mest är att förebygga att hiv-smitta överförs från mor till barn.

– Utan behandling är risken för att smitta sitt barn under graviditet eller amning ungefär en på tre. Med mediciner, kejsarsnitt och om man avstår från att amma krymper sannolikheten till under en procent. Ändå hoppar många hivpositiva gravida kvinnor och nyblivna mödrar av behandlingen. Det är så många saker som är mer akuta i deras liv, de har fullt upp med att överleva dagen att de inte har lyxen att tänka på vad som kan drabba dem eller deras barn om tio år.

I ett annat projekt prövar Anna Mia Ekström och hennes kolleger hur enkla sms-tjänster kan förbättra hiv-vården i slummen. Ett stort problem är just att det är svårt att hålla kontakten med patienterna, som är mycket rörliga och ofta bara kända till förnamn och ålder. Men mobiltelefon har många - även bland de fattigaste.

Svenska hiv-positivas livskvalitet

Anna Mia Ekström forskar också om hiv-smittade och högriskgrupper för hiv i Sverige. De senaste åren har hon varit vetenskaplig rådgivare för det så kallade Häktesprogrammet som samlat in data om injicerande missbrukares riskbeteende sedan slutet av 1980-talet inom Kriminalvården.

– Dessa är en grupp som lever ett farligt liv på många sätt, de löper bland annat stor risk att smittas av hiv och hepatit C. Mellan 5 och 10 procent av alla intravenösa missbrukare på Sveriges häkten är hiv-positiva. I befolkningen som helhet är bara 0,06 procent smittade.

Anna Mia Ekström ansvarar också för en kommande kartläggning av svenska hiv positivas livskvalitet.

– Det är första gången som man tar reda på hur det är att leva med hiv i Sverige idag. Tidigare har det bara gjorts begränsade studier av vissa subgrupper och i vissa områden; vi kommer att inkludera alla typer av patienter och titta på alla tänkbara aspekter: stigmatisering i samhället, arbete, resor, sexualitet, möjligheter att skaffa barn, medicinering, bemötande i vården, och så vidare.

Studien genomförs med hjälp av hiv-mottagningar över hela landet. Resultaten ska bli klara under våren 2014 och målet är att de ska bidra till förbättrad vård och minskat stigma för de drygt 6200 personer som lever med hiv i Sverige.

Text: Anders Nilsson, publicerad i "Från Cell till Samhälle 2013"