Hennes forskning hänger på en tråd

Text: Lotta Fredholm. Första gången publicerad i tidningen Medicinsk Vetenskap nr 3, 2012

– Jag är inte rädd för spindlar. När vi samlade spindlar i bushen fanns det betydligt farligare djur att oroa sig för, säger Anna Rising, forskare vid institutionen för vårdvetenskap, neurobiologi och samhälle, Karolinska Institutet.

Hur kom det sig att du fastnade för spindeltråd?

– Jag är veterinär i grunden och hamnade av en slump i ett EU-finansierat doktorandprojekt där målet var att tillverka spindeltråd. Den spindel som enligt mätningar har starkast tråd är arten Euprosthenops australis och jag började med att mejla ut en fråga runtom i världen om var dessa fanns. Då fick jag svar från Spider Club of South Africa att vi var välkomna dit och samla spindlar. Det gjorde vi och kom efter ett par veckor hem med 104 stycken.

Vad hände sedan?

– Vi utvann DNA från spindlarna och det visade sig att den gen som kodar för att bilda trådprotein är gigantisk. Men vi använde bara en liten del av genen, en knapp tiondel, och satte in den i E-coli-bakterier som då kunde tillverka tråd. De gör proteinerna i löslig form, men när vi samlar det framrenade proteinet i provrör bildas spontat mycket starka trådar: De står emot 260 graders värme och tål etanolbad. Till viss del påminner de om de fibriller som bildas vid Alzheimers sjukdom därför är vi på Alzheimercenter på Karolinska Institutet. Nu kan vi förutom trådar även skapa skum och film av materialet.

Hur kan spindeltråd användas i medicinsk forskning?

– Vi har precis publicerat ett arbete där spindeltråden används som matris för att odla neurala stamceller. Dessa kan inte fästa direkt på odlingsplattan utan behöver ett biologiskt underlag. Idag används ofta proteiner från djur men med tanke på smittrisken kan cellerna då inte användas kliniskt och man får variabilitet i materialet. Vårt material däremot är tillverkat av bakterier och vi vet exakt vad det innehåller.

En annan fördel är att det är så pass stadigt att cellerna på materialet kan flyttas från skålen och in i en patient exempelvis. Nu hoppas vi kunna skapa tredimensionella matriser för att kunna odla celler och i förlängningen kan man tänka sig att kunna skapa hela vävnader.

I ett annat samarbete använder diabetesforskare tråden som underlag för att få insulintillverkande betaceller att dela sig och bli fler utanför kroppen. Här är tanken att cellerna sedan ska kunna återföras till kroppen som ett sätt att behandla diabetes.

På några års sikt, hur skulle er spindeltråd kunna nyttjas kliniskt?

– Jag tror det kan bli aktuellt att använda själva tråden, kanske som suturmaterial eller för att läka sår. Det finns berättat att romarna lade hela spindelnät på sina hästars sår och det är gammal folkkunskap att spindelväv påskyndar sårläkning. Sedan finns studier som visar att spindeltråd kan få perifera nervändar som skadats att läka ihop. Här tror jag att vår tillverkade tråd kan komma till nytta. Men det krävs att vi visar att materialet är säkert att implantera i kroppen.