Han labbar för livet
Ett recept på hur man får livet att frodas – eller vantrivas. Det är vad Roman Zubarev, professor i medicinsk proteomik, och hans forskarkollegor har upptäckt.

Text: Annika Lund. Publicerat i tidskriften Medicinsk Vetenskap 2/2015.
Din grupp forskar om livets uppkomst. Hur då?
Vi har undersökt hur olika isotoper påverkar levande celler. Isotoper är lite tyngre eller lättare varianter av samma ämne eftersom de innehåller olika antal neutroner i atomkärnan. Vi har odlat E. coli-bakterier och systematiskt ändrat andelen isotoper av kol, kväve, syre och väte i den lösning som bakterierna växer i. När vi blandade isotoperna på ett särskilt sätt började bakterierna växa fortare. Det var när vi åstadkom det vi kallar isotopisk resonans. Det är ett tillstånd som har att göra med hur atomernas genomsnittsvikt förhåller sig till varandra enligt en särskild beräkningsmodell. Det finns inslag av siffermagi här – beräkningen ska sluta med ett heltal. Då råder grovt beskrivet en lägre kemisk komplexitet, som möjliggör en högre hastighet i den biokemiska processen.
Oj. Och hur ser det bästa receptet ut?
Av kol ska 9,54 procent vara av isotop 13C, av kväve ska 10,89 procent vara av isotop 15N och av syre ska 6,6 procent vara av isotop 18O. Då uppstår det vi kallar superresonans – perfekta förhållanden för biokemiska processer, som då kan gå betydligt fortare.
Rådde dessa förhållanden på jorden när livet uppstod?
Nej, vi har aldrig haft den här isotopsammansättningen. Vi har alltså inte perfekta förhållandena för liv på jorden. Men vi är ändå lyckligt lottade jämfört med andra planeter i solsystemet, för vi har tillräckligt bra förhållanden. Hos oss har livet kunnat uppstå relativt snabbt, även om det tog en miljard år innan det skedde. Vid superresonans skulle det ha gått fortare.
Vad möter du för reaktioner på din forskning?
Många kollegor blir förvånade och tycker det här är ny och oväntad forskning. Inslaget med siffermagi uppfattas som smått fantastiskt och svårt att ta till sig, men den delen av vår studie har mycket hög statistisk signifikans. En del religiösa personer kan ta resonemangen som en intäkt för att vi är utvalda här på jorden, att en gud har en tanke bakom vår planet. Själv är jag agnostiker och öppen i sinnet. Men jag kan tycka att om en gud hade skapat jorden, då skulle vi väl ha haft perfekta förhållanden för liv, alltså superresonans?
Hur tänker du dig att den här kunskapen ska användas?
Det finns många användningsområden. Inom medicin kan man tänka sig nyttan vid till exempel cancerbehandling, där man genom att göra isotopsammansättningen mindre gynnsam för biokemiska processer bör kunna få tumörer att växa långsammare. Inom livsmedelsindustrin kan man tvärtom tänka sig att förbättrade förhållanden bör få mat att växa snabbare. Jag tror vi är i början av en ny kunskap som kan bli mycket användbar för oss.