Fungerar svensk barnmorskemodell i Afrika?

Barnmorskan står i centrum i svensk barn- och mödrahälsovård. Nu undersöker forskare vid Karolinska Institutet om det kan vara en nyckel till minskad barn- och mödradödlighet i afrikanska länder.

Kerstin Erlandsson, porträtt.

Vad går projektet ut på?

– Projektet handlar om att hjälpa till att stärka hälsosystemet kring kvinnor och små barn i ett antal afrikanska länder. Tanken är den svenska modellen, där barnmorskor har en central roll, kan vara ett effektivt sätt att få ned den omfattande barn- och mödradödligheten. Projektet drivs från Karolinska Institutet och finansieras av Bill & Melinda Gates Foundation.

Varför utgå just från Karolinska Institutet och Sverige?

– Bill och Melinda Gates, som är hedersdoktorer vid Karolinska Institutet, har imponerats av vården som ges till kvinnor och barn i Sverige. Det handlar om allt ifrån den låga förekomsten av kejsarsnitt till hur vården ger stöd kring amning, eller erbjuder pastöriserad bröstmjölk till för tidigt födda barn, och följer barns tillväxt och utveckling. De har också imponerats av hur forskning bedrivs och implementeras.

Vad kännetecknar den svenska modellen?

– Grunden är att barnmorskor tar hand om allt som rör kvinnors hälsa, inklusive abort och preventivmedel, förlossning och efterföljande vård så länge som allt är normalt. Barnmorskan ingår i ett större team där till exempel gynekologer och obstetriker tar över ansvaret när komplikationer uppstår. På samma sätt har sjuksköterskor, som ofta är vidareutbildade barnmorskor, hand om barnhälsovården och kopplar in andra professioner när det behövs.

Hur kan detta vara till nytta i andra länder?

– Ett problem i de länder vi har besökt är att vårdsystemen är mer fragmentiserade. Vi erbjuder därför utbildning i hur sjuksköterskor, barnmorskor och läkare kan samarbeta i välfungerande team. Då kan hälsosystemet bli mer effektivt så att barn och mammor kan få vård på rätt nivå. Idag får till exempel många kvinnor kejsar-snitt i onödan medan de som verkligen behöver det inte får det. Vi kan också bidra med grundläggande kunskap kring förlossningsställningar, hygien, amning och hur man skyddar barn från infektioner.

Vad har ni gjort hittills inom projektet?

 – Under våren har vi rest runt till sjukhus och utbildningsinstitutioner i sex afrikanska länder – Uganda, Etiopien, Malawi, Tanzania, Gambia och Kenya – för att identifiera sjukhus och utbildningsinstitutioner att jobba med. Men vi fick abrupt avsluta vår senaste resa för en månad sedan på grund av pandemin och istället fortsätta våra bedömningar via nätet.

Så ni låter er inte stoppas av en pandemi?

– Nej, mentorskap och utbildnings-insatser gör vi nu digitalt i stället för på plats. Vi kommer att fortsätta arbetet med internationalla barnmorskeorganisationen, ICM, Världshälsorganisationen, WHO, och lokala partnerorganisationer för att kunna genomföra de satsningar vi identifierat tillsammans med dem.

Text: Ola Danielsson, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 2/2020.