Emily Holmes om bildens makt över psyket

Med en kombination av skarpsinne och oförtröttlig nyfikenhet försöker Emily Holmes förstå mer om hur våra inre bilder hänger ihop med vårt psyke. Hennes mål: Att utveckla nya psykologiska behandlingar som kan nå fler traumadrabbade – inklusive flyktingar – utan onödig fördröjning.

Namn: Emily Holmes.
Titel: Professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Är även verksam vid Oxford University där hon var en av de första kvinnliga professorerna att utses inom psykiatri.
Ålder: 45.
Familj: Sambo och en åttaårig dotter.
Så kopplar jag av: Målar, fjällvandrar, umgås med vänner och familj.
Utmärkande drag enligt kollegor: Driven, varmhjärtad och utrustad med en förmåga att tänka i nya banor.

Emily Holmes. Photo Martin Stenmark.
Emily Holmes. Foto Martin Stenmark.

Text: Cecilia Odlind, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nummer 1, 2017

En bild säger mer än tusen ord. Ordspråket är ett av Emily Holmes favoriter. Och hennes forskning visar faktiskt att en bild kan ha betydligt starkare påverkan på våra känslor än ord som beskriver motsvarande situation. Utan att vi tänker på det, frammanar vi regelbundet mentala bilder för vårt inre. Det kan vara minnen av sådant som vi nyligen upplevt, som en dispyt med en kollega eller en kyss med en nyfunnen kärlek.

– Dessa mentala bilder kan ha en kraftfull inverkan på vårt känsloliv, de kan kasta oss bakåt och framåt i tiden. Detta faktum att de har en så stark känslomässig inverkan på oss gör dem extra intressanta att studera, inte minst hos personer som lider av olika psykiska problem, säger Emily Holmes, psykolog och nyrekryterad professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, tidigare verksam vid Medical Research Council, Cambridge och Oxford University i Storbritannien.

HENNES INTRESSE för mentala bilder och deras koppling till psykisk hälsa startade när hon som nybliven psykolog arbetade med att behandla flyktingar som drabbats av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. PTSD är en form av ångeststörning som kan uppkomma efter ett trauma. Särskilt vanligt är det när personen upplevt hot om livet. Alla som är med om en traumatisk händelse, till exempel en bilolycka eller en svår förlossning, kan drabbas. Personer med PTSD upplever ofta påträngande minnen från traumat, så kallade flashbacks, då ofrivilliga ögonblickssekvenser från händelsen dyker upp.

– Det typiska för flashbacks är att de är bildbaserade, att de kommer plötsligt och är svåra att avvärja. Vi kan alla uppleva flashbacks kort efter traumat och de kan vara viktiga för att hjälpa oss att undvika att hamna i liknande situationer i framtiden. Men när de påträngande minnena blir permanenta och hindrar oss från att fungera i vardagen, då behövs hjälp, säger Emily Holmes.

För personer med fullt utvecklad PTSD finns idag effektiv behandling i form av traumafokuserad kognitiv beteendeterapi och ögonrörelseterapi. Det är en ganska tids- och resurskrävande behandling som många av de drabbade inte får tillgång till. Fortfarande saknas effektiva förebyggande behandlingsmetoder att ta till strax efter att traumat inträffat.

– Om vi kan hitta sätt att minska magnituden av problemet i ett tidigt skede skulle mycket vara vunnet.

DET HAR OCKSÅ saknats grundläggande kunskap om varför vissa upplevelser orsakar flashbacks och varför några, men inte andra, drabbas. Varken kön, genetik eller ålder verkar påverka risken nämnvärt. Men en sak har varit tydlig i forskningen: Om andra människor är inblandade i traumat ökar risken att utveckla flashbacks betydligt.

– Bland personer som varit med om naturkatastrofer, som en jordbävning, är det relativt få som utvecklar flashbacks, medan däremot risken är betydligt större efter upplevelser som våldtäkt, överfall, tortyr och liknande, säger Emily Holmes.

För att förstå mer om flashbacks har hon och hennes kollegor studerat fenomenet i laboratoriet med hjälp av filmer som innehåller traumatiska händelser, till exempel en kampanjfilm med budskapet att man inte ska dricka alkohol i samband med bilkörning.

– Detta är en etablerad teknik för att skapa tillfälliga påträngande minnen som vi sedan kan studera, säger Emily Holmes.

Med denna metod har de under många år studerat fenomenet flash­backs. Forskarna kan bland annat registrera försökspersonernas hjärnaktivitet innan, under och efter att de ser filmen. Vissa resultat har förvånat Emily Holmes. Till exempel att man genom att iaktta förändrade blodflöden i hjärnan redan i förväg kan se vilken scen i filmen som senare ska komma att dyka upp i form av en flashback. Detta innan personen själv har upplevt någon flashback.

– Det går alltså att se vilka bilder, så kallade hot spots, från filmen som senare blir flashbacks hos just den individ som studeras. Det fascinerar mig oerhört, säger hon.

– Vi utnyttjar det faktum att hjärnan inte klarar av att tänka på två bilder samtidigt, säger Emily Holmes.

HENNES FORSKARGRUPP har även visat att man kan minska förekomsten av flashbacks genom att låta försökspersonen utföra ett test en kort tid efter att han eller hon tittat på filmen. För att uppnå effekt krävdes ett test som även tog bildtänkandet i anspråk, som exempelvis dataspelet tetris.

Även en tid efter traumat kan man genom att spela tetris samtidigt som man på ett strukturerat sätt återupplever sina minnen minska förekomsten av flashbacks, enligt deras forskning.

– Det handlar alltså inte om att radera minnen, snarare att göra dem lite mindre livliga, säger Emily Holmes.

Forskargruppen har sedan gått vidare och testat hypotesen också i verkliga situationer, bland annat med traumapatienter på en akutmottagning och i en mindre studie bland unga nyanlända flyktingar.

– Det har kommit många flyktingar till Sverige den senaste tiden och en stor andel av dem bär på traumatiska påträngande minnen som gör att de har svårt att koncentrera sig. Detta samtidigt som de ska lära sig ett nytt språk och förväntas anpassa sig till livet i det nya landet. För att klara detta skulle många vara hjälpta av evidensbaserade psykologiska behandlingar, säger hon.

Emily Holmes drar sig inte för att möta människorna hon i slutänden vill hjälpa. Tillsammans med kollegor värvade hon deltagare till studien på T-centralen i Stockholm under den stora tillströmningen av flyktingar 2015. Enligt Emily Holmes var intresset för medverkan bland de flyktingar de mötte där stort. Hon tror att många unga hellre deltar i en behandling som innefattar mobiltelefon och dataspel, än i samtalsterapi.

– Behovet av enkla och tillgängliga behandlingar är omfattande. Här hoppas vi kunna bidra, säger hon.

MEN EMILY HOLMES forskning handlar inte bara om PTSD. Vår generella förmåga att fantisera fram bilder gäller intressant nog också potentiella framtida händelser, i form av vad som kan kallas ”flashforwards”. Forskning visar att tanken på en framtida händelse i form av en bild, en flashforward, kan öka sannolikheten för att händelsen faktiskt inträffar. Flashforwards kan alltså fungera som ett stöd för att få oss att praktiskt genomföra de planer vi tänkt ut. Men de kan också orsaka besvär.

Emily Holmes. Photo Martin Stenmark.
Emily Holmes. Foto Martin Stenmark.

– En person med bipolär sjukdom som är inne i en manisk period ser ofta tydliga bilder av framtiden för sitt inre. Det kan till exempel vara en bild av personen själv i en ny sportbil. Hos en person som lider av depression kan det handla om bilder av det egna självmordet. Bilderna är återkommande och känslomässigt påträngande och de pockar på utförande, säger hon.

Emily Holmes tror att vi underskattar dessa inre bilders styrka och har länge arbetat med bildspråk i kognitiv beteendeterapi, som ett komplement till verbal terapi. Ett exempel är arbetet med deprimerade patienter där målet är att få dem att frammana positiva bilder av framtida händelser. Men det handlar inte bara om att ”tänka positivt”.

– Att tänka på positiva meningar i form av ord kan snarast ha motsatt effekt. Det är med bildtänkande man kan få effekt, säger hon.

Enligt Emily Holmes saknas fortfarande väldigt mycket kunskap inom psykisk hälsa. En av fyra individer drabbas av psykisk ohälsa i världen och siffran verkar stiga. Med tanke på problemets omfattning satsas det skandalöst lite pengar på detta, tycker hon.

– Med ökade resurser skulle vi både kunna hitta bättre och mer tillgängliga behandlingar samtidigt som vi kan lära oss mer om hur hjärnan fungerar. Vi riskerar alla att drabbas av trauman och psykisk ohälsa och vi kan alla därmed dra nytta av sådana satsningar, säger Emily Holmes.

Emily Holmes om…

...en förebild
Kemisten Dorothy Hodgkin var den första och hittills enda brittiska kvinna som tilldelats Nobelpriset. Hon kartlade kristallstrukturen för bland annat insulin och penicillin, en mycket praktiskt användbar kunskap.

…ett bra citat
”Ingenting i livet ska fruktas, det ska bara förstås. Nu är det dags att förstå mer, så att vi kan frukta mindre.” Det ska ha sagts av den franska vetenskapskvinnan Marie Curie, tvåfaldig Nobelprismottagare.

…vikten av samarbeten
Jag brinner för ökad dialog mellan kliniker och laboratorieforskare, mellan psykologer och hjärnforskare och mellan människor i allmänhet. Själv har jag samarbetat med bland annat matematiker, frivilligorganisationer och artister.

…att vara en akademisk medborgare
En forskare bör inte bara ägna sig åt sitt egna smala intresse. Forskningen måste kunna lösa aktuella samhällsfrågor. Det kräver i sin tur att vi forskare kommunicerar, inspirerar och engagerar utanför vår egen krets.