Anca Catrina: Hon vill stoppa smärtan

This page in English

Anca Catrina. Foto Martin StenmarkI dag finns ingen botande behandling vid ledgångs-reumatism, en sjukdom som kan orsaka svår smärta. Reumatologen Anca Catrina försöker hitta sätt att förhindra sjukdomens verkningar och att den överhuvudtaget bryter ut.

Det är en mörk och regnig eftermiddag när professor Anca Catrina möter upp i klarröd kavaj och bjuder på välbehövligt kaffe. Hon berättar att hennes intresse för reumatologi väcktes redan när hon var läkarkandidat i Bukarest.

– Det var så spännande med detektivarbetet för att försöka förstå vad som händer, säger Anca Catrina.

I dag leder hon en forskargrupp med 20 medlemmar, där en person sticker ut med sin alldeles unika kompetens.

– I min grupp ingår en så kallad forskningspartner, en person har ledgångsreumatism sedan många år. Hennes erfarenheter och tankar är jätteviktiga eftersom vi vill få med patienternas perspektiv i vår forskning, säger Anca Catrina och fortsätter:

Namn: Anca Irinel Catrina
Titel: Professor i reumatologi vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet och överläkare vid reumatologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset.
Ålder: Nyligen fyllda 46 år.
Familj: Make och 13-årig dotter.
Så kopplar jag av: Jag lyssnar gärna på musik. Ofta pianomusik där jag särskilt tycker om tonsättaren Rachmaninov. Andra sätt att koppla av är att läsa, och så lagar jag mat.
Förebild som forskare: Min tidigare handledare Lars Klareskog.
Roligast med forskaryrket: Att hitta svar på tidigare obesvarade frågor.

– Att på detta vis involvera patienterna är ganska nytt.

Forskningspartnern har exempelvis hjälpt till att formulera relevanta enkätfrågor och även pekat på att det är bra att patienter i vissa lägen kan få beställa provtagningar, utan att gå via läkaren.

Ledgångsreumatism, eller reumatoid artrit, RA, drabbar ungefär en person på hundra i Sverige. Kvinnor får diagnosen oftare än män och hos vuxna slår sjukdomen ofta till mellan 50 och 60 års ålder. Det som sker är att brosk och ben i lederna gradvis förstörs och i dag finns ingen botande behandling. Mycket är fortfarande okänt när det gäller de mekanismer som ligger bakom att en viss person drabbas.

– Jag är intresserad av hur sjukdomen uppkommer och om det skulle gå att förebygga den, så att det lidande den innebär inte skulle behöva ske, säger Anca Catrina.

I dag diagnosticeras sjukdomen vanligen först när den manifesterar sig med svullna och inflammerade leder.

– Men många har innan dess länge gått och haft ont i kroppen, kanske i månader eller år, och känt sig trötta, så processen pågår långt innan lederna svullnar, säger Anca Catrina.

Något som ger en fingervisning om att det handlar om just RA är att kroppen bildar speciella antikroppar, som går att mäta i blodprover.

– Finns antikropparna i blodet signalerar det att något är på gång och att personen med ledsmärta löper ökad risk att senare utveckla RA, medan risken är mycket lägre om antikropparna inte finns i blodet, säger hon.

Dessa speciella antikroppar kallas ACPA (som står för antikroppar mot citrullinerade peptider). Försök visar att om antikroppar renas från RA-patienters blod och sedan ges till friska möss, så drabbas de tidigare friska mössen av benförlust och smärta. Benförlusten beror på att antikropparna påverkar så kallade osteoklaster, celler som kontinuerligt bryter ned benvävnad, så att de blir mer aktiva.

– Hos människor kan antikropparna finnas i blodet upp till 10 år innan sjukdomen bryter ut, säger Anca Catrina.

Befolkningsstudier som omfattar stora grupper av människor har tidigare visat att rökning är en miljöfaktor som ökar risken för att drabbas av RA.

– Men man röker ju inte med lederna, utan med lungorna. Vi ville därför studera vad som sker där och om det kan ge en ledtråd till hur sjukdomen börjar, säger Anca Catrina.

Men man röker ju inte med lederna, utan med lungorna.

Att rökning, och även andra luftföroreningar, ökar risken för RA skulle kunna tyda på att dessa partiklar gör något i lungorna som triggar igång RA-processen hos vissa personer.

– En stor del av de som röker får förändringar i slemhinnorna i lungan och munnen, men inte alla får RA, så det krävs ökad känslighet, säger Anca Catrina.

Hur det kommer sig att immunsystemet i lungan reagerar på sådant vis att ACPA-antikroppar bildas är ännu inte helt klarlagt.

– Men antikropparna tar sig sedan via blodet till lederna och i nästa steg bidrar de där till att stimulera osteoklaster och immunologiska signalämnen, som IL-8, vilket leder till benskador och smärta, säger Anca Catrina.

En del i hennes forskning är att hitta människor med hög risk att få RA, men innan sjukdomen har hunnit bryta ut. Ett av målen är att skapa bättre verktyg för att göra riskbedömningen så säker som möjligt. Som ett komplement till att titta på biologiska markörer som ACPA-antikroppar vill de därför ta fram en matris med olika frågor. Det kan handla om huruvida personen är kvinna eller man, om hen röker eller ej, eller om personen upplever ledsmärta. Beroende på svaren kan personer sedan delas in i olika riskkategorier. 

Anca Catrina. Foto Martin StenmarkEtt sätt att fånga upp dessa riskpersoner är via webbsidan reumatiskt.se/ontilederna. Den skapades 2015 och där kan personer som upplever symtom göra ett speciellt test. Anca Catrina har också mottagning för riskpatienter i Solna, som remitterats från primärvården, där ungefär 100 personer nu ingår. Liknande mottagningar har öppnat även vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge och vid det nyligen invigda Centrum för Reumatologi, där Anca Catrina är forskningsansvarig. Planer finns nu att samma typ av mottagningar ska öppna i Göteborg, Linköping, Örebro och Umeå.

Hon poängterar att det inte är alla riskpatienter som kommer att utveckla RA.

– För oss är det också viktigt att även identifiera personer med mycket låg risk att insjukna och till den personen kunna säga att ”du ligger lågt i risk för att drabbas”, säger Anca Catrina.

Anca Catrina har precis fått två stora forskningsanslag beviljade, bland annat ett så kallat ERC Consolidator-anslag som tilldelas framstående forskare med en lovande vetenskaplig karriär.

– Det känns jätteroligt att få det efter alla år. Nu vill vi gärna ge något tillbaka till patienterna. Målet är att bland de som löper ökad risk se om de kan få behandling som skyddar benvävnaden, säger hon.

Här ska en grupp personer med förhöjd risk att drabbas av RA få läkemedel som skyddar mot benskörhet, bisfosfonater. Sådana läkemedel ges i dag till exempel till kvinnor i klimakteriet för att behandla benskörhet. I den nya studien ska hälften få dessa läkemedel medan hälften får placebo. Efter en månad respektive tolv månader kommer forskarna att mäta hur ont deltagarna har och även avbilda hur det ser ut vad gäller benförlust samt följa upp vilka som utvecklar RA. Studien, som totalt ska omfatta 60 personer, kommer att inledas under år 2018.

När Anca Catrina ska lyfta en viktig forskaregenskap nämner hon sin envishet. Denna inställning till arbetet speglas även i hennes motto, ett citat hämtat från författaren Franz Kafka: ”Så om du inte finner något i korridorerna: öppna då dörrarna, och om du inte finner något bakom dörrarna: gå vidare till nästa våning, och hittar du inget på de övre våningarna: oroa dig inte utan skynda vidare uppför nya trappor; så länge du fortsätter uppåt kommer trapporna aldrig att ta slut, under dina fötter kommer de att fortsätta allt högre.”

Att arbeta med målet i sikte, trots motgångar, är en egenskap som kan komma väl till pass, inte minst då hon framöver också vill kunna bidra till utveckling av nya läkemedel.

– Här finns flera olika angreppspunkter. En är att blockera de immunologiska signalämnen som bidrar till benförlust. En annan är att med något slags vaccination göra immunsystemet mindre känsligt för de förändringar som leder till uppkomst av ACPA-antikroppar hos mottagliga personer, säger Anca Catrina.

…fake news
Vi enskilda forskare har ett ansvar att vara noggranna och tydliga när vi går ut och berättar om våra resultat. Och vi behöver alla ha en etik som gör att vi kan avslöja avsaknad av etik.

…bästa forskar­egenskap
Förutom den nödvändiga nyfikenheten är det min envishet – att aldrig ge upp även om motgångarna är många. Men envishet behöver inte alltid vara en bra egenskap, fråga min man…

…Rumänien
Hela min familj kommer från Rumänien och jag träffade min make där, när vi var unga läkare. Rumänien har gett mig en identitet jag är stolt över, även om jag framförallt känner mig europeisk.

...en viktig finansiär
Min forskning stöttas av Reumatikerförbundet. Därifrån kommer också vår forskningspartner, en person som själv har ledgångsreumatism och som hjälper oss att få med patienternas perspektiv i vår forskning.

Text: Lotta Fredholm, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nummer 1, 2018. 

Länkar