Akira Kanekos dröm är att utrota malaria
Akira Kaneko nöjer sig inte förrän malarian sticker från ön. Efter att ha utrotat malaria från en isolerad ö i den globala malariaepidemins utkant är det dags för nästa utmaning – de svårt malariadrabbade öarna i Victoriasjön, Kenya.
Text: Ola Danielsson. Tidigare publicerad i tidningen Medicinsk Vetenskap nr 4 2012.
Eftersom myggor struntar i människors gränser kan malariabekämpning framstå som ett hopplöst projekt. Många ambitiösa försök att utrota sjukdomen på platser runt om i världen har slutat med att parasiten invaderar igen från angränsande områden. Dessa bittra erfarenheter präglade synen på malariabekämpning när Akira Kaneko i slutet av 1980-talet flyttade till ö-gruppen Vanuatu i stilla havet. Han hade anställts av WHO, Världshälsoorganisationen, för att arbeta med programmet för malariakontroll i området.
– Det var en nedslående tid. WHO hade gett upp försöken att utrota malaria och fokuserade istället på att hålla nere smittspridningen. Få trodde att sjukdomen kunde utrotas, minns Akira Kaneko, som ärprofessor i global hälsa vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet.
Men han kände till den gräns myggorna faktiskt respekterar, nämligen vatten: en mygga som ger sig av ut till havs kommer inte längre än ett par kilometer innan den faller i vattnet och dör. Förutsättningarna att utnyttja denna gräns var särskilt goda på den lilla ön Aneityum. Den ligger inte bara i utkanten av ögruppen, utan markerar också den yttre gränsen för malariasjukdomens utbredning på hela jordklotet.
Perfekt mikrokosmos för malariabekämpning
Öster om Aneityum finns inga myggor som kan bära malaria. Till väster finns andra malariadrabbade öar, men Aneityum är ändå mycket isolerad. Inflödet av potentiellt smittade människor är begränsat till några få små flygplan och båtar i månaden. Avsaknad av vägtrafik gör att öns byar är relativt isolerade från varandra. Ön var ett perfekt mikrokosmos för malariabekämpning. Akira Kaneko skred till verket och upprättade en organisation för projektet. Alla 718 öbor involverades.
– Det var mycket viktigt att engagera lokalbefolkningen. De måste förstå att projektet bara lyckas om alla samarbetar. Även personer som är symptomfria måste ta sin medicin för att hindra att parasiten sprids vidare till andra, säger Akira Kaneko.
Och som om inte utmaningen att bota människorna från malaria var tillräcklig - även öns myggor måste befrias från malariaparasiten. Därför gjordes den massiva inledande insatsen precis innan regnperioden då myggorna förökar sig och malariaparasiten riskerar att överföras från smittade människor till nya myggor.
Öborna massmedicinerades under nio veckor för att få bort malariaparasiterna från blodet. Samtidigt installerades impregnerade myggnät i deras enkla bostäder. För att decimera den årliga armén av nyfödda myggor planterade forskarna också ut fiskar som gillar att äta mygglarver i dammar runt om på ön.
Därefter följde en lång övervakningsperiod för att se till att sjukdomen inte kom tillbaka. Alla som klev av det lilla planet möttes, och möts än idag, av en mikroskopist som undersöker blodet på alla passagerare.
År 2000 kunde Akira Kaneko och hans medarbetare rapportera i tidskriften The Lancet att de hade lyckats. Inga spår av malariaparasiten Plasmodium falciparum syntes längre i öbornas blodprover efter massmedicineringen. Från 1996 hade också den andra malariaparasiten som fanns i området, Plasmodium vivax, försvunnit helt.
– Jag trodde hela tiden att det skulle fungera, men självklart blev jag mycket glad när jag såg resultaten, säger Akira Kaneko.
En liten turistboom
Aneityum har till och med upplevt en liten turistboom sedan ön kan stoltsera med att den är malariafri. Varannan vecka anländer en båtlast med resenärer som vill varva ner på den lilla söderhavsön. Akira Kaneko ser nöjd ut när han visar sina diagram över hur antalet besökare har ökat i takt med att malariaförekomsten minskat.
– Det är mycket glädjande. En del av pengarna från turismen går in i malariaprojektet och används för att förebygga att sjukdomen kommer tillbaka, säger han.
I sitt nästa projekt planerar Akira Kaneko ta sig an en ö i Victoriasjön i Kenya. Området är svårt malariadrabbat och innebär en mycket större utmaning. Vanuatu är malariaepidemins isolerade utpost. Victoriasjön precis det motsatta - det var där malaria uppstod en gång i tiden för att sedan spridas över världen. I dag kännetecknas området av ett myller av olika kulturer och en stor genetisk mångfald, bland både människor, myggor och malariaparasiter. Det gör malariabekämpningen till ett mer komplicerat projekt, eftersom exempelvis fler mediciner måste kombineras.
Efter flera besök på ön har Akira Kaneko utvecklat en handlingsplan, men finansieringen återstår att lösa. Många forskare har inspirerats av framgångssagan på Vanuatu, och utrotning av malaria är återigen ett uttalat mål för WHO. Den givna slutfrågan på Akira Kanekos berättelse är om hans metoder kan användas för att utrota malaria på fastlandet, och kanske en dag från hela världen?
– Det går men det kommer inte att vara lätt. Det är en fråga om arbetsinsatser, resurser och pengar, svarar han.
Text: Ola Danielsson. Tidigare publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 4 2012.