Miljömedicinsk riskbedömning vid IMM
På IMM arbetar vi med miljömedicinsk riskbedömning av kemiska och fysikaliska miljöfaktorer. Det kan både gälla faktorer i offentlig miljö, i hemmiljö och på arbetsplatser. På uppdrag av myndigheter tar vi fram vetenskapligt underlag till åtgärder och myndighetsbeslut för att skydda människors hälsa. IMM är också en plats där vi utvecklar nya metoder för riskbedömning och våra experter ingår ofta i expertpaneler både i Sverige och utomlands.
Syftet med miljömedicinsk riskbedömning är att på vetenskaplig grund förebygga ohälsa och skydda människors hälsa genom hela livet. Vi arbetar både med lokala frågeställningar och med stora internationella ärenden. Våra forskare har kompetens inom exponeringsbedömning, toxikologi och epidemiologi och deras forskning spänner från molekylär och cellulär nivå till individ- och gruppnivå. Att ha tillgång till många olika experter är viktigt då miljömedicinsk riskbedömning handlar om att väga samma information från många olika forskningsområden.
Så fungerar miljömedicinsk riskbedömning
Miljömedicinsk riskbedömning syftar till att uppskatta sannolika hälsoeffekter till följd av exponering för enskilda eller blandningar av miljöfaktorer. Det kan också handla om att beräkna säkra exponeringsnivåer i form av riktvärden och gränsvärden. Vissa bedömningar görs för att utreda riskerna då en exponering redan skett, medan andra handlar om att ta fram underlag så att man vet om en kemikalie eller annan miljöfaktor utgör en oacceptabelt hög hälsorisk.
Många olika lagstiftningar innehåller krav på riskbedömningar. Det behövs exempelvis då en industri eller ett företag tillverkar, hanterar och saluför ämnen. Det gäller också tillsatser och föroreningar i olika livsmedel. Miljömedicinsk riskbedömning utgör ofta ett viktigt beslutsunderlag när man ska värdera nyttan med olika handlingsalternativ för att minimera risk.
Genom att beskriva farorna med en kemikalie och kombinera det med kunskap om exponeringen blir det möjligt att bedöma risken (Figur). Enligt den terminologi som tillämpas av bland andra WHO och EU brukar miljömedicinsk hälsoriskbedömning delas in i fem steg: problemformulering, faroidentifiering, farokaraktärisering, exponeringsbedömning och riskkarakterisering (Tabell).
Riskbedömningens fem steg (Källa WHO, 2021)
| Steg | Beskrivning | Innehåll |
|---|---|---|
| 1. Problemformulering | Beskriver syfte och målsättning samt vilken osäkerhet som är acceptabel | Frågeställning / Tidigare kunskap / Tillgängliga resurser |
| 2. Faroidentifiering | Identifierar möjliga negativa hälsoeffekter | Humanstudier / Djurstudier / In vitro-studier / Datormodeller |
| 3. Farokaraktärisering | Beskriver i kvalitativa och kvantitativa termer vilka negativa hälsoeffekter en miljöfaktor kan orsaka | Kritiska data / Mekanismer / Kinetiska variationer / Biologiska skillnader / Dos-responssamband |
| 4. Exponeringsbedömning | Beskriver exponeringen i populationen som anges i problembeskrivningen | Populationsdata / Källor / Halter och varaktighet / Exponeringsvägar |
| 5. Riskkaraktärisering | Underlag till riskhantering | Allvarlighet / Känsliga grupper / Osäkerhet / Säkerhetsmarginaler |
(1) Innan en riskbedömning inleds behöver man definiera det specifika problemet och de frågeställningar som ska besvaras. Är målet till exempel att beräkna en risk efter ett utsläpp eller ska man försöka hitta en säker exponeringsnivå på en arbetsplats?
(2) Faroidentifiering innebär att man tar reda på vilka hälsorelaterade effekter ett ämne kan orsaka.
(3) Farokaraktäriseringen handlar om vilken exponering som leder till olika effekter och ibland beräknas ett hälsobaserat riktvärde, alltså den nivå en människa kan tolerera utan att det innebär en risk för att drabbas av negativa hälsoeffekter.
(4) Exponeringsbedöming betyder att identifiera källor och exponeringsvägar samt att beräkna exponeringen i det aktuella fallet.
(5) Riskkaraktäriseringen väger samman all information på ett användbart sätt. Det kan till exempel vara att avgöra om exponeringen i en viss befolkning överstiger ett hälsobasrat riktvärde eller att göra en beräkning av antal drabbade.
I en miljömedicinsk riskbedömning måste man ta hänsyn osäkerhet av olika slag. Dels saknas det ofta detaljerad kunskap och dels finns en stor variation mellan olika människor. Barns tidiga utveckling är till exempel extra känslig för många miljöfaktorer. Vissa kroniska sjukdomar kan också medföra en ökad risk. Att miljöfaktorer alltid förekommer i komplexa blandningar och påverkas av olika livsstilsfaktorer är ytterligare en utmaning. Vid IMM pågår mycket forskning för att bättre förstå och hantera dessa typer av svårigheter.
Läs mer
WHO (2021) WHO Human Health Risk Assessment Toolkit: Chemical Hazards, second edition.