Apors boendemiljö och sociala miljö

Anläggningen KM-F vid Karolinska Institutet har specialbyggts för att kunna erbjuda aporna en så bra miljö som möjligt. Anläggningen är ackrediterad av organisationen AAALAC International för sin höga kvalitet på djurvälfärden. Laboratoriet tillfredsställer samtidigt högt ställda krav på smittskydd och arbetsmiljö.

En krabbmakak äter frukt i solen. Foto: KM-F/KI.

Stora och väl inredda utrymmen

Alla apor på KM-F (Astrid Fagræus laboratorium) har en god och stimulerande miljö i flexibla bursystem och voljärer. Burarnas utseende anpassas så att inredningen ger aporna den bästa möjligheten att röra sig, hoppa, klättra och obehindrat inta alla tänkbara olika kroppsställningar. Rep, gungor, hyllor, klätterstrukturer, nästen med hö och så vidare används för att öka den användbara ytan och göra hela burvolymen tillgänglig. 

Det är viktigt med utsiktspunkter och bekväma sittplatser där de kan ha koll på omgivningen. Plattformarna är tillräckligt breda för att flera djur ska kunna sitta bekvämt och putsa varandra.

Macaques in their home environment at the Astrid Fagræus laboratory.
Rymliga voljärer på KM-F. Foto: KM-F/KI.

Boendemiljön är en blandning av fast inredning och lösare strukturer som förnyas med jämna mellanrum. Dessa sitter på olika höjd, så att ögonkontakt mellan djur på olika sittytor kan undvikas, eftersom ögonkontakt upplevs som ett hot hos många apor.

Olika material

Vad gäller val av inredningsmaterial finns inget särskilt material som aporna föredrar framför något annat. Vi kombinerar inredning av olika material för att öka variationen för djuren, givetvis med bibehållen uppmärksamhet på säkerhetsaspekter för apor och personal.

Hygien, hållbarhet och tillgänglighet på material avgör den inbördes fördelningen av inredningen. Att ha föremål med olika form, färg, struktur, hållfasthet och känslighet för åverkan är berikande för djuren.

Inredningen kontrolleras

Vi genomför en egenkontroll av samtliga burar när de är inredda på ett för aporna lämpligt sätt. Det innebär bland annat att hela volymen ska vara tillgänglig för djuren; vi använder en blandning av stabila strukturer såsom grenar och PVC-rör, och plastbackar som hängs upp i lätta plastkedjor eller brandslangar och därmed blir rörligare. Speglar och siktbarriärer ska också finnas i samtliga burar, likaså badkar någon gång per vecka.

Aporna gillar att pilla på inredningen, de hoppar på grenar så att de trillar ner och tuggar sönder saker, och dessa måste ersättas eller repareras allteftersom.  

Siktbarriärer

Aporna har ibland ett behov av att kunna dra sig undan sina burkamrater. Så kallade siktbarriärer finns i ett flexibelt system som innebär att lägre rankade individer kan dra sig undan dominanta individers synfält. Dessa barriärer har i studier visat sig leda till ökad kontakt och minskad aggression, detta även om det vid snabbt påseende inte verkar som om djuren "använder" dem. Detta är särskilt viktigt hos djur som hålls i grupper om fler än två individer.

Aporna vill ha "kontroll"

Det är viktigt för apornas välbefinnande att de har vad man brukar kalla för kontroll. Djuren blir modigare, mer benägna att nyfiket undersöka nyheter, och klarar stress bättre om de har kontroll.

Macaques in their home environment at the Astrid Fagræus laboratory.
Krabbakak med spegel för att utöka det direkta synfältet. Foto: KM-F/KI.

Det finns aktiviteter som djuret har kontroll över och som sker på eget initiativ (till exempel putsning, lek, födosöksbeteende), men mänskliga aktiviteter är utanför djurets kontroll (såväl städning och matning som deltagande i försök). Där kontroll saknas är det viktigt att djuret får en tydlig signal till vad som ska hända, så att det lär sig förutsäga och vänja sig vid händelser.

Träning av djuren är viktigt för att ge dem möjlighet att känna kontroll och därigenom sänka stressreaktionen inför vissa moment. En annan viktig aspekt av kontroll är möjligheten att dra sig undan, samt att kunna ha ordentlig uppsikt. Speglar används för att utöka det direkta synfältet och för att undvika att titta direkt på något som kan kännas obehagligt.

Berikning

Stimulerar naturliga beteenden

På Astrid Fagræus laboratorium (KM-F) finns miljöberikning för att stimulera beteenden som är typiska för krabb- och rhesusmakaker, främst med avseende på födosökande och undersökande beteenden. Vi hittar själva på en del av berikningen, men mycket information har vi hämtat ifrån den omfattande litteratur som finns om välbefinnande hos apor i fångenskap.

Djurens intellektuella och fysiska förmågor stimuleras genom att ge dem möjlighet att undersöka och hantera olika föremål. Berikningen är av två slag: födoberikning och leksaker som inte ger utdelning i form av föda.

Födoberikning

Macaques in their home environment at the Astrid Fagræus laboratory.
Ungefär hälften av apornas föda utgörs av färska grönsaker och frukt. Foto: KM-F/KI.

Åtminstone 50 procent av apornas mat är i form av näringsriktigt balanserade pellets. Resten är färska grönsaker. Aporna får pellets på morgonen och eftermiddagen. På eftermiddagen får de även grönsaker. De får vid träning och berikning frukt, fröblandning, nötter, russin, saft, m.m. Vi strävar efter att de ska ägna motsvarande tid som i naturen åt födosöksbeteenden, vilket innebär att de får "arbeta" för födan.

Vi strör ut frön och små pellets i ströbädden och i olika berikningsföremål där aporna måste använda lång tid på att få fram maten. Födoberikningen ges i tillräcklig omfattning för att alla apor i buren ska kunna använda den samtidigt.

Olika underlag för födosök

Macaques in their home environment at the Astrid Fagræus laboratory.
Att söka efter mat i halmunderlaget stimulerar. Foto: KM-F/KI.

Aspspån, halm eller träull används som underlag i voljären. I underlaget göms pellets, frön och andra godsaker. Födoberikningen kan även ges i plastbackar eller i mindre kärl med små hål för åtkomst av födan.

Vetenskapliga studier har visat att aggressiva beteenden minskar med upp till 20 gånger och inaktiviteten minskar om födosöksberikning finns. Halm är ett bra material att gömma godsaker i, till exempel russin, nötter, och frön.

Utmanande foderlabyrinter

Vi låter också aporna arbeta med sin intelligens, till exempel genom att ge dem uppgifter som kräver olika typer av problemlösning. Ett exempel är att godbitar serveras i ett slags labyrint som måste lösas för att djuret ska kunna komma åt dem.

Vi ger inte heller den dagliga pelletsransonen ur öppna foderkoppar, utan låter djuret pilla ut sin pellets genom ett galler som täcker öppningen i behållaren. I denna konstruktion övar apan upp sin fingerfärdighet och tiden då apan äter pellets har i vissa studier visat sig öka med upp till 50 gånger.

Macaques in their home environment at the Astrid Fagræus laboratory.
Lek och utmanande foderlabyrint. Foto: KM-F/KI.

Apan ägnar alltså mer tid till att leta efter, hantera och äta mat – precis som i naturen. Ett ännu mer intelligenskrävande labyrint är jordnötspusslet, där olika varianter av födoberikning erbjuds, och som kräver lång träning innan apan kommer på knepet att få ut godbiten.

Isbitar, frusen frukt eller saft är populärt. Vi bygger också plattformar till aporna med en konstgjord gräsmatta där vi häller till exempel krossade pellets eller fågelfrön.

Leksaker

Leksaker som tilltalar apor ska gå att ha sönder, utan att djuren för den skull skadar sig på dem. De ska också kunna stimulera alla sinnen, såsom doft, syn, känsel och smak. Leksakerna måste därför vara utvalda med omsorg med avseende på dessa aspekter. På Astrid Fagraeus laboratorium använder vi oss av till exempel kartonger, grenar, kottar och träbitar, som kan rivas i bitar eller tuggas sönder och ändrar form hela tiden.

Även speglar, tennisbollar och tomma, väl rengjorda plastflaskor används. Flaskorna har alltid en viss doft kvar av det tidigare innehållet och är därmed mycket intressanta. All miljöberikning sker enligt ett noga utprovat schema som ger aporna variation. Detta för att alla djur ska få samma omsorg trots att de har olika djurvårdare.

Badbaljor

Krabbmakaker och rhesusmakaker simmar gärna i naturen och har observerats leka i vatten. Badbaljor med ljummet vatten är en mycket bra berikning. Vissa apor badar försiktigt i det varma vattnet, andra klättrar upp på grenarna och plumsar i, vissa sköljer sin frukt i vattnet, andra släpar dit halm och stoppar ner - och andra välter baljan. Alla apor på Astrid Fagræus laboratorium erbjuds att bada minst en gång i veckan.

Krabbmakaker som badar på KM-F. Foto: KM-F/KI.

Den sociala miljön

Tillsammans med andra individer

För att få apor i bur att må bra måste man tillgodose deras sociala behov. Att leva tillsammans med andra individer är den enskilt viktigaste faktorn som påverkar välbefinnandet hos de flesta apor. I en social miljö tillsammans med andra individer får apan möjlighet att utföra många beteenden som är specifika för just den arten, till exempel putsning och lek.

Det krävs en fortlöpande utvärdering för att se hur en grupp fungerar tillsammans.

Rangordnade hierarkier

Apornas boendemiljö är välinredd samt att vi följer ett miljöberikningsschema för att ge aporna sysselsättning. Man kan aldrig helt gardera sig för att det inte ska uppstå bråk mellan aporna. Bägge makakarterna lever i rangordnade hierarkier såväl i naturen som i burmiljö, och trots att strikta rangförhållanden i allmänhet minskar risken för aggression, så är relationerna individerna emellan inte konstanta utan omprövas ständigt. Förändringar i rangförhållanden kan förekomma även i en "stabil" grupp. Djurens relationer till varandra dokumenteras.

Inga djur sitter ensamma på Astrid Fagraeus laboratorium. Våra apor kan sitta i grupper på 2-14 individer, hur många det är i gruppen beror på i vilken gruppstorlek de levereras i. Att sätta ihop individer som inte är vana vid varandra undviker vi.

Vi håller koll på relationerna i samtliga grupper - stabiliteten i gruppen beror till stor del på hur den dominanta individen utövar sitt inflytande.

Träning

Vetenskapligt förankrat

Vårt träningsprogram är framtaget med stöd ur omfattande litteraturstudier och ett flertal genomgångna teoretiska och praktiska kurser. Tekniker för inlärning med så kallad positiv förstärkning har diskuterats med ett flertal professionella tränare med erfarenheter från träning av allt från delfiner och måsfåglar till grisar och primater.

Med utgångspunkt i detta omfattande material har vi tagit fram ett utbildningssystem för våra djurtekniker där de lär sig teknikerna kring hur träning går till på Astrid Fagræus laboratorium.

Macaques in their home environment at the Astrid Fagræus laboratory.
Träning i apans hemmiljö för att minska stress. Foto: KM-F/KI.

Positiv förstärkning

Vi vill använda djurens intelligens och förmåga till inlärning genom att med hjälp av positiv träning få dem att samarbeta vid hantering. Träningen går ut på att djuren ska vänja sig vid att till exempel vara nära djurvårdaren. Vi tränar dem också till samarbete i dagliga rutiner, som att flytta mellan olika delar av buren vid rengöring, etc.

Träning med hjälp av positiv förstärkning (Positive Reinforcement Training, PRT) innebär att man ger apan godsaker när den utför ett önskat beteende. Då ökar sannolikheten att apan visar samma beteende igen. En förutsättning för metoden är att man har en god relation mellan djurvårdare/tränare och apan. Klickerträning innebär att man underlättar inlärningen genom att djuren lär sig associera ljudet från klickern med ett visst önskvärt beteende, som i sin tur är associerat med belöning i form av något gott, till exempel russin eller små jordnötsbitar.

Träning i apans hemmiljö

Att träningen dessutom sker i hemmiljön, en bekant omgivning, har också betydelse. Att flyttas från sin hembur innan provtagning sker har dokumenterade negativa effekter på bland annat stresshormonnivåer, oberoende av hur själva provtagningen går till. Det är också dokumenterat att ett samspel mellan apan och bekanta djurvårdare däremot kan ha positiva effekter. Bland annat minskar risken för aggressiva försvarsinriktade attacker mot vårdaren.

Träning av djur till samarbete vid provtagningar har visat sig minska halterna av exempelvis stresshormonet kortisol i blodet jämfört med provtagningstekniker som innebär stress för djuret. Samarbetsträning innebär alltså mindre stress för djuret och förbättrar säkerheten i forskningsresultaten eftersom så många av kroppens funktioner påverkas av stress. Det är alltså av största intresse för oss på Astrid Fagraeus laboratorium att träna våra djur till att samarbeta i samband med rutinmässiga provtagningar och daglig hantering av djuren.

Uppfödning och transporter

Import av apor

Astrid Fagræus laboratorium (KM-F) har ingen egen uppfödning av apor, utan vi importerar de djur som vi använder i försök från andra länder, mestadels från Asien. Aporna brukar oftast tillbringa minst en månad i en karantänsstation i Holland innan de transporteras vidare till KM-F.

Transporter

Eftersom ingen uppfödning sker i Sverige måste aporna transporteras hit ifrån utlandet. Det innebär att det kan bli transporter med både flyg och lastbil. Resan ifrån uppfödningsanläggningen kan många gånger vara påfrestande för aporna. När de kommer till Astrid Fagræus laboratorium är de normalt pigga och aktiva, de har ätit av sin mat och druckit av vattnet. De får sedan acklimatiseras till den nya miljön i minst 6-8 veckor innan några försöksåtgärder påbörjas.

Aporna i naturen

Hos oss finns två olika arter av apor, krabbmakak eller långsvansad makak (Macaca fascicularis), samt rhesusapa eller rhesusmakak (Macaca mulatta). 

Krabbmakaken lever i Sydostasien och på Mauritius i olika miljötyper, alltifrån mangroveträsk till halvdjungel på upp till 2000 meters höjd. Arten är inte utpräglat trädlevande men övernattar och söker skydd i träden. Rhesusmakaker återfinns från Afghanistan i väst, över Indien, södra Kina till Sydostasien, både på slättland och i höglandsskogar. De är främst marklevande, men de klättrar även gärna upp i omliggande träd.

Övre bilden: krabbmakaker. Nedre bilden: rhesusapa.

Hemområden och dagsförflyttningar

Makakerna är inte utpräglat revirhävdande, utan kan ha hemområden som överlappar med andra gruppers hemområden. Båda arter uppvisar en stor flexibilitet i hur stor yta de rör sig över, förmodligen beroende på hur hemområdet ser ut, antalet djur i gruppen och på hur födan är fördelad. De rör sig några hundra meter per dag inom hemområdet som kan ha en yta på över 100 kvadratkilometer.

Social struktur

I naturen lever krabbmakaker i sociala grupper om i medeltal 12-25 djur, men grupper om upp till 100 individer har observerats. Rhesusapor lever i sociala grupper om i medeltal runt 30 djur, men det finns rapporter om grupper av djur från två ända upp till 250 individer. Båda arterna består av klaner av besläktade honor som utgör stommen i gruppen.

Därtill ingår även flera vuxna, sinsemellan obesläktade, hannar. Hannar utvandrar vid könsmognad (vid 3-4 års ålder för krabbmakaker och runt 3,5-5,5 år för rhesusapor), medan honor som blir könsmogna tidigare stannar kvar i gruppen.

Fortplantning

Hannar blir könsmogna senare än honorna, men båda könen växer och utvecklas socialt i ytterligare några år. Kroppsligt, socialt och fortplantningsmässigt är hannarna fullvuxna vid 5,5-6,5 år. Honorna får sina första ungar mellan 3,7 och 5 års ålder. Graviditeten hos makakerna varar drygt 5 månader, ungarna är kvar hos mamman cirka 12-14 månader och intervall mellan födslar ligger på mellan 12 och 24 månader.

Föda och födosöksbeteende

Båda arter äter i huvudsak frukt, men ibland ingår även blad i dieten. Dessutom äter de insekter, sniglar, musslor, fisk och små ryggradsdjur. Olika studier av vilda grupper av makaker har visat att de har lite olika fördelning av beteenden över dagen beroende på miljö och säsong och huruvida de har någon närkontakt med människor. Överlag har man sett en fördelning på cirka 15-35 procent födosökning, 30-40 procent vila och 20-45 procent förflyttning i olika grupper.

Applikationer på KM-F

Makakerna använder gärna högt liggande ytor även i burmiljö. Vi är därför noga med att inreda burarna så att djuren kan sitta högt och utnyttja burvolymen väl.

I en studie på Astrid Fagræus laboratorium fann vi att tiden för födosökning var cirka 35 procent, vila och social putsning cirka 45 procent, samt rörelseaktivitet och övrigt cirka 20 procent, vilket mycket väl motsvarar den naturliga fördelningen under apornas vakna tid.

Komparativ Medicin
31-01-2024