Klarhet och Sanning – en ny Berzeliusutställning har öppnats på KI

Berzelius var den mest framstående bland grundarna (ja, de var alla män!) av Karolinska Institutet år 1810. Han påverkade också djupt det vetenskapliga tillvägagångssättet och undervisningsmetoderna för läkare, vilket gjorde den unga institutionen långt före sin tid med en modern syn på experiment, observationer och dynamiken hos levande system. 

Berzelius innehade professurer i medicin, farmakologi och fysiologi vid KI. Dessutom ansågs han allmänt vara den främsta kemisten i världen under sin tid och banade väg för den moderna kemins era.

Jacob Berzelius liv och prestationer visas nu i elva utställningar med drygt 200 noggrant utvalda Berzeliana-objekt av totalt cirka 3 000 förvarade vid Kungliga Vetenskapsakademien.

Utställningen är resultatet av ett samarbete mellan Kungliga Vetenskapsakademien, Berzelius-sällskapet och Karolinska Institutet, ledd av dess Rådgivande Kulturråd.

Guidade turer för att besöka utställningen

Utställningen är belägen över sju våningar i Biomedicum. På bottenvåningen erbjuder utställningen en introduktion till Jacob Berzelius på ingångsvåningen. 

På de återstående sex våningarna illustrerar objekten olika teman, inklusive Berzelius som person, hans betydande upptäckter, hans ansträngningar att organisera kemi, formuleringen av fysiologiska principer, hans roll som utbildare och hans specifika bidrag till grundandet av KI.

En utmaning med utställningen är att inte alla delar är lätt tillgängliga för allmänheten. Medan ingångsnivån, som inkluderar två visningsmontrar och en filmintroduktion, är öppen för alla, är resten innesluten inom ett skyddande skal.

Från och med mars 2024 kommer KI att erbjuda gratis guidade rundturer på en timme för grupper på upp till 15 personer, vilket ger besökarna möjlighet att uppleva utställningen på plats.

Registrera dig för deltagande 

Mötesplatsen är receptionen vid huvudingången till Biomedicum, Solna väg 9, Stockholm. Guidningen hölls på svenska eller engelska efter önskemål.
 

Onsdag november 27:e vid 13.00

Onsdag november 27:e vid 16.00

Litteratur om Jacob Berzelius

Jacob Berzelius – Upptäckten av cerium, selen, kisel, zirkonium och torium. Lund (2016), 131 sidor.

Jacob Berzelius och Östergötland – Brevväxlingen mellan Jacob Berzelius och ”Syster Greta”, Lund (2021), 446 sidor, 75 bilder.

Jacob Berzelius Vänskap och vetenskap av Jan Trofast. Lund 2023

Dessa böcker kan köpas från Hagströmerbiblioteket vid Karolinska Institutet (Haga Tingshus), för 210 kr eller i samband med utställningen. Betala med Swish (070 306 38 41) och beställ från ingemar.ernberg@ki.se

Inaugurationstalet vid lanseringen av Berzelius-utställningen den 18 december 2023 av Sten Linnarsson

"Vi har arbetat i detta vackra byggnad i fem år nu. Den är full av liv, full av vetenskap, full av produktiva tillfälliga möten.

Men jag minns mitt gamla kontor i Retzius-laboratoriet, med franska balkongfönster som jag kunde öppna på sommaren för att känna brisen i ansiktet. Jag kunde höra fåglarna kvittra i björken utanför, och ibland skulle Lennart Nilsson vara på händer och knän på gräsmattan utanför och använda någon ny optisk apparat för att fotografera humlor.

Det är bara nostalgi förstås. Våra minnen är ofta vilseledande. Gardinerna i mitt gamla kontor var så fula att jag stoppade dem i elskåpet. Väggarna var otroligt fula också, men dem kunde jag inte stoppa undan.

Jag tror att alla som kliver in i Biomedicum slås av omsorg och eftertanke som har lagts på arkitekturen. Byggnaden fungerar tydligt, där så många andra inte gör det.

En del beror på fysisk organisation. Atriet och cafeteria nedervåningen. Den enda ingångspunkten. Skären. Den öppna dörrpolitiken.

Men även interiördesignen. Tydligt har någon med god smak valt material och färger. Träet, textilierna, lädret. De vackra dämpade nyanserna av brunt, grönt och violett.

Varför är färger och material så viktiga? Som forskare tenderar vi att fokusera på det rationella. Det väl utarbetade argumentet, den exakta mätningen, den exakta siffran. Men vi är också hantverkare som ägnar oss åt ett hantverk, använder och överför tyst kunskap. Vi använder våra händer mycket. Vi arbetar i små team, människor som interagerar nära, intensivt med varandra. Våra team är mångfaldiga, blandar åldrar, kön, nationaliteter och sociala bakgrunder. Som en följd av detta, även om vi tenderar att inte prata mycket om det, är vetenskapen djupt emotionell. Det är hårt emotionellt arbete - att anpassa sig, tävla, samarbeta, förstå varandra. Jag tror att det är därför skönheten i den fysiska miljön är så viktig för oss, vare sig vi inser det eller inte.

Ett sätt att strukturera och navigera i komplexa mänskliga relationer är genom kollektivt minne. Delade minnen kan stödja delade värderingar. Men minnen - särskilt kollektiva - är bräckliga konstruktioner som kräver omvårdnad och stöd. Att förlora ditt minne - särskilt kollektiva - kan vara förödande.

I sin bok Ett hundra år av ensamhet berättar Gabriel García Márquez om den föräldralösa Rebeca som för med sig en epidemi av sömnlöshet till den sömniga byn Macondo. Men "Ingen blev först alarmad. Tvärtom var de glada över att inte kunna sova för det fanns så mycket att göra i Macondo de dagarna att det knappt fanns tillräckligt med tid."

Men snart leder sömnlösheten till amnesi. Byborna förlorar först minnet av sina barndomar. Det blir värre och till slut börjar de glömma namnen på vardagliga föremål. För att minnas börjar de placera skrivna etiketter på allt: "bord, stol, klocka, dörr, vägg, säng, panna". Således, skriver Márquez, "fortsatte de att leva i en verklighet som höll på att glida bort, tillfälligt fångad av ord, men som oåterkalleligt skulle fly när de glömde bokstavernas värden".

Så farorna med amnesi är uppenbara. Men minnen kan också överväldiga. Jorge Luis Borges berättade en gång historien om Ireneo Funes, som föll av en häst och slog sitt huvud illa. Efter tillfrisknande fann Funes att han nu skulle minnas allt: molnens form vid varje ögonblick och konfigurationen av varje löv på varje träd han någonsin hade sett. Det var en förbannelse förstås. Funes var oförmögen att göra några generaliseringar. En hund på morgonen var för honom helt annorlunda än samma hund sedd på eftermiddagen.

Men jag babblar. Jag hittade några rapporter i den vetenskapliga litteraturen om faktiska personer som diagnosticerats med hyperthymesia: oförmågan att glömma. De flesta av dessa rapporter är luddiga. Det finns många fler förstås, som rapporterar oförmågan att minnas.

Ännu värre, enligt min åsikt, är vilseledande amnesi, bristen på nyfikenhet om vår historia. Det är en egenskap som tyvärr har varit alltför vanlig vid detta institut. Vi har ett helt museum över svensk medicinsk historia fast i ett lagringsutrymme. Ett helt museum! Vårt bibliotek med gamla böcker, Hagströmerbiblioteket, är vackert men svårt att nå och öppnas bara ibland.

Konsekvent var ännu en slående designfunktion i denna byggnad, frånvaron av minnen. Du kliver in och du kan lika gärna tro att Karolinska grundades för fem år sedan. Idag förändras det. Jag hoppas att idag kan vara början på en ny era, där Karolinska Institutet kan komma till rätta med och fira alla sina minnen, som inspiration för allmänheten och nästa generation av forskare. Jag hoppas att en dag alla våra historiska artefakter, minnen från tvåhundra år av svensk medicinsk vetenskap, kan visas upp för att väcka och provocera och utbilda allmänheten. Tills dess är jag så glad att välkomna er till den första permanenta historiska utställningen på Karolinska Institutet, Klart och Sanning, Jacob Berzelius liv."

[1] Funes, den minnesrike, 1944. "Två eller tre gånger hade han återskapat en hel dag; han hade aldrig en gång misstagit sig eller vacklat, men varje återskapande hade i sig tagit en hel dag."

[2] Till exempel Jill Price: "Från och med den 5 februari 1980 minns jag allting. Det var en tisdag."