Peter vill veta mer om sitt blodtryck

Text: Annika Lund, först publicerat i tidningen Medicinsk Vetenskap nr 1/2021 / Tema högt blodtryck

”När jag var 52 år fick jag reda på att jag har högt blodtryck. Läkaren tyckte inte jag behövde några läkemedel utan en viktnedgång. Det var svårt att få till. Jag var då anställd som vd i ett företag och att luncha med olika personer ingick i vad som förväntades av mig. 

Men egentligen har jag aldrig haft något stort viktproblem. Jag har heller aldrig tyckt särskilt mycket om att dricka alkohol och rökning lade jag av med redan på 1980-talet. I hemmet har vi aldrig ätit särskilt fet eller onyttig mat och vi försöker hålla tillbaka på salt.  

Mitt problem har varit höga stressnivåer. Som företagsledare lever man i ett ständigt beredskapsläge, alltid på alerten. Nu har jag förstått att det läget är detsamma som när vi i äldre tider gjorde oss beredda för att fälla ett byte. Men för dåtidens människor var det ett tillfälligt tillstånd. Som företagsledare lever du i detta beredskapsläge hela tiden.  

För mig, och många andra i min situation, blev det en inre krock mellan olika värden. Eftersom hälsan är viktig måste blodtrycket ned. Samtidigt kunde jag inte tulla på min höga ambitionsnivå.  

Jag bytte bana och blev konsult. Jag är nu 75 år och äter fem olika läkemedel för mitt blodtryck, som inte är dramatiskt högt, men fortfarande skulle kunna vara lägre. 

Jag tycker att sjukvården kommer med ett dubbelt och otydligt budskap. Högt blodtryck beskrivs viktigt att åtgärda, men inga uppföljningar görs. 

I företagsvärlden är det självklart att följa upp problem och åtgärder, men så är det inte i sjukvården. Jag skulle vilja ha tydligare beskrivet hur allvarligt det är med högt blodtryck, varför jag äter just de här läkemedlen i de här doserna och hur lågt jag bör komma i blodtryck. Det har ingen lyckats ge mig sedan 1997, då jag fick diagnosen.”