Centrala kunskapsluckor

1. Gemensamma indikatorer saknas

Studier av återgång och kvarvaro i arbete använder olika utfallsmått, definierar insatser på olika sätt och beräknar kostnader på olika sätt. Det försvårar jämförelser mellan studier, sammanvägning av resultat i systematiska översikter och hälsoekonomiska utvärderingar. Flera forskare har därför efterfrågat en gemensam uppsättning kärnindikatorer.

I arbetspaket 1.1 ska centret ta fram en konsensusbaserad uppsättning kärnindikatorer för utfall och insatser. De ska kunna användas både i forskning och vid uppföljning inom olika sektorer.

2. Tillförlitliga prognosverktyg saknas

Det finns kunskap om enskilda prognosfaktorer, bland annat kliniska, sociodemografiska, livsstilsrelaterade och arbetsrelaterade faktorer. Befintliga prognosverktyg har dock varierande psykometriska egenskaper och kan vara opålitliga. En central brist är att samspelet mellan faktorer på individ-, arbetsplats-, vård- och samhällsnivå sällan beaktas.

Familjära faktorer, som ärftlighet och en gemensam uppväxtmiljö, tas också sällan med, trots att de påverkar prognosen efter en sjukskrivning. Dessutom kombineras prognosmodeller sällan med analyser av vilka behandlingar som fungerar, till exempel läkemedel, kirurgi, psykoterapi eller fysioterapi. Det försvårar en mer individanpassad vård och kan bidra till onödigt långa sjukskrivningar.

I arbetspaket 1.2 ska centret utveckla prognosverktyg och analysstrategier med hjälp av stora registerdata av hög kvalitet. Verktygen ska anpassas efter diagnos och yrke.

3. Arbetsgivare saknar stöd

Arbetsanpassning ökar möjligheterna att återgå i arbete, och svenska arbetsgivare är skyldiga att ha rutiner för detta. Ändå visar Arbetsmiljöverkets uppgifter att 60 procent av arbetsgivarna inte följer reglerna. Många arbetsgivare är osäkra på hur de ska stödja medarbetare. Hindren kan vara målkonflikter med produktionen, ökad belastning på kollegor och etiska frågor kring hälsoinformation.

Arbetsgivare saknar också kunskap om hur olika sjukdomar påverkar arbetsförmågan och får sällan sådan information från den läkare som sjukskriver. Evidensen för arbetsplatsinriktade insatser är svag, och det är oklart vilka delar av insatserna som har effekt.

I arbetspaket 2.1 ska centret undersöka hur arbetsgivare förstår och tar sitt ansvar, samt vad som främjar eller hindrar arbetsanpassning. Utifrån resultaten ska rekommendationer, praktiska verktyg och utbildning tas fram.

4. Förebyggande åtgärder införs i begränsad omfattning

Arbetsrelaterad psykisk ohälsa kan förebyggas genom att arbetsgivare hanterar organisatoriska och sociala risker. Det finns riktlinjer för detta, men de används i begränsad omfattning. WHO har efterfrågat mer kunskap om hur riktlinjerna kan införas i praktiken.

Forskargruppen har i två klusterrandomiserade studier vid 74 skolor visat att en mångfacetterad implementeringsstrategi förbättrar följsamheten till riktlinjerna. Bättre följsamhet var kopplad till mindre utmattning och en bättre arbetsmiljö. Nästa steg är att pröva strategin utanför skolområdet. För att lyckas behöver den anpassas efter lokala behov, och det behöver klarläggas vilka strukturer som kan stödja arbetet långsiktigt, till exempel HR och företagshälsovård.

I arbetspaket 2.2 ska centret därför pröva en anpassningsbar strategi där arbetsplatser som redan arbetar evidensbaserat får mindre stöd, medan arbetsplatser med större behov får mer. Målet är att förbättra kostnadseffektiviteten och skapa mer hållbar implementering.

5. Primärvården saknar jämlika strukturer och evidensbaserade insatser

Primärvården utfärdar en stor del av sjukintygen, men har ingen formell koppling till arbetsplatserna. Företagshälsovården kan samarbeta direkt med arbetsgivare, men når bara omkring 60 procent av de sysselsatta.

Stödet i primärvården är ofta fragmenterat och ojämlikt. Psykologers, fysioterapeuters och arbetsterapeuters roller inom försäkringsmedicin är otydliga, och Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd ger begränsad vägledning. Komplexa fall, till exempel vid samsjuklighet eller vanliga former av psykisk ohälsa, är ofta förknippade med långa sjukskrivningar och bristande samordning. Sjukskrivning ses dessutom ofta som en självklar lösning.

Flera svenska studier av arbetsgivarkontakter och insatser i primärvården har inte visat någon effekt, troligen på grund av brister i implementering och samverkan. Det saknas också kunskap om hälsoekonomiska effekter, kvinnors återgång i arbete och betydelsen av socioekonomisk och etnisk bakgrund.

I arbetspaketen 3.1 och 3.2 ska centret utvärdera två nya interventionsmodeller i primärvården genom kontrollerade studier. Arbetet ska också kartlägga hur tvärprofessionell samverkan, yrkesroller och bedömningar av arbetsförmåga påverkar jämlik återgång i arbete i komplexa fall, samt vilka förutsättningar som behövs på nationell nivå.

6. Policy, tjänster och arbetsplatser är otillräckligt samordnade

Flera statliga utredningar beskriver otydliga roller och missade möjligheter inom socialförsäkringssystemet. Många läkare upplever också systemet som svårt att navigera i.

Två exempel är förebyggande sjukpenning och rehabiliteringsersättning. ISF har pekat på att förebyggande sjukpenning används i begränsad omfattning och att det saknas en strategi för att sprida information om ersättningen. Rehabiliteringsersättning används också i begränsad omfattning, och användningen har minskat. Ersättningen används ofta sent i sjukfallen. Reglerna är otydliga och relativt okända bland yrkesverksamma.

I arbetspaket 4 ska centret identifiera åtgärder i det nuvarande regelverket som används i begränsad omfattning och utvärdera deras effekter. Arbetet ska också bidra till tydligare roller och bättre samordning mellan arbetsgivare, primärvård, företagshälsovård, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

7. Innovation saknas

Det finns digitala verktyg för återgång i arbete, men de passar ofta dåligt in i praktiken och saknar förankring hos användarna. Evidens kombineras sällan med systematisk delaktighet från slutanvändare, vilket kan minska lösningarnas relevans, genomförbarhet och hållbarhet.

I arbetspaket 5 ska centret utveckla och utvärdera användarcentrerade lösningar med hjälp av ramverket Discover, Design/Build, Test. Arbetssättet bygger på samskapande och stegvis vidareutveckling. Arbetet inom arbetspaketet kommer att växa mot slutet av centrets första period.

8. Kunskap och utbildning saknas

Arbetsgivare och vården tar till sig för lite kunskap, och det saknas i stor utsträckning strukturer för kontinuerligt lärande. Läkare i primärvården saknar ofta utbildning om processen för återgång i arbete, vilket bidrar till att patienter får olika slags stöd.

I arbetspaket 6 ska centret bygga upp ett nationellt utbildningsnav för akademi, myndigheter, företagshälsovård, primärvård och arbetsgivare. Navet ska sprida centrets metoder och resultat och vara aktivt under hela centrets livstid.