Kvinnornas minne var imponerande

This page in English

Mötet med damerna i pensionärsföreningen Björken blev avgörande för Agneta Herlitz forskarbana.

”Redan efter någon termin på psykologprogrammet vid Umeå universitet på 1980-talet drogs jag in i ett forskningsprojekt. Inledningsvis som assistent, sedan som doktorand. Vi studerade minne vid åldrande och demens, vilket innebar att jag undersökte och testade minnet på en väldig mängd äldre personer – dels dementa patienter vid sjukhuset, dels friska försökspersoner från den lokala pensionärsföreningen Björken.

Av pensionärerna från Björken minns jag särskilt en kvinna. Hon och jag satt i det lilla biblioteksrummet på sjukhuset där testen genomfördes; hon var lågmäld, lite rundnätt och mycket vänlig. Kvinnan var född strax efter sekelskiftet och uppvuxen under enkla förhållanden på landet med några få års skolgång. Hon hade fött tolv barn. Själv var jag drygt 20, mycket entusiastisk men desto mindre erfaren. Jag tyckte att tolv gulliga bebisar lät underbart och gratulerade henne till ett så fantastiskt liv. Hon skrev mig inte på näsan hur aningslös jag var, men nämnde stillsamt att det inte varit lätt alla gånger.

I likhet med många av de andra damerna i kontrollgruppen hade hon ett bra minne. Faktum är att vi såg en tydlig skillnad: de friska kvinnorna presterade klart bättre i våra test än de friska männen. Det väckte mitt intresse. Speglade det en verklig skillnad mellan könen? Fanns den beskriven? Jag letade, men hittade nästan ingen forskning i ämnet. Jag blev väldigt nyfiken.

När jag lagt fram min avhandling och det var dags att göra något nytt valde jag att forska om kön och kognition – och det har jag fortsatt med sedan dess. Idag vet vi att det finns en rad små skillnader som går igen i kulturer över hela världen. En av dem är just den som jag lade märke till i föreningen Björken: kvinnor har generellt lite bättre episodiskt minne än män.”

Namn: Agneta Herlitz

Arbetar som: Professor i åldrandets psykologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.

Först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 3, 2017.

PsykologiÅldrande