Elisabet Svenungsson

Bakgrund: Kardiovaskulär sjukdom (KVS) är den viktigaste orsaken till förkortad livslängd vid autoimmuna systemsjukdomar. Sedan 1995 har vi strukturerat undersökt KVS vid den heterogena sjukdomen systemisk lupus erytematosus (SLE) och delvis överlappande antifosfolipidsyndromet (APS, ett ofta underdiagnosticerat, men behandlingsbart, tillstånd med ökad risk för tromboser), samt kontroller. Vi har succesivt breddat studierna och har visat att autoimmuna mekanismer som antifosfolipidantikroppar (aPL, markör för trombosbenägenhet), förkommer hos oselekterade hjärtinfarkt (MI) patienter Målsättning: 1) Vi har identifierat 4 undergrupper av SLE med varierande risk och mekanismer för KVS. Vi fördjupar nu detta arbete med målsättning att identifiera högriskpatienter tidigt för att erbjuda profylaktisk behandling. Vi studerar särskilt underliggande mekanismer och långtidsprognos för att förstå aterosklerosutvecklingen hos patienter med nefrit och blodproppsbenägenheten hos aPL+ patienter. 2) Vi undersöker klinik, prognos samt tidssamband, specificitet och isotyper av aPL vid MI både vid SLE/APS och i normalbefolkningen. Arbetsplan: Totalt ingår ca 1000 patienter (SLE/APS) /320 kontroller i våra egna kohorter. Alla undersöks kliniskt, avseende livsstilsfaktorer, immunologiskt, biokemiskt och genetiskt. Uppföljning görs i Nationella patientregister och fysiskt med prover vart 10:e år. Med modern teknik undersöker vi inflammatoriska biomarkörer, komplementsystemet, autoantikroppar, proteinmönster i blodet med MS-proteomik samt förekomst av extracellulära vesikler (cirkulerande cellfragment) och vilka antikroppar och proteiner de är bärare av. Magnetkameraundersökning av hjärtat utförs på selekterade grupper. Därutöver undersöks aPL förekomst vid olika tidpunkter (före, under, efter) i förhållande till MI i etablerade kohorter från normalbefolkningen. Betydelse: Vi visar att SLE gruppen med njurinflammation (40%) utvecklar prematur ateroskleros och de bör därför få aterosklerosförbyggande behandling som statiner och aggressiv blodtrycksmedicinering tidigt. En annan SLE grupp, de aPL+ (30%), bör snarare, liksom APS patienterna få antikoagulantia. Vårt nu koncisa fynd i två studier visar att 11% av vanliga MI patienter har höga + aPL titrar månaderna efter MI. Om aPL kvarstå och påverkar prognosen i pågående studier, innebär det att många MI patienter har odiagnostiserad APS. Detta kan få stora konsekvenser för diagnostik och behandling av MI generellt.