”Jag donerade benmärg till mina kollegor”

Berättat för Maja Lundbäck, först publicerat i tidskriften Medicinsk Vetenskap nummer 2, 2017.

”Jag har varit försöksperson i studier både i Sverige och utomlands. Nyligen donerade jag frisk benmärg till mina forskarkollegor. Det är vanligt att läkare och forskare ställer upp som försökspersoner, inte för att det finns sådana krav eller en arbetsplatskultur som säger att du ska ställa upp, men det är logistiskt enkelt, man behöver till exempel bara komma lite tidigare till jobbet den dagen. Personligen har jag en stark drivkraft som säger att jag vill vara med och hjälpa till.

Det finns nästan inga risker för den som donerar benmärg, men forskarna kan lära sig massvis om hur en kropp fungerar i friska och sjuka tillstånd. Det tar bara fem minuter och när det är donerat så är det klart. Jag får ingen feedback på hur min benmärg ser ut och det tycker jag är bra. Om de skulle hitta något sjukt får de höra av sig. Det är också viktigt att försökspersoner kan lita på forskare och på det etiska systemet.

Jag arbetar även som ST-läkare i hematologi och tar vissa dagar benmärg från runt 15 patienter per dag, så det kan vara bra för mig att prova på hur det känns – och det kan göra lite ont. Yngre studenter brukar donera benmärg för pengarna, man får ju 1 000 kronor.”

Jag har också varit med i studier där jag har provat läkemedel, till exempel i USA där jag fick ett läkemedel som förde ut mina stamceller från benmärgen ut i blodet. Utan friska försökspersoner blir forskningen haltande.”