"Det finns en tilltro till unga forskare"

This page in English

Hallå där Karin Jensen, som fick en av forskarassistenttjänsterna i Karriärtrappan som utlystes 2014.

Vad handlar din forskning om?

– Jag forskar om smärta och framför allt vilka mekanismer som ligger bakom långvariga smärttillstånd, det som kallas kronisk smärta. Jag är också intresserad av placeboeffekten. Jag använder hjärnavbildning som min främsta teknik för att studera smärta, men också för att förstå smärtlindring genom placeboeffekt. Det har visat sig att det hänger ihop på flera olika sätt.

Hur har din akademiska bana sett ut hittills?

– Redan under min grundutbildning i Uppsala visste jag att jag ville arbeta med hjärnavbildning. Jag kom i kontakt med Martin Ingvar på Karolinska Institutet, som sedan blev min huvudhandledare under forskarutbildningen vid KI. Under tiden som jag jobbade med mitt avhandlingsarbete lärde jag känna amerikanska forskare som jag tyckte höll på med superintressanta saker. Efter disputationen 2009 gjorde jag min postdok hos dessa forskare på Harvard Medical School. Jag var kvar i fyra år och blev motsvarande forskarassistent där, innan jag bestämde mig för att flytta hem till KI.

Varför ville du återvända till KI? Var det något särskilt som lockade?

– Det var av flera olika anledningar. Inom den medicinska forskningen i USA måste forskarna dra in anslag för att kunna betala sina tjänster. Det finns ingen karriärtrappa. Det är hård konkurrens och stressigt att hela tiden jaga pengar. Därför var KI:s karriärtrappa otroligt attraktiv. Det andra som lockar med KI är att resurserna är tillgängliga här på ett helt annat sätt och det finns en tilltro till unga forskare, så att de tillåts använda instrumenten. Jag kan göra bättre forskning när jag i lugn och ro har tillgång till instrumenten, kan pröva nya metoder och vara kreativ.

Vad har forskarassistenttjänsten som du fick betytt för dig?

– Det har betydelse för min forskningsproduktion, eftersom jag har kunnat lägga resurser på att komma framåt i mina experiment när kostnaden för min lön redan är täckt. De anslag som jag har dragit in har jag kunnat använda till att betala för kritiska experiment som jag har velat göra länge och som är viktiga för att jag ska kunna svara på mina forskningsfrågor. Det finns en psykologisk aspekt också. Att veta att jag har en lön gör att jag kopplar av och blir mer kreativ i min forskning.

Text: Karin Söderlund Leifler

Karriärtrappan för yngre forskare

För två år sedan lanserade styrelsen för forskning den så kallade karriärtrappan, med syfte att rekrytera yngre toppforskare. Det rör sig om tre typer av anställningar: forskarassistent (fyra år), forskare (två år, förlängning av tidigare anställning som forskarassistent), ​anställning som forskare (fem år). 2016 års utlysning avser upp till 22 nya anställningar.

2016 års utlysning pågår 22 februari – 22 mars 2016

 

Länkar