Perfluorerade och polyfluorerade ämnen

Kontaktperson vid IMM: Professor Helen Håkansson

Kontaktperson vid IMM: Professor Agneta Åkesson

Bakgrund

Perfluorerade och polyfluorerade ämnen (PFAS) är samlingsnamnet för en stor grupp fluorerade ämnen. Kännetecknande för dessa är att de innehåller en fullständigt (per-) eller delvis (poly-) fluorerad kolkedja. De mest uppmärksammade PFAS-varianterna är perfluoroktansulfonat (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA). PFAS har använts sedan 1950-talet inom industrin och återfinns i ett stort antal konsumentprodukter. De unika vatten-, smuts- och fettavvisande egenskaperna samt den extrema motståndskraften mot nedbrytning, både kemiskt och biologiskt, bidrar till substansernas användbarhet. Impregneringsmedel, rengöringsmedel och medel för ytbehandling av produkter som livsmedelsförpackningar och textilier är exempel på några av PFAS användningsområden. Brandsläckningsskum är ett annat uppmärksammat användningsområde för PFAS. Antalet PFAS varianter har stadigt ökat och det finns numera över 3000 PFAS på marknaden.

Förekomst och exponering

PFAS läcker ut till miljön från många olika industriella applikationer och varor. I den yttre miljön sprids PFAS i vattenmiljön. Den stora mobiliteten i vattenfas har medfört att PFAS kan spridas över stora ytor och når såväl grund- som dricksvatten. Under de senaste decennierna har militär och civil användning av PFAS i brandsläckningsskum fått stor uppmärksamhet då denna användning har medfört förorening av grundvattnet på ett stort antal platser nationellt och internationellt.

I miljön tas PFAS lätt upp och ansamlas i levande organismer där de huvudsakligen återfinns i lever och blod. Förutom bindning till proteiner, som albumin, så binder många PFAS till fettsyra-bindande proteiner, samtidigt som de är vattenlösliga. Beroende på vilken PFAS-variant det rör sig om tar det veckor eller år för kroppen att utsöndra dessa kemikalier. PFAS kan också överföras till foster via moderkakan och till spädbarn via modersmjölk. En tidstrendstudie på kvinnor i Uppsala visar att halterna av vissa PFAS i blod ökade under perioden 1996–2010, medan andra PFAS uppvisade minskande eller oförändrade halter. 

Människor exponeras huvudsakligen för PFAS via mat, antingen direkt via livsmedlet eller indirekt via matförpackningarna. Fisk och skaldjur har pekats ut som betydande exponeringskällor och för ammade spädbarn är modersmjölk en betydande källa. Människor kan även exponeras för PFAS via förorenat dricksvatten. Genom användning av kemiska produkter eller varor som behandlats med PFAS kan även exponering via huden ske, samt via lungan genom att andas in förorenat damm. Den genomsnittliga exponeringen i Sverige är 60 ng PFOS/kg kroppsvikt och dag, respektive 2 ng PFOA/kg kroppsvikt och dag.  

Hälsoeffekter

Kunskapen om PFAS skadliga hälsoeffekter kommer framförallt från studier av PFOS och PFOA i försöksdjur. Sådana studier visar att lever, fettmetabolism, sköldkörtelhormoner och immunsystemet påverkas vid PFAS-exponering. Lägre födelsevikt, försämrad tillväxt, försenad skelettbildning och könsmognad, beteendeförändringar, samt minskad överlevnad har observerats hos nyfödda djur efter exponering under fostertiden.

Studier av befolkningsgrupper med exponering för framför allt PFOS och PFOA via förorenade miljöer har påvisat samband mellan förhöjda serumhalter av PFAS och ökade kolesterol-, fettsyra- och urinsyrahalter i blodet hos människor. I små befolkningsstudier har samband mellan PFAS-halter i blodet hos mödrar och minskad födelsevikt eller försämrat immunförsvar hos barnet påvisats.

Internationella cancerforskningsinstitutet (IARC) bedömde år 2016 att PFOA är en möjlig human carcinogen (klass 2B), som kan öka risken för flera olika tumörsjukdomar.

Riskbedömning och hälsobaserade riktvärden

Europeiska livsmedelsmyndigheten (EFSA) fastställde år 2008 tolerabla intagsvärden (TDI) för PFOS och PFOA baserat på hälsoeffekt-data från djurstudier. TDI-värdena innebär att det bedöms vara utan nämnvärd hälsorisk för människor att exponeras för upp till 0,15 µg PFOS/kg kroppsvikt och dag samt upp till 1,5 µg PFOA/kg kroppsvikt och dag.

Beräkningar visar att normalbefolkningen i Europa har en exponering för PFOS och PFOA, som ligger under TDI-värdena. Personer med hög fiskkonsumtion, samt även barn och vuxna, som exponeras för PFOS via förorenat dricksvatten, kan överskrida TDI-värdet för PFOS.

En uppföljande bedömning av den samlade exponeringen för PFAS initierades av EFSA år 2016 och beräknas bli klar under 2017. 

Reglering

Sedan juni 2008 är det förbjudet, med vissa undantag, att använda PFOS och ämnen som kan brytas ned till PFOS i kemiska produkter och varor inom EU. Sedan 2009 är PFOS inkluderad i Stockholmskonventionen för persistenta organiska miljögifter samt i FNs LRTAP-konvention. För PFOA och övriga PFAS-ämnen finns det idag inga restriktioner.

Mer information

3M (2000). Sulfonated Perfluorochemicals in the Environment: Sources, Dispersion, Fate and Effects. U.S. Federal Register OPPT-2002-0043-0005.

Borg D och Håkansson H (2012). Environmental and health risk assessment of perfluoroalkylated and Polyfluoroalkylated Substances (PFASs) in Sweden. Naturvårdsverket Rapport 6513. ISBN 978-91-620-6513-3.

EFSA (2008). Opinion of the Scientific Panel on Contaminants in the Food chain on Perfluorooctane sulfonate (PFOS), perfluorooctanoic acid (PFOA) and their salts, The EFSA Journal (2008), Journal number, 653, 1-131.

EU (2006). EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2006/122/EG. Europeiska unionens officiella tidning. 27.12.06; L 372/32 – L372/34.

Glynn A, Berger U, Bignert A, Shahid U, Aune M, Lignell S och Darnerud PO (2012). Perfluorinated alkyl acids in blood serum from primiparous women in Sweden: serial sampling during pregnancy and nursing, and temporal trends 1996-2010. Environmental Science & Technology, 46:9071-9079.

Glynn A, Benskin J, Lignell S, Gyllenhammar I, Aune M, Cantillana T et al. Temporal trends of perfluoroalkyl substances in pooled serum samples from first-time mothers in Uppsala 1997-2014. Report to the Swedish EPA (the Health-Related Environmental Monitoring Program), Livsmedelsverket, Uppsala, Department of Environmental Science and Analytical Chemistry (ACES), Stockholm University; 2015.

Haug LS, Huber S, Becher G, Thomsen C (2011). Characterization of human exposure pathways to perfluorinated compounds – comparing exposure estimates with biomarkers of exposure. Env Int. 37:687-693.

Miljöhälsorapport 2017

United Nations Economic Commission for Europe (2009). Revision of the protocol on persistent organic pollutants. ECE/EB.AIR/2009/9

United Nations Environment Programme (2009). Report of the conference of the parties of the Stockholm convention on persistent organic pollutants on the work of its fourth meeting. UNEP/POPS/COP.4/38. 2009.