Schizofreni och risken för olika slags dödlighet

Jari Tiihonens forskargrupp studerade under tolv år, 1996 till 2007, olika nationella finska register för att jämföra dödligheten hos patienter med schizofreni med den hos den övriga befolkningen. Uppgifter som sedan länkades till data över intaget av antipsykotiska läkemedel respektive andra register.

- Vi länkade samman medicinska förskrivningsregister med exempelvis mortalitetsregister och register över personer som fått sjukhusvård. Vi kunde då avläsa vilken effekt läkemedlen haft för personer med schizofreni och vilken grupp schizofrena som behandlats på sjukhus. Vi kunde sedan följa dessa personer och se vilka som löpte ökad risk för självmord eller annan form av dödlighet, säger Jari Tiihonen, professor i klinisk psykiatri.

Forskarna studerade också situationen för personer med depression som använde sig av antidepressiva läkemedel. Man fann då att dessa läkemedel kunde associeras till en ökad risk för självmordsförsök, men däremot till minskad risk för självmord och allmän dödlighet.

Hjärtkärlsjukdom vanligare hos schizofrena

De senaste åren har det förekommit en debatt bland läkare om att personer med schizofreni lever 15-20 år kortare liv än normalt, säger Jari Tiihonen. Det har framförts att olika kardiovaskulära faktorer verkar vara vanligare bland schizofrena som exempelvis fetma men också rökning.

- Dödsfall på grund av kardiovaskulära faktorer är vanligare i den här gruppen än självmord. Men dessa görs ofta av unga patienter i 2030-årsåldern, så den sammanlagda mängden förlorade år blir stor, säger han.

Användning av antipsykotiska och antidepressiva läkemedel har en skyddande inverkan mot självmord. Regelbunden kontakt med vårdpersonal kan också ha gynnsam effekt på dödligheten.

Jari Tiihonens forskargrupp har i en studie visat att clozapine, som tillhör andra generationens antipsykotiska läkemedel, har bäst effekt i samband med schizofreni. Men läkemedlet drogs tillbaka från marknaden 1975 på grund av den mycket allvarliga sidoeffekten agranulocytos, det vill säga en väldigt stark infektionsbenägenhet på grund av akut brist på vita blodkroppar.

- Det är en allvarlig men sällsynt biverkan, risken är bara en procent. Man misstänkte först att det berodde på en sårbar finsk gen, men såg sedan att detta förekom även i andra länder än Finland.

Clozapine kom 1980 tillbaka på marknaden med speciell förskrivning. Och sedan början av 1990-talet är läkemedlet ett av de mest frekventa på den finska marknaden för behandling av schizofreni.

- Det är det effektivaste läkemedlet inom gruppen antipsykotiska för schizofrena och det har också den lägsta dödligheten. Risken att drabbas av agranulocytos är så pass liten att risken för självmord utan läkemedlet är större, förklarar Jari Tiihonen.

Clozapine används endast för patienter som inte svarat på vanliga antipsykotiska läkemedel och är då den sista utvägen. Jari Tiihonens forskargrupp har också studerat behandlingsmöjligheter för personer med schizofreni som är resistenta till och med mot clozapine. Man har bland annat funnit att lamotrigin, ett läkemedel mot epilepsi, då kan ha relativt god effekt.

Droger ökar våldsamheten

Med hjälp av brain imaging-teknik studerar Jari Tiihonens forskargrupp våldsamt beteende och sambandet med drogmissbruk hos schizofrena respektive hos andra utan denna diagnos. Motivet till det våldsamma beteendet skiljer sig åt mellan dessa båda grupper.

- Medan en schizofren person kan döda en granne och därmed tro sig rädda världen, går en vanlig drogmissbrukare i stället ut och slår ned första bästa. Men det är viktigt att påpeka att mer än 90 procent av alla med schizofreni inte är våldsamma. Däremot ökar de sin våldsamhet när de missbrukar alkohol eller droger, förklarar Jari Tiihonen.

Forskargruppen har också studerat den neurologiska bakgrunden hos personer med psykopati. Idag saknas bra behandling för dessa personer, vilket är ett problem, menar han. Gruppen ska nu göra genetiska studier för att se vilka gener som är involverade i våldsamt beteende och drogmissbruk. Man har hittills funnit några kandidatgener, där den fortsatta forskningen nu tar sin utgångspunkt.

Text: Eva Cederquist, publicerad i "Från Cell till Samhälle" 2011.

Om forskningsämnet

Jari Tiihonens huvudsakliga forskning inom psykiatrin fokuserar på psykofarmakologiska studier; exempelvis vad gäller risken för självmord för personer som använder antidepressiva eller antipsykotiska läkemedel jämfört med personer som inte gör det. Med teknik som functional brain imaging och autoradiografi studerar han även signalsubstanserna dopamin och serotonin och deras receptorer i hjärnan samt epidemiologiska, genetiska och neurobiologiska mekanismer bakom drogberoende och våldsamt beteende.

Länkar

ProfessorPsykiatri