Rubbningar i fettväven påverkar hela kroppen

Övervikt och fetma är ett växande folkhälsoproblem, i både Sverige och andra delar av världen. Fetma, särskilt bukfetma, är en del av det metabola syndromet, som också innebär försämrade blodfetter, högt blodsocker och förhöjt blodtryck. Förändringar som alla var för sig är riskfaktorer för hjärtkärlsjukdomar. Senare års forskning har visat att fettväven är ett aktivt organ, som utsöndrar olika ämnen, bland annat hormoner och cytokiner.

Rubbningar i fettväven, om den till exempel blir inflammerad kan få allvarliga konsekvenser för hela kroppen.

- Vi tror att förändringar i fettväven genom inflammation kan bidra till utveckling av såväl insulinresistens som hjärtkärlsjukdomar som åderförkalkning, ateroskleros, säger Rachel Fisher, professor i kardiovaskulära sjukdomar, verksam vid KI sedan drygt tio år tillbaka.

Hennes mål är att tillsammans med sin forskargrupp bland annat närmare kartlägga vad som bidrar till inflammationen, identifiera olika signalvägar och förstå varför fettväv inte svarar på insulin. Insulinresistens(nedsatt effekt av befintligt insulin) är en central komponent i det metabola syndromet och tros vara en bakomliggande orsak till många av de rubbningar som kännetecknar syndromet. Insulinresistens är också en av orsakerna bakom typ 2-diabetes. Rachel Fisher har funnit att det finns ett samband mellan inflammerad fettväv och insulinresistens. Kanske är det så att utan inflammation i fettväv uppstår inte insulinresistens, även om personen är överviktig.

Molekylärgenetiska studier

Då fettväven blir inflammerad samlas där olika slags inflammatoriska celler som producerar och frigör substanser som alltså kan framkalla insulinresistens. Man tror också att inflammerad fettväv kan bidra till utveckling av hjärtkärlsjukdomar. Även likheter mellan den inflammatoriska processen i fettväv och blodkärl har konstaterats. Men det är fortfarande oklart vad som gör att fettväven blir inflammerad. Vilka mekanismer ligger bakom? En viktig del av Rachel Fishers forskning rör molekylärgenetiska studier av fettväv för att identifiera centrala regulatoriska mekanismer och förstå hur vävnaden fungerar.

- Bland annat studerar vi genuttryck och lokalisering av proteiner av intresse i fettväv i olika patientgrupper. Vi undersöker var dessa proteiner befinner sig  om det är inne i cellerna eller utanför, och i vilken typ av celler, om det är i fettceller, inflammationsceller eller i blodkärl. Vi relaterar våra resultat till graden av fetma och var fettet sitter, till exempel bukfetma. Med dessa studier tror vi att på molekylär nivå kunna identifiera möjliga regleringsmekanismer, som modulerar inflammationsprocessen, och fettvävens funktion i människan.

Huvudintresset är för närvarande riktat mot så kallade ceramider, en familj komplexa lipider. För ett par år sedan upptäckte Rachel Fisher tillsammans med en forskargrupp i Finland att inflammerad fettväv innehåller mer ceramider än normalt. Ceramider är tidigare kända som signalmolekyler som kan bidra till insulinresistens.

Inflammation i fett och blodkärl

De aktuella studierna visar bland annat att enzymer som medverkar i bildningen av ceramider uttrycktes mer i inflammerat fett, jämfört med icke-inflammerat, och att enzymerna fanns i såväl fettceller som i makrofager (inflammationsceller); men allra mest i anslutning till blodkärl. Andra forskare, berättar Rachel Fisher, har visat att ceramider och enzymer som ger upphov till ceramider är viktiga i den inflammationsprocess som uppstår då kolesterol lagras in i kärlväggen vid åderförkalkning.

- Det här styrker hypotesen att det finns ett samband mellan den lokala inflammationen i fettvävnad och den inflammationsprocess som är central i utvecklingen av ateroskleros och som kan leda till hjärtkärlsjukdom. Vi hoppas också kunna utvärdera om markörer för inflammerat fett är relaterat till sådan utveckling. Om inflammation i fettväv kan ha stor betydelse för både insulinresistens och hjärtkärlsjukdomar är det viktigt att förstå hur man kan påverka detta. Till exempel om en ökad fysisk aktivitet kan minska inflammationen. Man har observerat förändringar i fettväv vid en ganska måttlig ökning av motion, men kanske, säger Rachel Fisher, krävs det lite mer fysisk aktivitet för att man ska kunna se tydligare förändringar i inflammerat fett.

- Det är fortfarande mycket vi inte förstår när det gäller hur fettväven fungerar och vilka konsekvenser det ger. En ökad kunskap bakom de processer som stimulerar inflammation i fettväv ökar möjligheterna att i framtiden kunna kontrollera denna process och därmed förbättra prognosen för personer med risk för hjärtkärlsjukdomar.

Text: Ann-Marie Dock, publicerad i "Från Cell till Samhälle" 2009

Om forskningsämnet

Fetma är en del av det metabola syndromet, som också innebär försämrade blodfetter, högt blodsocker och förhöjt blodtryck. Fettväven är ett aktivt organ och rubbningar i fettvävens ämnesomsättning, bland annat genom inflammation, tros kunna leda till insulinresistens (en av orsakerna till typ 2-diabetes) och utveckling av hjärtkärlsjukdomar. Att kartlägga varför fettväv inflammeras och genom vilka mekanismer är ett av huvudspåren i Rachel Fishers forskning.

Länkar

Hjärt-kärlsjukdomarObesitasProfessor