"Jag var desperat"

This page in English

Namn: Charlotta Jakobsson
Ålder: 36 år
Yrke: Journalist

Charlotta Jakobsson, foto: Marco Glijnis."Våren 2012 fick jag plötslig diarré. Jag kunde inte gå ut och var tvungen att vara nära en toalett dygnet runt. Efter två veckor med problemen skickade min husläkare mig till Södersjukhuset, där jag blev inlagd. Där blev jag kvar i 11 dagar. Antibiotika hjälpte inte och jag utreddes för olika åkommor. Men man fann ingen orsak och jag skickades hem.Väl hemma mådde jag fortsatt dåligt, inte minst psykiskt då det inte fanns någon förklaring till mina symtom. Jag undrade om jag någonsin skulle bli frisk.

Diarréerna gav inte med sig och det ledde till att jag lades in igen. Man gjorde fler undersökningar, bland annat en kapselendoskopi där man får svälja en kamera, stor som en tablett, som tar bilder inifrån tarmen. Men det gav ingen ny förklaring. Jag fick då testa kodein, ett smärtläkemedel som har som biverkan att tarmarnas motorik minskar. Det hjälpte mot diarrén så att jag kunde fungera bättre i vardagen.

Men att hela tiden äta kodein, som i kroppen omvandlas till morfin, gjorde mig illamående, trött och trögtänkt. I januari 2013 var jag desperat. Då fick jag via en läkare vid Hötorgskliniken kontakt med ett forskningsprojekt vid Karolinska Institutet där man studerade patienter med IBS, känslig tarm. Jag fick en bakteriekultur baserad på en annan persons friska avföring levererad till min tolvfingertarm med hjälp av gastroskopi.

Efter sju behandlingar i olika omgångar var jag återställd. Det tog totalt ett och ett halvt år från det att jag insjuknade tills jag var helt frisk. Känslan var magisk, jag är fortfarande obeskrivligt glad att jag fick möjlighet att göra den här behandlingen.”

Berättat för Cecilia Odlind, först publicerat i Medicinsk Vetenskap nr 3/2017

BakterierMag- och tarmsjukdomar