Forskning och undervisning - två korsande spår

Forskning, riskbedömning och undervisning har hela tiden löpt parallellt. Forskning kring hälsorisker och undervisning som rör toxikologi. För Annika Hanberg, professor i toxikologi, är det viktigt att kunna jobba brett, både som forskare och pedagog.

- Jag har arbetat i över tjugo år med riskbedömningar av olika ämnen som dioxiner, PCB och bekämpningsmedel. Det känns angeläget att kunna ta upp aktuella exempel från min forskning och riskbedömning i undervisningen.

Annika Hanberg ägnar halva sin tid åt utbildningsfrågor och undervisning. Hon har genom åren utvecklat kurser och undervisningsmetoder på olika nivåer. Det har skett både inom grund- och forskarutbildning; hon har kurser i toxikologi och hälsoriskbedömning som riktar sig till seniora forskare och till personer verksamma inom företag och myndigheter.

Hon har medvetet satsat på heterogena kurser och sett att det fungerar väldigt bra då personer med olika utbildningsbakgrund kan ta vara på varandras erfarenheter och även bilda nätverk. Hösten 2010 ger IMM för första gången masterprogrammet i toxikologi som en internationell utbildning. Sökandetrycket har varit stort - cirka 600 sökande till de 20 platserna.

- Vi har sett att det generellt sett är ont om toxikologiutbildningar och att det i många länder finns ett enormt behov av att höja kompetensen när det gäller kemikaliesäkerhet. I framtiden skulle jag vilja utveckla en webbaserad kurs för alla dem som inte har möjlighet att delta.

En annan målsättning är att integrera mer riskbedömning i toxikologutbildningen. Ett pågående EU-projekt har som syfte att utveckla en modell för utbildning av riskbedömare. Någon sådan utbildning finns inte i Europa idag. Ett aktuellt forskningsprojekt som rör riskbedömning gäller bisfenol A, ett hormonstörande ämne som förekommer i bland annat nappflaskor, inuti konservburkar och i matlådor.

Idag råder stor osäkerhet kring hur pass farligt detta ämne är, till exempel för foster och små barn. De data som finns är motstridiga och är anledningen till att det internationellt görs olika bedömningar och dras skilda slutsatser angående hälsorisker.

- Vi analyserar vad det beror på att bedömningarna kan leda till så olika resultat. Målet är att förbättra metoder och processer för riskbedömning av hormonstörande ämnen.

Dioxin långlivad miljöbov

Många av de ämnen som finns i vår miljö är sedan länge förbjudna, men det tar mycket lång tid innan de bryts ner och de finns därför kvar i miljön. De är fettlösliga och kan därför tas upp och lagras i kroppen. Dioxiner och PCB är exempel på sådana ämnen.

- Det känns väldigt angeläget att ta fram ny kunskap som kan ge säkrare riskbedömningar av exponering för dioxin och dioxinliknande ämnen. Det gäller inte minst känsliga grupper som foster och små barn, säger Annika Hanberg.

Ett led i den forskningen är en transgen musmodell som hon utvecklat tillsammans med professor Lorenz Poellinger vid Karolinska Institutet och som hon arbetat med under flera år. Utgångspunkten är tidigare kunskap om hur giftiga ämnen som dioxiner påverkar kroppen, bland annat genom att öka risken för cancer. Dioxin binder till en viss receptor, mottagarmolekyl, som finns i cellerna och som har betydelse för reglering av andra proteiner som till exempel olika enzymer.

- Om man inaktiverar receptorn så uppstår inga toxiska effekter av dioxin. I vår musmodell har vi konstruerat en liknande receptor men med den skillnaden att denna inte behöver dioxin för att påverka genreglering. Receptorn är ständigt aktiv som om den utsattes för en kontinuerlig men låg dos dioxin, vilket är fallet hos oss människor som får i oss dioxin varje dag genom maten.

Resultaten hittills visar att mössen utvecklar en form av magtumörer. Också deras immunförsvar påverkas, det uppstod reproduktionsstörningar och hos honorna kunde forskarna se förändringar i skelettet.

- Vi har alltså via modellen sett att dioxinreceptorn tycks ha en viktig roll för dioxiners toxicitet och vill nu gå vidare med att mer i detalj studera hur detta sker.

Annika Hanberg har också startat ett forskningssamarbete med Livsmedelsverket som gäller östersjöfisk. För närvarande rekommenderas unga kvinnor att begränsa sin konsumtion av fet fisk fångad i Östersjön med tanke på att den kan innehålla förhöjda halter av dioxiner, PCB och bromerade flamskyddsmedel. Studien ska bland annat ta reda på om halten av dessa ämnen hos gravida kvinnor och i modersmjölk innebär en risk för minskad födelsevikt, påverkan på immunförsvaret och hormonstörningar samt om pojkar är känsligare än flickor, som några studier antyder. Målet är att ge underlag för en säkrare riskbedömning och bättre kostrekommendationer för fiskkonsumtion med särskilt fokus på barns hälsa.

Text: Ann-Marie Dock, publicerad i "Från Cell till Samhälle" 2010

Om forskningsämnet

Dioxiner och PCB hör till de ämnen som bland annat kan ge upphov till hormonella störningar och öka risken för cancer. Trots att PCB förbjöds för drygt 30 år sedan finns det fortfarande i vår miljö då nedbrytningstakten är mycket långsam. En del av forskningen inom toxikologi har som mål att på molekylär nivå förklara hur kroppen påverkas av hormonstörande miljögifter och kemikalier för att med utgångspunkt från detta kunna göra väl underbyggda riskbedömningar.

Länkar

PedagogikProfessorToxikologi