För mycket och för lite fettväv lika farligt

Mikael Rydén är professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning vid institutionen för medicin, Huddinge och studerar fettväven ur ett flertal perspektiv. Bland annat de molekylära mekanismerna bakom fettvävsomsättning, faktorer bakom insulinresistens och signalvägarna bakom de inflammatoriska faktorer fettväven utsöndrar.

Fettväven består i huvudsak av fettceller, adipocyter, där uttrycket "lagom är bäst" passar in. Medan för mycket fettväv leder till övervikt och fetma, är det inte heller bra att ha för lite fettväv, säger Mikael Rydén.

- Då måste fettet lagras någon annanstans, vilket sker i musklerna respektive i och runt de inre organen, exempelvis i levern, vilket är jättefarligt hälsomässigt. Vid både för mycket och för lite fettväv finns ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.

Vid cirka hälften av alla cancerformer drabbas patienterna av kakexi, det vill säga förlust av fettväv och muskelmassa. Det är ofta förenat med en ökad insulinresistens.

- Vår forskargrupp har gjort stora proteomik-studier kring kakexi och studerat cirkulerande faktorer i blodet som skulle kunna bidra till att cancerpatienter förlorar fettväv, berättar Mikael Rydén.

- Dessa faktorer leder eventuellt till förändringar i lipidomsättningen, så att patienterna hydroliserar sitt fett. Vår hypotes är att tumören möjligen tillgodogör sig fettet.

Signalvägar som är uppreglerade vid fetma, är nedreglerade i samband med kakexi och tvärtom. Många av signalvägarna är alltså motsatta, även om det också finns andra skillnader. Det går till exempel inte att se någon minskning av inflammationsmarkörer i samband med kakexi, säger han.

Fetma är ett stort problem i världen idag, även i länder där fetma tidigare varit mer eller mindre okänt. Asiatiska befolkningsgrupper har visat sig lättare kunna utveckla diabetes än vita kaukasier. I ett flertal länder i Sydostasien finns även många normalviktiga personer med diabetes. Förklaringen kanske finns i att det evolutionärt har varit en överlevnadsfördel för människor med mer fettväv i ett kallare klimat, förklarar Mikael Rydén.

- I Sverige finns också problem med fetma, men vi är ändå förhållandevis förskonade. Här finns en relativt stor medvetenhet om riskerna. I skolan tenderar nu antalet överviktiga barn att minska, vilket är mycket positivt.

Nybildning av fettväv och fettceller

Fettväven är kroppens mest plastiska organ i ett viktspann från några kilo upp emot 250 kilo. Den utsöndrar cirka 600 olika peptider och faktorer med lokal inverkan, bland annat ett flertal hormoner, tillväxtfaktorer, angiogena faktorer, enzymer, kollagen och matrix.

Många faktorer har också en inflammatorisk inverkan, som olika interleukiner och TNF-alfa. Forskargruppen studerar de bakomliggande aktiverande signalvägarna. Studierna omfattar även uttrycket av mikro-RNA, som kan hämma uttrycket av gener som reglerar inflammation.

Mikael Rydéns forskningsfokus har under senare år legat på fettvävsnybildning i vuxen ålder. Forskargruppen kunde 2008 i tidskriften Nature visa att cirka tio procent av vår fettcellsproduktion årligen omsätts.

Hos normalviktiga bildas lika många fettceller som dör, medan feta personer har fler fettceller än normalt. I en pågående studie undersöks nu olika faktorer som utsöndras från fettväven som skulle kunna styra nybildningen av fettceller.

- Man kan antingen ha en majoritet av små eller stora fettceller. Stora fettceller är elakare och utsöndrar fler inflammatoriska faktorer som bland annat TNF-alfa. De är också mer insulinresistenta.

Det är bättre att ha många, men små fettceller, förklarar Mikael Rydén. De stora fettcellerna förekommer både i det subkutana underhudsfettet och i det farliga bukfettet. Rydéns grupp är en av flera som kunnat visa att det dock inte lönar sig att operera bort bukfett. Bästa sättet att komma åt det är via kost och motion, säger han.

Stora fettceller förekommer inom hela BMI-spannet från 20 till 60. Gruppen har till exempel kunnat visa hos unga normalviktiga kvinnor att en hög andel stora fettceller är förenat med ökad produktion av TNF-alfa.

Mikael Rydén studerar även mekanismerna bakom insulinresistens och typ 2-diabetes, tillstånd där det finns stort behov av mer effektiva läkemedel. Fokus ligger därför på faktorer i fettväven som styr insulinresistens.

- Vi studerar fettcellernas stroma, grundvävnad. Om man är fet blir stroman fibrös, vilket leder till hypoxi, det vill säga syrebrist, i fettväven, vilket sannolikt bidrar till insulinresistensen, säger Mikael Rydén.

Text: Eva Cederquist, publicerad i "Från Cell till Samhälle" 2013

Om forskningsämnet

Fettväven är kroppens mest plastiska organ och största hormonproducent. Från att länge ha betraktats främst som en energilagrande vävnad, vet man nu att den spelar en central roll i utvecklingen av insulinresistens, dyslipidemi och ateroskleros vid kliniska tillstånd som övervikt/fetma, typ 2-diabetes, familjär kombinerad hyperlipidemi, kronisk njursvikt, cancer, kakexi och polycystiskt ovarialsyndrom. Forskningen omfattar cell- och molekylärbiologiska tekniker i olika cellkultursystem samt kliniska studier.

Länkar

Molekylär endokrinologiProfessor