Celler dör olika hos spädbarn och vuxna

This page in English

När en vuxen individs hjärnceller utsätts för syrebrist, vid till exempel en stroke, så dör de relativt våldsamt genom att gå i nekros och orsaka en inflammation. Om ett spädbarn drabbas av syrebrist under förlossningen så dör hjärncellerna istället av apoptos och de försvinner spårlöst. Det innebär också att de behandlingar som tagits fram för att skydda vuxna mot effekterna av omfattande nekros kan vara direkt skadliga att använda till små barn.

– Om man försöker skydda en omogen hjärna på samma sätt som man skyddar en vuxen hjärna kan man få precis motsatt effekt, säger Klas Blomgren, professor i perinatal hjärnforskning vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.

Anledningen till att hjärncellerna reagerar så olika går att spåra i vår utveckling. När vi föds har våra hjärnor väldigt många fler nervceller än vad vi så småningom kommer att behöva i vårt vuxna liv. Under de första åren av livet sållas sedan en stor mängd nervceller som inte används bort.

– “Use it or lose it”. Det är bara de nervceller som bildar funktionella nätverk som överlever, säger Klas Blomgren.

Det innebär att nervcellerna hos små barn är förberedda på att begå självmord via apoptos om de inte används. Vid en kris, som exempelvis syrebrist, går apoptos-programmet igång och cellerna dör och försvinner. Istället för att behandla med vuxenmedicin måste de nyfödda få en behandling speciellt framtagen för dem, men forskning på nyfödda innebär många speciella svårigheter och unika spädbarnmediciner med liten användning är inget som intresserar läkemedelsföretagen.

Klas Blomgren upptäckte lite av en slump att behandling med läkemedlet litium mycket effektivt hämmar apotos och skulle därför kunna skydda barnen. Effekten är bekräftad i djurförsök, men ännu inte i studier på spädbarn.

– Litium är universums tredje minsta grundämne, men det är den mest potenta substans som jag har provat i djurmodeller. Förutom att skydda väldigt effektivt mot akut celldöd så stimulerar den även nybildningen av nervceller från stamceller, säger han.

I en alldeles ny studie, genomförd tillsammans med forskarkollegor i Schweiz, kan Klas Blomgren visa att det både hos möss och barn som dött strax efter förlossningen är en annan celldödsmekanism, autofagi, som är aktiverad. Sedan har de visat att om de stoppar förmågan att aktivera autofagi hos möss så får de mycket mindre skador.

– Mycket talar för att autofagi spelar en aktiv roll vid nervcellsdöd vid förlossningsskador. Det innebär att det finns stora möjligheter att utveckla behandlingar som skyddar, säger Klas Blomgren.

Cell- och molekylärbiologiNeonatologiNeurovetenskap