Ätstörningar - vill knyta ihop biologiskt och psykosocialt perspektiv

Redan under sin utbildning till psykolog blev Ata Ghaderi, professor i klinisk psykologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap, särskilt intresserad av ätstörningar.

- Intuitivt var tillstånd som ångest eller depression lättare att förstå. Men varför utvecklar en människa ätstörningar? Frågan väckte min nyfikenhet, och som vanligt när man börjar läsa och sätta sig in i något så blir man bara mer engagerad.

Ghaderis doktorsavhandling, som kom 2001, studerade risk- och skyddsfaktorer för ätstörningar. Därefter har han breddat perspektivet till att också forska om hur ätstörningar förebyggs och behandlas. Ett viktigt skäl till att han vid årsskiftet flyttade sin forskning från Uppsala till KI är viljan att samarbeta närmare med forskare som studerar ätstörningar ur ett biologiskt perspektiv.

- Forskningen om ätstörningar är tydligt uppdelad i två perspektiv. Dels biologisk grundforskning, ofta nere på cellnivå; dels den tillämpade forskningen, som jag själv tillhör, med ett psykosocialt perspektiv. Min ambition är att vara med och knyta samman dessa två fält. Vi behöver korsa dem, se dem som en helhet.

Genom bland annat tvillingstudier vet man att det finns en stark genetisk faktor i anorexi, berättar Ata Ghaderi. Över hela världen verkar ca en halv procent av alla människor ha gener som gör dem sårbara för att utveckla anorexi. Men genetiken bär inte hela skulden; det krävs också psykosociala faktorer för att utlösa sjukdomen.

- Vi ser i länder som Kina och Japan att antalet fall av anorexi ökar i takt med att deras kultur anammar det västerländska smalhetsidealet för kvinnor. För 25 år sedan var det väldigt få fall i Kina; idag ligger siffrorna på ungefär samma nivåer som i västvärlden.

Ata Ghaderi arbetar själv som praktiker med patienter med ätstörningar, och har under det senaste decenniet sett hur hans egen och andras forskning förbättrat behandlingsresultaten.

- I behandlingen av anorexi har resultaten förbättrats successivt i takt med att allt fler börjat tillämpa en form av familjeterapi som kallas Maudsleymodellen. Resultaten är väldigt fina - i Uppsala och på andra ställen där metoden är etablerad behöver knappt några unga anorexipatienter läggas in för vård längre.

En avgörande framgångsfaktor är att identifiera problemen och bryta beteendet tidigt, förklarar han.

- Då låter man det inte bli en del av ungdomarnas personlighet, identitet och livsstil.

Tidigare var dödligheten i anorexi omkring 15-20 procent. Enligt aktuella studier är den idag nere i 5-6 procent.

- Förut hade anorexi den högsta mortaliteten av alla psykiatriska störningar, till och med högre än depression. Men också dagens nivå innebär en hög dödlighet.

Utvecklat behandling av bulimi

Även behandlingen av bulimi har förbättrats avsevärt det senaste decenniet, och i det fallet är Ata Ghaderi en av de forskare som bidragit till utvecklingen.

- När jag började praktisera användes en behandling som för 40-45 procent av bulimipatienterna gav mycket goda resultat. De blev helt bra. Men en behandling som hjälper knappt hälften är ändå inte en bra behandling. Mitt största bidrag inom forskningen hittills är nog att jag varit med och visat hur man kan hjälpa fler. Idag blir runt 70 procent hjälpa av behandlingen.

Till skillnad från anorexi verkar bulimi öka i samhället idag. Men uppskattningarna är osäkra och mörkertalet stort, då det är mycket skam och skuld kopplad till bulimi, och många döljer sin sjukdom. De patienter som söker hjälp har i genomsnitt varit sjuka i åtta år.

- Vem som helst kan inte få anorexi, men vem som helst kan få bulimi, säger Ata Ghaderi. Bulimi verkar inte ha någon stark genetisk grund utan handlar om att fastna i dåliga vanor, onda cirklar.

Till de riskfaktorer för ätstörningar som Ata Ghaderi studerat hör psykosociala variabler som missnöje med kroppen, copingrepertoar, lågt socialt stöd, mobbning och internalisering av smalhetsidealet.

En riskfaktor - bantning - skiljer ut sig från de andra, berättar han. Många fall av anorexi börjar med en lätt bantning som sedan går över styr. I förvånansvärt många fall saknas andra kända riskfaktorer.

- Flickorna kan leva i väl fungerande familjer under bra omständigheter. Så börjar de banta och allt går åt helvete. Det verkar som om bantningen leder till epigenetiska förändringar som påverkar tänkande och beteende så att personen inte kan bromsa själv. Att minska sannolikheten för att tonårsflickor bantar kan därför var den enskilt viktigaste insatsen för att förebygga anorexi, säger Ata Ghaderi.

Text: Eva Cederquist, publicerad i "Från Cell till Samhälle" 2013

Om forskningsämnet

Klinisk psykologi är det forskningsfält som studerar hur psykologisk kunskap kan tillämpas i bedömning, behandling eller förebyggande insatser mot ohälsa. Fältet rymmer också mer grundläggande hjärnforskning med relevans för framtida behandlingar. Ätstörning är en grupp psykiatriska störningar. Diagnosmanualen DSM-IV skiljer på anorexi, bulimi och ätstörning utan närmare specifikation. I DSM-5 har hetsätningsstörning tillkommit som separat huvuddiagnos.

Länkar

ProfessorPsykologi