Varför Familjen Einhorns Stiftelse stöttar forskning i Uganda

Familjen Einhorns Stiftelse har donerat ytterligare 300.000 kronor till projektet MANeSCALE, Maternal and Newborn Scale Up. Ett forskningsprojekt där syftet är att genom att utbilda barnmorskor samt tillhandahålla material och mediciner, minska dödligheten hos nyfödda barn och mödrar.

Familjen Einhorns Stiftelse är engagerad i ett flertal projekt inom global hälsa och har totalt donerat 3, 5 miljoner kronor till projekten MANeSCALE och MiniMax, som bedrivs vid Makereruniversitetet i Uganda i samarbete med Karolinska Institutet.

Minimaxprojekts syfte är att dels minimera användningen av medicin och dels effektivisera den medicin man använder genom bättre och snabbare diagnos av barn som drabbats av feber. 2010 startade det första av tre delprojekt som innebär att apotekspersonal får utbildning i testning av febersjuka barn. Där ingår förutom febertest, ett snabbandningstest för att upptäcka lunginflammation samt ett malariatest. Beroende på resultatet ges paracetamol mot feber, antibiotika mot lunginflammation och behandling mot malaria. 

Familjen Einhorns Stiftelse bildades 2007 med den huvudsakliga målsättningen att bidra till högkvalitativa forskningsprojekt för att minska barnadödligheten i låginkomstländer. Främst donerar stiftelsen till projekt i Uganda, ett av världens fattigaste länder, där det dör 210 000 barn varje år. 70 000 av dessa barn hinner inte ens bli en månad gamla.Stefan Einhorn i Uganda

När Stefan Einhorn bestämde sig för att bidra till forskning blev därför barnadödlighet i Uganda en naturlig utgångspunkt. Dels för att det viktigaste som finns är att rädda ett barns liv och dels för att samarbetet mellan svenska forskargrupper vid Karolinska Institutet och forskare från Makarere Univerity är väl utvecklat. 
 

Varför engagera du dig i medicinsk forskning i Uganda?

–  Alla har ett ansvar att bidra till en bättre värld. När jag började tjäna mer pengar än jag behövde på bokförsäljning och föreläsningar, ville jag dela med mig och då startade vi Familjen Einhorns Stiftelse. Jag funderade mycket på hur 

pengarna skulle användas på bästa sätt. Jag kom fram till att det absolut viktigaste som finns är att rädda ett barns liv.

Att minska barnadödligheten har en dubbel effekt, dels minskas det enorma lidande som det innebär när barn blir sjuka och dör, dels minskar barnafödandet. Det blir en paradoxal effekt som dessutom är ett motmedel mot den befolkningsexplosionen som pågår. Varför, jo familjer skaffar sig många barn för att man räknar med att flera av dem dör. Men när barnadödligheten minskar skaffar sig kvinnor färre barn.

För att komma igång med att dela med mig, skänkte jag en miljon till Läkare utan gränser. Jag började funderade över vilken effekt pengarna gav och kom fram till att det med klinisk forskning i låginkomstländer fanns både långtids- och korttidseffekter. Korttidseffekten uppnås genom att forskningsprojekten direkt räddar livet på små barn och långtidseffekten på barns överlevnad får man genom kunskapsutvecklingen som forskningen ger. Det är ovanligt att utvecklingsinsatser kombinerar just lång- och korttidseffekter, vi har därmed funnit en nisch, en nisch som borde utvecklas mer.
 

Vad hoppas du att din insats och engagemang kommer att bidra till?

–  Det står i Talmud, att rädda en människas liv är att rädda en hel värld. Man räddar inte bara en människa utan dess barn, barnbarn och barnbarnsbarn.  Sedan handlar det om i vilken värld vi vill leva. De problem som finns i låginkomstländer spiller över på oss. Infektioner, epidemier, miljöförstöring ser inga gränser, ojämlikhet skapar terrorism och krig.

Utvecklingen har skapat möjligheter men också ofantliga risker. Vi balanserar på en knivsegg mellan en fantastik utveckling och risken att förstöra allt. Varje människa bär ett ansvar, inte bara för oss själva utan vi bär en hel värld på våra axlar. Så stort är vårt gemensamma ansvar.
 

Vad har det betytt för dig och gett tillbaka till dig?

–  Ja, varför ska man ge? Det finns en rad olika argument för att man ska ge och jag brukar berätta om det när jag föreläser. Dels aktiveras ett njutningscenter i det mesolimbiska systemet i hjärnan, vars funktion är viktig för kroppens belöningssystem. Dels ligger det i människors natur att ge. Som art hade vi inte överlevt om vi inte hade delat med oss och hjälpt varandra. Att ge av sitt överflöd till andra är en evolutionärt framselekterad egenskap hos människan och andra djurarter.

Vårt ansvar och vår skyldighet är att ställa upp för varandra och att dela med oss av vårt överflöd. Hur kommer vår framtid att se ut om vi inte hjälper varandra? Jag har träffat så många människor som ger pengar till behövande, de är medmänniskor. De som inte delar med sig är inte medmänniskor, de är motmänniskor.

Det har gett mig väldigt mycket, att ge till andra. Det är inte fel att vinna glädje av att ge, det är alltså inte orsaken till varför man gör det, utan det är handlingen i sig som räknas.

För att sammanfatta med ett citat av Dalai Lama ”Enfaldiga, själviska människor tänker alltid på sig själva och resultatet blir negativt. Kloka, själviska människor tänker på andra och hjälper andra så mycket de kan, och resultatet blir att de själva gynnas av detta”.

Jag önskade att jag hade mer att bidra med men jag gör så gott jag kan.

Text: Stina Branting

Länkar

DonationGåva