Med enkla metoder kan vi rädda fler

This page in English

Vid akut sjukdom eller fara kan det vara bråttom. Möt tre forskare som vill effektivisera tiden innan hjälp når fram.

”Med enkla metoder kan vi rädda fler”

Namn: Jacob Hollenberg.

Titel: Hjärtläkare och docent på Södersjukhuset samt forskningsledare vid Centrum för hjärtstoppsforskning.

Forskar om: Nyttan av snabbt omhändertagande av patienter med livshotande tillstånd som hjärtstopp. Forskningen inbegriper hela behandlingskedjan, från hemmet till ambulansen och vidare till sjukhusets akut- och intensivvårdsavdelningar.

”De första minuterna efter ett hjärtstopp är helt livsavgörande. Därför är det viktigt att hitta nya metoder för att få fram hjälp i tid.

I vår forskning har vi sett att hjärtlungräddning i väntan på ambulansen fördubblar chansen till överlevnad. Vi kan också se ett tydligt samband mellan antalet utbildade hjärt-lungräddare och andelen livräddande försök, och i förlängningen hur många som överlever.

För att få fler att bli hjärt-lungräddare behöver vi prata om de här frågorna och avdramatisera dem. Det är till exempel viktigt att vi når ut till allmänheten med det enkla budskapet att det värsta man kan göra vid hjärtstopp, är att inte göra någonting alls. En metod som ökat andelen som får hjärt- lungräddning i väntan på ambulans är det så kallade SMS-livräddarsystemet där mobil positionering används för att larma ut frivilliga livräddare till patienter med hjärtstopp.

Enligt min mening skulle exempelvis skolor, arbetsplatser och officiella institutioner erbjuda sina anställda hjärt-lungräddningsutbildning och alltid vara utrustade med hjärtstartare.

Som hjärtläkare har jag upplevt en frustration över att det är så många som avlider i detta tillstånd varje år i Sverige. Det har fått mig att brinna för att vi med förhållandevis enkla metoder kan rädda fler till livet.

”Att följa mobiler kan rädda liv”

 

Namn: Linus Bengtsson.

Titel: Läkare och forskare vid institutionen för folkhälsovetenskap.

Forskar om: Hur mobiltelefondata kan effektivisera katastrofhjälp.

”Efter en katastrof startar alltid stora befolkningsrörelser. Det försvårar arbetet med att snabbt få fram livsnödvändig hjälp till de behövande. I samband med jordbävningskatastrofen i Haiti 2010 startade vi ett forskningsprojekt i syfte att följa de folkvandringar som följde. Jag lyckades etablera ett samarbete med den största mobiloperatören i Haiti, och vi fick tillgång till deras registrerade samtal i anonymiserad form med information om från vilken plats samtalet kopplats upp ifrån. På så sätt kunde vi följa hur två miljoner telefoner rörde sig på Haiti både före och efter jordbävningarna.

När kolerautbrottet kom 10 månader senare hade vi redan systemet uppsatt. Det var tillfredsställande att se hur dessa miljontals data som vi såg på skärmen kunde förvandlas till meningsfulla kartor som sedan användes direkt i räddningsarbetet.

Jag har varit med och grundat stiftelsen Flowminder, där vi implementerar de här lärdomarna i stor skala i fattiga länder, just nu i Nepal. Jag tycker att det är fascinerande att man kan hjälpa folk i en så enormt stor skala på den här samhällsnivån och lockas speciellt av realtidselementet, eftersom det ligger så långt ifrån vad vi vanligtvis gör inom folkhälsa, där undersökningar planeras år i förväg och resultat presenteras långt därefter.”

Läs mer om Flowminder: flowminder.org

”Livsavgörande hur samtalet tas emot”

Namn: Katarina Bohm.

Titel: Docent vid institutionen för klinisk forskning och utbildning vid Södersjukhuset.

Forskar om: Hur akut sjukdom kommuniceras och identifieras hos larmcentralen.

”Larmcentralen är den första länken i vårdkedjan när vi blir akut sjuka och är därför en viktig del i sjukvården. För att vi ska få fram rätt resurser till rätt person, och i rätt tid krävs god kommunikation vid den första kontakten. Om det blir bra beror både på larmoperatören och på den som ringer in. Det allra bästa är om den sjuke själv har möjlighet att prata. Ringer man för någon annan ska man helst stå bredvid personen det gäller, så att man kan beskriva omständigheterna väl.

Som larmoperatör kan man vinna tid genom att försöka lugna ner stressade personer eller förmå lamslagna och rädda att agera. Det är viktigt att ha ett öppet sinne och en god förmåga att lyssna. Det är inte bara vad som sägs som betyder något, utan hur det sägs. Normalt i kommunikation använder vi ju alla sinnen, men här finns bara hörseln till hjälp.

I min forskning har jag tittat närmare på vissa sjukdomssituationer där det är väldigt bråttom, som stroke, blodförgiftning och hjärtstopp. För att snabba på bedömningen och öka träffsäkerheten i samtalen undersöker vi i ett nytt projekt om man med teknologins hjälp kan använda bildöverföring till exempel av en skada, från inringarens smarta telefon till larmoperatören. Det kan också handla om att försöka hitta nyckelord som ofta används, så att larmoperatören snabbt kan ställa ytterligare frågor när just dessa ord dyker upp. I ett internationellt samarbete har vi ställt frågor till tjugo europeiska länder hur deras larmcentraler hanterar samtal kring hjärtstopp. Alla länder gör väldigt olika och vi kan lära av varandra.

Oavsett vad vi har för effektiva tekniska lösningar, så faller allt om vi inte har en god kommunikation. Mer kunskap på området kan rädda fler liv och minska lidande. Det känns inspirerande och viktigt.”

Text: Ann-Cathrine Johnsson, först publicerad i tidskriften Medicinsk Vetenskap nummer 3, 2015.