Lukten - sinnet som arbetar i tysthet

Mats Olssons doktorsavhandling handlade om luktperception, det vill säga principen för hur luktsinnet kan registrera olika luktämnen och integrera blandningar av dessa till en ny doft. Hans forskning kring luktsinnet undersöker idag både den psykologiska och biologiska grunden för hur luktperceptionen uppstår.

- Vi vill beskriva och utveckla modeller för hur den här integrationsprocessen går till; modeller som kan användas för att beskriva själva processen, men också förklaringsmodeller som knyter ihop de perceptuella processerna med nyligen upptäckta bakomliggande receptormekanismer.

Det finns cirka 350 olika slags receptorer i näsan, men med en genetisk variation bland individer. Vi har med andra ord mer eller mindre väl utvecklade luktsinnen. Det finns också en träningsbarhet i systemet, vilket bland annat parfymörer och sommelierer använder sig av.

Vid blindtester av de cirka hundra vanligaste doftämnena brukar människor bara ha knappt hälften rätt. Det är vanligt att man tycker sig känna igen en specifik doft, men har svårt att komma på vad det är, att sätta ord på det. Man har det så att säga på tungan, säger Mats Olsson.

- Lukten arbetar i tysthet och fungerar därför lite som det dolda sinnet. Om det i stället skulle handla om synen förstår man vidden av det hela.

Luktperception fungerar ungefär på motsvarande sätt som färgperception, förnimmelsen av färger. Färgen vi ser är en syntes av flera olika våglängder, blir någonting helt nytt, förklarar han.

- Lukterna har under historiens gång fungerat som ett varningssystem. Deras evolutionära roll har varit att hjälpa oss att avgöra vad som varit skadligt att exempelvis äta eller inandas.

Forskargruppen har utvecklat ett instrument för att kontrollera och modifiera lukter i olika sammanhang där det behövs, exempelvis luktande miljöer.

- Faktum är att de vanligaste klagomålen på omgivningsfaktorer i vår närmiljö handlar om oönskad lukt. Det är från människor som kanske bor nära avfallsanläggningar, bredvid svinstallar eller pappersfabriker.

Luktsinnet utvecklas successivt; när vi föds har vi inte så mycket preferenser för lukter. Det nyfödda barnets skepsis mot nya lukter brukar kallas neofobi. Däremot är preferenserna för smaker i högre grad medfödda. Framförallt för sött och beskt, vilket eventuellt har funktionen att få barnet att äta energirik mat (sött) och undvika sådant som är giftigt (beskt).

- Men det finns också en inlärningsmekanism redan i livmodern, efter vecka 30, som gör att barnet gillar det som mamman tycker om att äta.

Kommunikation med dofter

Att många olika djurarter kommunicerar med hjälp av kroppsegna doftämnen, så kallade feromoner, är ett vedertaget faktum. Dessa doftämnen, bland annat i svett och urin, utlöser fysiologiska processer eller specifika beteenden hos det mottagande djuret. Mottagaren kan av doften avläsa exempelvis vilket kön sändaren har, om han hävdar sitt revir alternativt hur nära genetiskt besläktade de är med varandra.

Man har sett att möss föredrar genetiskt olika individer, något som också verkar gälla för oss människor. Försök har visat att kvinnor föredrar män som inte är alltför lika, utan har en annorlunda HLA-profil i sitt immunsystem.

- Forskningen på mänskliga feromoner har nyss påbörjats. Den här typen av kommunikation är inte lika påtaglig hos oss, men forskningen tyder på en möjlig sensorisk mekanism med effekter på sinnestämning, känslor och socialt beteende.

Vi har i alla fall förutsättningarna för en kommunikation med hjälp av doftämnen via svettkörtlar och apokrina körtlar i munnen och könsorganen. Människor har dock sannolikt inte det så kallade vomeronasala luktorganet som spelar en viktig roll för hur djur kommunicerar med feromoner.

- Men möss använder sig också av luktsinnet, vilket tyder på att vi sannolikt inte behöver det vomeronasala luktorganet för att kunna kommunicera via feromoner.

Forskargruppen undersöker i en serie studier hur kvinnor och män reagerar psykologiskt på potentiella, mänskliga feromoner avseende sensorisk känslighet, sinnesstämning, uppmärksamhet och närmandebeteende.

Man har exempelvis tittat på möjliga feromoner som den kvinnliga steroiden estratetraenol och den manliga androstadienon.

- Om man exponerar luktsinnet hos såväl kvinnor som män för dessa ämnen, får man en aktivering i "sexuella" delar av hjärnan som är specifik för personens sexuella läggning.

Andra av gruppens studier undersöker sinnesstämningar. Här har man bland annat kunnat visa att det manliga feromonet androstadienon påverkar kvinnors sinnesstämning positivt. Genom att maskera teststimuli, och använda en identiskt luktande kontrollstimulus, kunde man se att kvinnors sinnesstämning påverkas, även om de själva inte är medvetna om det.

- Exponeringen för androstadienon fungerar allmänt aktivitetshöjande och gör att kvinnorna känner sig gladare. Flera andra forskningslaboratorier har kunnat notera liknande effekter.

Text: Eva Cederquist, publicerad i "Från Cell till Samhälle" 2008

Om forskningsämnet

Luktsinnet har under evolutionen hjälpt oss att avgöra vad som har varit bra respektive dåligt att äta, inandas och närma sig. Idag vet man att det finns cirka 350 receptortyper i näsan som hjälper oss att registrera hundratusentals olika luktämnen i vår omvärld. Forskningen arbetar med modeller för hur den här processen går till och hur det kan ställas i relation till nyupptäckta receptormekanismer. Ett annat forskningsfält studerar i vilken utsträckning människor kommunicerar med hjälp av så kallade feromoner.

Länkar

ProfessorPsykologi