Hur går det med vaccin mot malaria?

Mats Wahlgren, professor vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi på Karolinska Institutet svarar på vart forskningen står idag:

– Ett vaccin som testats på små barn i Afrika har kunnat halvera risken att drabbas av svåra symptom vid malaria. Detta är ett vaccin som blockerar parasiten från att ta sig in i människokroppen och som för närvarande testas i flera länder i Afrika. Gates-stiftelsen satsar stora resurser på detta men utgången är mycket osäker då man hittills endast sett ett svagt skydd mot sjukdomen i sig. Därför behövs alternativa infallsvinklar på vaccinutveckling mot malaria.

– Vid Karolinska Institutet utvecklar vi ett vaccin som skyddar mot de dödande stadierna av sjukdomen. Den encelliga parasit som ligger bakom svår malaria, plasmodium falciparum, tränger under ett av sina livsstadier in i blodets röda blodkroppar. Väl inne börjar den producera proteiner som gör att blodkärlen klibbar igen, ett stadium av sjukdomen som leder till syrebrist och som kan vara livshotande.

– Vårt vaccin består av proteinet med klisteregenskaper och gör att kroppen kan bekämpa detta. Försök på laboratoriet och i olika djur visar att vaccinet skyddar mot att blodkropparna fastnar i blodkärlen. På så vis hindrar man stopp i blodkärlen och de infekterade blodkropparna kan ledas till mjälten och förstöras. Det finns dock flera varianter av parasiten och vårt vaccin har visat effekt på flera av dem, men inte alla. Vi analyserar nu detta och förbättrar vaccinet genom tillägg.

Fakta malaria:
Drabbar:
 Runt 300 miljoner människor insjuknar varje år. Mellan en och två miljoner dör, främst små barn och gravida.
Orsakas av: En typ av encelliga parasiter, protozoer (urdjur), som sprids med myggor.
Problem: Fler och fler protozoer blir resistenta mot de läkemedel som finns och myggorna mot tillgängliga insektsmedel. Med framtidens klimatförändringar kan malaria komma att spridas högre upp i bergen, längre söderut och längre norrut.

Text: Cecilia Odlind. Publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 1 2010.

Immunologi