Åsa valde att operera bort sina friska bröst

This page in English

"Varje år när jag tittar på Bröstcancergalan känner jag mig uppfylld av glädje över beslutet." Det säger Åsa Fagerström som valt att operera bort sina friska bröst på grund av ökad ärftlig risk för bröstcancer. Majoriteten av dem som väljer att göra operationen är nöjda med sitt beslut och känner mindre oro efteråt, visar forskning vid Karolinska Institutet.

När Åsa Fagerström var 32 år rekommenderades hon att operera bort sina båda friska bröst för att minska risken att drabbas av bröstcancer. Då hade hennes bror nyligen gått bort i sköldkörtelcancer, hennes mamma insjuknat i myelom, en cancerform som drabbar benmärgen, och flera av hennes mostrar hade dött eller var sjuka i bröst- och livmodercancer.

– För mig var det självklart att tacka ja, inte minst med tanke på mina två söner, säger hon.

Vissa familjer är extra drabbade av cancer på grund av att de bär på kända eller okända gener som ökar cancerrisken.De kvinnor som har en kraftigt ökad ärftlig risk att drabbas av just bröstcancer kan erbjudas så kallad mastektomi, då båda brösten och bröstvävnaden från nyckelbenen och ner under brösten tas bort i förebyggande syfte. Åtgärden minskar risken att drabbas av bröstcancer från cirka 40 procent eller högre till ungefär 4 procents risk, vilket är betydligt lägre än en kvinna i normalbefolkningen, där risken är cirka 12 procent.

Ett års betänketid

I Åsa Fagerströms fall är det fortfarande oklart vilken gen som orsakar den ökade cancerförekomsten i hennes släkt och det har inte bara varit bröst och livmödrar som drabbas. Men när hon fick erbjudandet kände hon sig ändå direkt övertygad om att hon vill genomföra operationen. Trots det tog det ett år från första kontakten till att operationen gick av stapeln.

– Vården gav mig ett års betänketid och det tycker jag var bra, säger Åsa Fagerström.

Tanken är att beslutet ska hinna mogna. Proceduren för Åsa Fagerström var densamma som för alla patienter i hennes situation. Under betänketiden får kvinnan träffa genetiker för att prata igenom den faktiska risken att drabbas av cancer och - i de fall det är möjligt - ta reda på om hon är bärare av en riskgen eller inte. De kvinnor som väljer att fortsätta får också träffa kirurger och plastikkirurger för att diskutera hur operationen går till och hur resultatet kommer att bli, samt psykolog för att prata igenom de känslor som kan uppkomma kring beslutet.

Bild på Yvonne Brandberg– Det är viktigt att man verkligen tänkt igenom olika aspekter av det hela så att man inte ångrar sig senare. För de kvinnor där den genetiska orsaken till att familjen drabbats är okänd kan ju till exempel framtida forskning komma att avslöja den exakta genen. Det kan då visa sig att kvinnorna inte är bärare av den gen som orsakat deras släktingars sjukdom och de kan då sägas ha gjort den preventiva operationen i "onödan".

– Detta är viktigt att prata om och tänka igenom före, även om de flesta ändå väljer att genomgå operationen, säger Yvonne Brandberg, psykolog och professor vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.

Tickande bomber

Att låta operera bort sina friska bröst i preventivt syfte är inte en självklarhet för alla. En del skräms av smärtan som medföljer operationen, andra av förlusten av de egna brösten. Några menar att det finns så mycket farligt som kan hända - "man kan inte skydda sig mot allt". Men många kommer ändå till slutsatsen att de önskar ta bort brösten för att minimera sin risk. De har ofta förlorat flera nära släktingar i cancer och har därmed hunnit fundera mycket över sin egen risk. En del har redan utvecklat en slags distans till sina bröst.

– Vissa känner att deras bröst är som "tickande bomber" som när som helst kan utveckla sjukdom. Då kan det kännas naturligt att välja att ta bort dem, säger Yvonne Brandberg.

Även om Åsa Fagerström enligt egen utsago inte är den oroliga typen så känner hon sig övertygad om att hon tog rätt beslut för sex år sedan. Hon vande sig också ganska snabbt vid sina nya bröst - saltvattenskuddar under huden med de egna bröstvårtorna snyggt ditsatta - trots att känseln delvis saknas än idag. Att bli av med de egna brösten krävde dock sin sorgeprocess.

– En tid efter operationen fick jag en plötslig och stark reaktion och grät hejdlöst. Jag kände att jag inte hade uppskattat mina bröst tillräckligt när jag väl hade dem, berättar hon. De flesta kvinnor som genomgår mastektomi är liksom Åsa Fagerström på det stora hela mycket nöjda med sitt beslut, visar Yvonne Brandbergs forskning.

– Oron och ångesten hos patienterna minskar efter operationen. Jag var själv förvånad över att de psykiska problemen är så pass blygsamma efter ingreppet. Men man ska komma ihåg att det är en viss grupp som genomgår operationen, det är kvinnor som har en stabil situation i övrigt och som ofta har starkt stöd från omgivningen, säger hon.

Minska negativ kroppsuppfattning

I sina studier har Yvonne Brandberg däremot kunnat se att kroppsuppfattningen kan påverkas negativt och intresset för sex kan minska efter ingreppet. Just nu genomför hon tillsammans med en sjukgymnast en studie för att undersöka om sjukgymnastik kan minska de negativa effekterna på kroppsuppfattning och sexualitet. Hälften av patienterna får träffa en sjukgymnast efter operationen för att arbeta med sin egen relation till sin kropp, bland annat med hjälp av massage och spegelövningar. Den andra hälften följs som vanligt med frågeformulär.

Åsa Fagerström vill gärna betona att förändringen, som kanske skrämmer en del av kvinnorna från att våga ta steget till operation, snarare var en positiv upplevelse.

– Jag är så glad att jag gjorde det och jag gillar verkligen mina nya snygga bröst, säger hon.

Hon tänker sällan på risken för cancer idag, däremot känner hon ofta tacksamhet. Under broderns sista halvår i livet tog hon ledigt och spenderade en ledig dag i veckan tillsammans med honom. De pratade mycket om sjukdomen och om hur det kändes att vakna upp varje morgon och veta att man ska dö.

– Min tid med brorsan och senare även mamma, som gick bort 2006, har gjort mig mycket medveten om att man inte kan ta livet för givet. Jag har en vardag och lever ett liv som de flesta men bär hela tiden med mig en tacksamhet över att jag får leva, säger Åsa Fagerström.

Text: Cecilia Odlind. Publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 2 2010.

BröstcancerCancer och onkologiTumörbiologi