Jollerkoll föreslås hitta barn med talsvårigheter

En snabb och lätt kontroll av alla barns joller vid tio månader kan troligen hitta barn med risk för talsvårigheter.

– De allra flesta normalhörande barn har ett typiskt joller med stavelser och ljudande i tiomånadersåldern, säger professor Anette Lohmander. Har inte barnet det vid tio månaders ålder, kan det vara en indikator på kommande svårigheter. Eftersom det är viktigt att hitta dessa barn tidigt, har vi föreslagit en Jollerkoll på alla barn. 

Joller förstadium till tal

Spädbarn kommunicerar med sin omgivning bl.a. genom joller. Det är en förutsättning för och ett förstadium till tal. Genom jollret utvecklar barnet de nödvändiga motoriska färdigheterna för tal.

En tydlig typisk egenskap i barns joller och tidiga tal är att det består av konsonantljud och framförallt de som görs framtill i munnen: bokstaven d är vanligast, till exempel ”dä” och ”da-da”, men också ”ba”, ”ba-ba” och ”ma-ma-ma”.

En missbildning eller defekt i munnen, som gomspalt, begränsar utförandet av stavelsejoller. Barn som inte hör eller hör dåligt får ingen eller otillräcklig återkoppling på sitt ljudande.

Joller och tidigt tal har betydelse för den fortsatta tal- och språkutvecklingen. De ljud som barn använder i joller stämmer i hög grad med de språkljud de senare använder i de tidiga orden.

Anette Lohmander och hennes grupp forskar på joller och har följt ett antal barn från tio månaders ålder, och spelat in hur de låter.

Så låter joller

Lyssna här på två olika barn i professor Anette Lohmanders forskningsprojekt

Barn utan typiskt joller vid 10 månader och vid 18 månader (barn 103)

Det här barnet ljudar och kommunicerar. Men det har inget stavelsejoller och använder inte de önskade konsonantljuden. Det är inte ledset.

Barn med typiskt joller vid 10 månader och 18 månader (barn 104)

Det här barnet har typiskt stavelsejoller. Det är lätt att beskriva och känna igen.

Föräldrarna har gett tillstånd till att vi använder ljudet.

Brist på stavelsejoller

Barn som inte jollrar i stavelser kan få svårigheter med tal- och språkutvecklingen längre fram. En del av dem får försenad tal- och språkutveckling med sen taldebut och man har funnit samband med mindre expressivt ordförråd vid ungefär 2,5-3 års ålder jämfört med dem som hade stavelsejoller.

Barn med gomspalt och barn med hörselnedsättning har ofta färre önskade främre konsonanter i sitt joller.  Det kan också leda till ett mindre ordförråd och en mindre uppsättning konsonanter och uttal vid 2,5-3 års ålder jämfört med barn utan dessa problem.

Det finns mycket lite forskning om utveckling av joller och tidigt tal hos barn med andra funktionshinder, till exempel cerebral pares eller autism.

Möjligheten att identifiera de barn som inte har typiskt joller är av stor vikt för fortsatt uppföljning och eventuell intervention. Vuxna är säkra på att känna igen stavelsejoller – det låter som om barnet börjar prata. 

Jollerkoll på alla vid tio månader

Jollerkollen föreslås bli en screening i två steg. Den första kollen kan göras i samband med tiomånaderskontrollen på BVC. BVC-sköterskan frågar vårdnadshavaren hur barnet låter, och ber eventuellt om exempel.

Om barnet inte har något stavelsejoller, eller vid tveksamhet, genomförs steg två i jollerkollen. Det görs av logoped som observerar barnet och skulle underlättas av tillgång till logoped på BVC.

Om barnet inte verkar ha stavelsejoller, eller vid tveksamhet, genomförs steg två i screeningen - jollerobservation. Den görs av logoped som observerar barnet och skulle underlättas av tillgång till logoped på BVC. För att bli aktuell måste jollerkoll först utvärderas och visa att det är en effektiv metod för att identifiera de barn som också identifieras med svårigheter vid 2,5-3 års ålder.

Denna tidiga jollerkoll föreslås alltså komplettera den screening som redan idag görs från 2,5 års ålder och skulle kunna ge möjlighet till tidig intervention. Förslag på insatser för att optimera den språkliga och kommunikativa utvecklingen tas fram av logoped. 

Forskning behövs

Uppföljande kartläggning av tal- och språkutvecklingen, inklusive läsinlärningen under förskole- och skolålder, behövs för att få ökad kunskap om samband mellan tidiga brister och senare svårigheter. Kunskapen behövs också för att ta fram rekommendation för eventuellt fortlöpande insatser för att stödja utvecklingen av tal och språk, och optimera förutsättningarna för utbildning och delaktighet i samhället.

Betydelsen av tidig identifiering bör kartläggas i forskningsstudier liksom utveckling och utvärdering av intervention i olika faser av utvecklingen. För detta behövs forskningsmedel.

HörselLogopedi