This page in English
Laddar profil information

Om mig

Caroline Graff tog läkarexamen 1992 vid Uppsala universitet och disputerade där 1997 i klinisk genetik. Hon gjorde 1997-2001 sin post doc inom mitokondriell biologi vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet.

            Hon bedrev 2002-2006 forskning vid institutionen Neurotec, Karolinska Institutet.  Hon blev 2007 docent vid NVS-institutionen, Karolinska Institutet och var under åren 2007-2009 verksam som specialist i klinisk genetik vid Karolinska Universitetssjukhuset.            Åren 2009-2010 var hon verksam som högskolelektor i genetisk demensforskning vid NVS-institutionen kombinerat med tjänst som specialistläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.

            Hon är sedan 2009 ledamot av FoUU-rådet vid NVS-institutionen, hon ingår i Swedish Brain Power, ett nätverk av ledande hjärnforskare, och är sedan 2011 chef för Hjärnbanken vid Karolinska Institutet. Caroline medverkar i flera internationella samarbetsprojekt som the Genetic Frontotemporal dementia Initiative (GENFI), Research to Assess Policies and Strategies or Dementia in the Young (Rhapsody),International Genomics of Alzheimer's Project (IGAP) GENFI, EMIF-AD, the European Early-Onset Dementia (EOD) Consortium.

            Caroline Graff utnämndes den 1 oktober 2011 till professor i genetisk demensforskning.

Forskningsbeskrivning

Caroline Graffs forskning syftar till att finna genetiska markörer för neurodegenerativa sjukdomar som demenssjukdomar med särskild fokus på Alzheimers sjukdom och frontotemporallobs demens med och utan ALS. Det skulle öka kunskapen om individuella genetiska riskfaktorer för dessa sjukdomar, kunskap som på sikt skulle kunna omsättas kliniskt bland annat i form av genetisk respektive förebyggande rådgivning. Globalt är drygt 35 miljoner drabbade av demenssjukdom, där Alzheimers sjukdom är den vanligaste, men antalet befaras öka trefaldigt fram till år 2050.

 

 

 

Demens – ett brett symtomspektrum av sjukdomar

Neurodegenerativa sjukdomar är att samlingsbegrepp för en lång rad sjukdomar där nervsystemet successivt förtvinar. I begreppet ingår förutom Alzheimers och olika demenssjukdomar bland annat ALS, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.

            Caroline Graff har som klinisk genetiker forskningsfokus riktat främst mot olika demenssjukdomar som Alzheimers och frontallobsdemens. Sjukdomar som sammanlagt omfattar cirka 160 000 personer i landet, varav merparten, cirka 120 000, har Alzheimers.

            - Det är angeläget med nya genetiska rön kring dessa sjukdomar för att kunna ge kvalificerad rådgivning vad gäller ärftlighetsrisk och gentestning. Då skulle vi också aktivt kunna ge förebyggande råd till patienter med hög ärftlighet för demenssjukdomar, förklarar hon.

 

Livstidsrisken för att utveckla en demenssjukdom som Alzheimers är cirka tio procent där hög ålder är den starkaste riskfaktorn. Genetiska riskfaktorer bidrar också i hög utsträckning till sjukdomen och genom livsstilsförändringar kan vi sannolikt påverka den totala risken. Via befolkningsstudier kan vi lära vi oss mer om samspelet mellan arv och miljö, säger Caroline Graff.

            - Fysisk, mental och social stimulans tycks ha en skyddande effekt mot Alzheimers. 

            I vissa mycket ovanliga familjer orsakas sjukdomen av en nedärvd mutation. I pågående kliniska studier på dessa familjer hoppas forskargruppen kunna förstå naturalförloppet av Alzheimers respektive Frontotemporallobs demens (FTD) och utveckla biomarkörer för tidig diagnostik.

            Inom en snar framtid hoppas man också kunna testa nya behandlingsmetoder. Eftersom de ärftliga formerna av Alzheimers och FTD är mycket ovanliga, genomförs dessa studier i nationella och internationella samarbeten.

           

Ett komplicerande faktum är att de neurodegenerativa sjukdomarna ofta har en blandad neuropatologi. Utöver de klassiska amyloida plack och neurofibrillära nystan som ses vid Alzheimers, har forskarna i studier på postmortem hjärnvävnad kunnat påvisa även andra aggregerade proteiner som traditionellt kopplas till andra diagnoser.

            Exempelvis kan aggregerat α-synuklein i hjärnans nervceller påvisas vid Alzheimers på motsvarande sätt som vid den demensform som många med Parkinsons sjukdom utvecklar.

            -Det är därför viktigt att kombinera våra kliniska studier med neuropatologi och driva interdisciplinär forskning, säger Caroline Graff.

 

Ärftligheten bakom frontotemporallobsdemens har under senare år visat sig högre än väntat. Bland annat har hennes grupp kunnat bekräfta att en muterad gen, C9orf72, på kromosom nio bidrar till nära 25 procent av all frontallobsdemens. Genens hela funktion är dock fortfarande okänd.

            - Eftersom en betydande andel patienter med frontotemporallobsdemens och ALS  har den muterade C9orf72 genen, har vi nu fått ett viktigt verktyg för att förstå de bakomliggande sjukdomsmekanismerna, säger Caroline Graff.

            De andra generna involverade vid frontotemporallobsdemens, MAP-Tau och progranulin, är däremot inte lika vanliga. Gemensamt för mutationerna i progranulin och C9orf72 är att de leder till liknande sjukliga förändringar i nervsystemet, med TDP43-proteiner som aggregerar i nervcellerna.

            - Vi vet ännu inte hur progranulin, C9orf72 och TDP43-proteinerna samspelar, men alla proteinerna är på något sätt involverade, även om det är för tidigt att säga vad som är hönan eller ägget.

 

Hur länge dröjer det då innan man kan se resultatet av den forskning som bedrivs på området.

            - När det handlar om Alzheimers är vi just nu inne i en svacka och det kan handla om tio till 20 års hårt arbete. Men motgångar föder nya idéer och har redan resulterat i att forskningsfältet vid Alzheimers har breddats, vilket inger ökat hopp.

            - Har vi tur kan vi däremot vänta ett genombrott vad gäller frontotemporallobsdemens, bland annat i fråga om proteinet TDP43. Detta protein är ju också en markör för vissa former av Alzheimers, säger Caroline Graff.

            I sitt kliniska arbete leder hon familjeutredningarna vid Genetiska Enheten på Minnesmottagningen, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, och träffar två familjer per vecka. Hon är sedan förra året chef för Hjärnbanken vid Karolinska Institutet, en biobank för human hjärnvävnad för forskning på hjärnans utveckling, åldrande och sjukdomar. 

Laddar publikationer