KI svarar på krav om återlämning av finska kvarlevor

Publicerat 2019-02-13 10:01. Uppdaterat 2019-02-19 15:37

I ett brev som överlämnades till Karolinska Institutet i december krävde kommittén för återlämning av finska kvarlevor, en sverigefinsk aktivistgrupp, att Karolinska Institutet återlämnar de finska kvarlevor som finns i KI:s historiskt anatomiska samling. KI har nu besvarat kommitténs brev.

Karolinska Institutet ber i svaret till kommittén förbehållslöst om ursäkt för den brist på etiska hänsyn representanter för Karolinska Institutet visade i Finland då kvarlevorna förvärvades. I brevet krävde kommittén en ursäkt, samt skyndsam återlämning av de finska kvarlevorna.

KI:s samling av mänskliga kvarlevor kommer från 1800-talet, då insamling och mätning av framför allt kranier var en del i den vetenskapsgren som kallas fysisk antropologi. Syftet med insamlingen var att kartlägga folkgruppers utbredning och rörelser över jorden. Liknande samlingar finns på många håll i Europa, samt vid Uppsalas och Lunds universitet i Sverige. Samlingen vid KI omfattar drygt 800 individer varav de flesta är från Sverige. I dag förvaras den i låsta förråd och används inte i några som helst forsknings- eller utställningssammanhang.

Opportunistisk och oetisk utgrävning

Majoriteten av de finska kvarlevorna samlades in av Gustaf Retzius och hans kolleger under en resa sommaren 1873. De företog då utgrävningar av ödekyrkogårdar, som vid tillfället inte skyddades av fornminneslagstiftning, i syfte att finna det de betraktade som arkeologiskt och antropologiskt intressanta kvarlevor. Utgrävningarna skedde på ett sätt som utifrån vår tids etik är att betrakta som djupt respektlöst och oetiskt. Karolinska Institutet beklagar den opportunism och brist på etiska hänsyn representanter för Karolinska Institutet visade i Finland vid detta tillfälle.

Fortsatt utredning

Sedan 1990-talet har KI efter beredning och beslut från Utbildningsdepartementet återlämnat kvarlevor ur samlingen till ursprungsbefolkningar i Australien, Nya Zeeland, Franska Polynesien och Nordamerika. Återlämningarna följer en internationell praxis som utvecklats sedan 1990-talet vad gäller repatriering till ursprungsfolk, som genom kolonialisering blivit förtryckta minoriteter i sina egna länder. För återlämningar till majoritetsbefolkningar i självständiga nationer finns ingen sådan praxis i dagsläget. Mot den bakgrunden kommer KI att fortsätta utreda kommitténs önskemål om återlämning av finska kvarlevor, i samråd med Riksantikvarieämbetet och berörda finska myndigheter och institutioner. Vi ber om förståelse för att detta arbete tar tid.

Länkar

EtikHistoria