Reseberättelse Global kirurgi, Uganda 2018

Fördjupningskursen Global kirurgi vänder sig till läkarstudenter på termin 7.  Kursen är uppdelad i två moment, det första är teoretiskt och hålls på Karolinska Institutet under första halvan av våren. Under kursens andra moment åker studenterna till Uganda för att bredda kunskaperna. Det här är berättelsen om resan som studenter och lärare gjorde till Uganda under två veckor våren 2018. 

I en alltmer internationaliserad värld krymper avstånden länder emellan. Ett aktuellt exempel på det går att hitta i den här reseberättelsen. Tittar du på en världskarta, är det mer än 11 000 kilometer mellan Sverige och det östafrikanska landet Uganda. Ett enormt avstånd på pappret, men om du frågar 16 läkarstudenter från Karolinska Institutet, säger de förmodligen att sträckan är mycket kortare än vad den ser ut. Åtminstone känns det nog så! Under två intensiva veckor i maj 2018 fick dessa studenter nämligen möjlighet att besöka Uganda inom ramen för fördjupningskursen Global kirurgi. Kursen sätter fokus på såväl möjligheter som svårigheter inom fältet kirurgi i ett utvecklingsland. Ugandas flagga är svart, röd, gul och vitStudenterna som åker iväg får se hur sjukvården i Uganda skiljer sig från den i Sverige, och hur vardagen för läkare, sjukvårdspersonal och patienter ser ut. För att vara läkare idag krävs kunskap och perspektiv på ett brett spektrum av sjukdomar i andra länder, inom alla tänkbara discipliner, även för den som arbetar i den svenska vården. Att på nära håll få uppleva kirurgiska utmaningar i ett land med en annorlunda kultur och andra förutsättningar än på hemmaplan, är en nyttig erfarenhet för alla framtida läkare. De KI-studenter som väljer fördjupningskursen Global kirurgi i Uganda tar därmed ett viktigt steg mot en blivande karriär som läkare.

Resan till Uganda

Flygresan från Sverige ner till Uganda är relativt smidig. Det finns flera flygavgångar att välja mellan och det är dessutom bara en timmes tidsskillnad mellan länderna. Från Stockholm till Entebbe, flygplatsen närmast huvudstaden Kampala, tar det cirka 14 timmar beroende på antal mellanlandningar. Sedan är det ungefär två timmars bilfärd in till centrala Kampala. Men trafiken är oberäknelig så här ligger betoningen på ungefär. En god tumregel att utgå från för den som reser på vägarna här, är att det tar tid och att köerna kan växa sig långa ju närmre huvudstaden man kommer.

De flesta studenter och lärare från Global kirurgi våren 2018, anländer till Ugandas huvudstad Kampala helgen innan kursen börjar. Några har hunnit med att besöka grannländerna Tanzania och Kenya på vägen ner, men för merparten av studenterna börjar detta två veckor långa äventyr i Kampala. De flesta uppskattar minst en resfri dag innan kursen sätter igång, vilket ger tid till att acklimatisera sig till den nya miljön. Under kursens andra vecka kommer alla att återvända till Kampala, men först väntar några spännande dagar i orten Mubende. Under kursens första vecka ska studenterna få lära sig mer om möjligheter och utmaningar inom området kirurgi i ett mindre samhälle. Mubende är beläget i centrala Uganda, en cirka tre timmars lång (och bitvis skumpig) bussfärd från Kampala. På väg från huvudstaden åker allas bagage före i en mindre bil tillsammans med läraren Helen som håller ett extra öga på sakerna så att inget kommer bort längs vägen. Studenter och övrig personal åker i en vit och blå Toyotabuss modell äldre, en så kallad ’Coaster’, där alla sitter hopträngda tätt bredvid varandra.

Bild från bussfärden till Mubende
Primerose_Hotell i Mubende, Uganda

Varm och fuktig luft strömmar in genom de fönster som går att öppna. Vägarna är smala och ju längre bort från Kampala de kommer, desto mer övergår asfalten till den för Uganda karakteristiskt röda jorden. Utmed sidorna av vägkanten är det grönt och lummigt, en uppfriskande kontrast mot dammet som i farten virvlar upp längs bussen. Förutom att resan bjuder passagerarna på en chans att bekanta sig mer med varandra, blir det även ett stopp för att fylla på energidepåerna med ugandisk ingefärsläsk och annat smått och gott. Väl framme checkar alla kursdeltagare in på hotellet där de ska bo de kommande dagarna.

Kursens första sjukhusvecka i Mubende

Dag ett börjar med samling och gemensam frukost. Maten består av färsk frukt som vattenmelon och ananas, samt engelsk-inspirerade anrättningar såsom korv och vita bönor. I Uganda är det även vanligt med matoke i olika former. Det är en större typ av grön banan som ofta kokas till en smet snarlik potatismos, som brukar ätas till frukost och andra måltider. Den ugandiska (fru)kosten skiljer sig rätt rejält från den typiska svenska. De flesta av morgonens  matgäster lägger till exempel snabbt märke till att en kaffekultur jämförbar med den i Sverige lyser med sin frånvaro. Trots att Uganda är en kaffeodlande nation, är det pulverkaffe som gäller här, eller te i olika varianter.

I samband med dagens frukost delas studenter och lärare in i tre grupper, och sedan får respektive grupp varsin placering på sjukhuset. På sjukhuset finns flertalet avdelningar såsom operation, gynekologisk avdelning, mödravård och förlossning, neonatal-avdelning, kirurgiavdelning med flera. Under veckan kommer grupperna att turas om att vara på olika avdelningar, så att alla studenter får möjlighet att prova på varierande typer av placeringar. En spänd förväntan ligger i luften och det märks att studenterna är laddade inför det kommande sjukhusbesöket. Många funderingar och tankar kring de stundande dagarna i Mubende delas vid frukostbordet.  Många hoppas på spännande patientfall, lärorika möten och utvecklande praktiska erfarenheter. Efter att studenterna fått i sig mat och samlat ihop såväl sig själva och de saker som de behöver ha med sig, är det så dags att sätta sig i Coastern igen. Tillsammans åker sedan studenter och lärare några kilometer till Mubende Regional Referral Hospital. 

 

Samling med chefsläkaren

Ett varmt mottagande

Den här första morgonen får hela gänget träffa sjukhusledningen med Biträdande sjukhuschef och Chefskirurg, Dr. Alphonsus Matovu i spetsen. Mötet sker i en låg administrationsbyggnad som ligger i anslutning till övriga sjukhuset. Alla som är närvarande vid det stora träbordet får presentera sig i tur och ordning. Besökarna från Karolinska Institutet blir varmt emottagna på sjukhuset, alla får till och med varsin applåd efter varje personlig presentation. Sjukhuspersonalen på plats är vänliga och verkar glada över att ha utländska gäster på besök. Det märks att det är uppskattat att KI:s läkarstudenter och lärare kommer hit. Detta är fjärde gången som kursen Global kirurgi hålls i Uganda och som Mubende Regional Referral Hospital står värd.

Regionalsjukhuset Mubende Regional Referral Hospital har runt 150-200 bäddar och tar emot patienter från den omgivande regionen. Sjukhuset erbjuder både sluten-och öppenvårdplatser. Här finns specialistvård inom fyra olika områden: Internmedicin, allmänkirurgi, pediatrik och gynekologi.

En av ingångarna till Regionalsjukhuset i Mubende, Uganda

I Uganda går det ungefär 12500 personer per läkare. De flesta vårdmöjligheter är koncentrerade till urbana områden och det är oftast bara privat sjukvård som finns tillgänglig.

Spännande upplevelser och långa dagar

Dagarna i Mubende börjar för det mesta runt 8-9 tiden när studenterna blir upphämtade och skjutsade till sjukhuset. Sedan kan de hålla på till allt ifrån klockan 14 eller ända fram till sena kvällen. Vissa placeringar innebär ibland timmar av väntan och andra sätter igång direkt. Ingen dag är den andra lik, förutom då att studenterna är med sina respektive grupper på olika avdelningar där de går ronder tillsammans med de ugandiska läkarna på plats. Vanligtvis går det till så att läkaren berättar om ålder på patienten, varför personen ligger inlagd och hur personens hälsostatus ser ut. Sedan brukar patienten undersökas och under tiden eller efteråt har studenterna möjlighet att ställa frågor om diagnos och så vidare. Ibland ställer läkaren frågor till studenterna om vad de tror om fallet och om hur det ska hanteras.Utsikt från Mubendes regionalsjukhus

Vid flera av ronderna får våra svenska studenter även sällskap av ugandiska läkarstudenter. Sjukhussalarna är trånga, ibland kan det vara så många som 20 personer samtidigt som besöker en patient. Studenterna står tätt bredvid eller bakom varandra och samsas så gott det går om utrymmet. Det kan vara svårt att se patienten eller att ens höra något, då ugandierna ofta talar väldigt tyst. En förklaring till läkarnas lågmälda sätt är att de inte vill störa övriga patienter i salen. Eftersom patienterna ligger tätt bredvid varandra på avdelningarna gör man det man kan för att värna om patientintegriteten. 

Studenter på väg in i operationssalen

De anhöriga

Någon gång mellan tolv och två brukar det bli dags för lunch. Gruppvis promenerar studenter och KI-lärare ner för en liten slänt på baksidan av sjukhuset. På vägen till träskjulet där maten serveras passerar man kläder och tyger i regnbågens färger som hänger på tork på tvättlinor som korsar den gröna gräsmattan bakom sjukhuset. Det är anhöriga till sjukhusets patienter som tillfälligt huserar där som 'dekorerat' platsen. På sjukhuset finns ingen vårdpersonal som ser efter patienterna, utan det är anhöriga som ordnar med mat, toalettbesök och byte av sängkläder. Många har rest långväga, och behöver vänta kvar tills den familjemedlem som ligger inlagd kan skrivas ut. I Uganda mäts inte avstånd i kilometer utan i timmar. Vägarna på landsbygden lämnar mycket att önska, och monsunregn hjälper under långa perioder till att förlänga restiden. Det är inte ovantligt att det tar mer än 20 timmar för patienter i regionen att ta sig till Mubendes regionalsjukhus. Möjligheten att få en vårdplats där och behålla den kastas varken bort av patienten själv eller den anhöriga. Att de anhöriga finns där för sina släktingar och vänner märks inte minst utanför mödravårdsavdelningen där ett tjugotal kvinnor har samlats. De hjälper till med att amma och att ta hand om de nyfödda barnen när barnens mammor är för trötta eller sjuka för att orka med. En i säkerhetpersonalen på sjukhuset berättar att kvinnorna sitter där utanför varje dag, och att han brukar ha regelbundna informationsträffar för 'ammorna' om vikten av god hygien inför deras besök på avdelningen. 

Anhöriga hänger upp tvätt bakom sjukhuset

Lunchdags

Uppskuren, färsk avokado

Trots den gråa sjukhusbygnaden och närhet till lidande och sjukdom är omgivningen ändå rätt trivsam. Stora träd omger sjukhuset, i flera av dem hänger stora, gröna avokadoer i klasar och i andra träd för gula små vävarfåglar ett herrans liv. Solen skiner oftast, luften är varm och lite fuktig men utan att vara tryckande. Lunchen intas vid några vingliga plastbord belägna under tak i ett enkelt träskjul. Det finns ingen meny eller prislista, och det går på förhand inte att säga vilken mat som finns just den dagen. En äldre dam med blommig klänning står och säljer solmogna mangos och avokados, av henne går det att beställa uppskurna klyftor direkt vid bordet.

Kvinnan samsas även om matbeställningarna med en yngre man som försvinner iväg ett tag för att sedan komma tillbaka med nylagade 'rolex'-rullar (eller är det rolled-eggs de heter..?). Det är ett slags pannkaksliknande tunnbröd ihoprullat och fyllt med stekt ägg, tomater och vitkålssallad. Det går även bra att beställa ris, sötpotatis, pumpa och grytor i olika varianter. Jordnöt är vanligt här och flera av studenterna provar den mörkbruna jordnötssåsen som serveras i stora skålar. Det kanske inte ser så aptitligt ut alla gånger, men att fylla magen med varm, nylagad mat oavsett hur den än må se ut, är välbehövligt med tanke på all energi som går åt under dagen.Lunchdags i träskjul bakom sjukhuset

Några skillnader mellan vården i Uganda och i Sverige

Något som är karaktäristiskt för det här sjukhuset är den relativt enkla standarden, i alla fall med svenska mått mätt. Produkter och utrustning återanvänds, här finns inga oändliga resurser, så det gäller att hushålla med det som finns. Flera av KI:s elever får uppleva hur eftertraktade vissa produkter är, såsom de medhavda plasttofflorna som snabbt försvinner iväg från operationssalen om de lämnas obevakade några minuter.  Något som också är mindre bekant hemma i Sverige är de återkommande elavbrotten. Att elen går här ibland är dock inget som hindrar de ugandiska kirurgerna från att utföra sitt jobb, de fortsätter att operera och gör så gott det går under omständigheterna. Händelser som förmodligen skulle resultera i panik hemma i Sverige hanteras här i Uganda på ett lugnt och pragmatiskt sätt. Såväl läkare som patienter accepterar det rådande läget utan att gnälla. Att klaga finns det inte utrymme för, utan här verkar alla vara tacksamma för det lilla- att få vård är ingen självklarhet vilket alla är medvetna om. Studenterna diskuterar den här skillnaden och säger att man i Sverige får en hel del serverat, utan att man som läkare eller patient reflekterar över det.

På sjukhuset i Mubende finns det mycket annat som inte är som på svenska sjukhus. Att det finns handsprit utplacerat lite här och var känns igen från hemma, men att det även står små byttor av plast märkta med  'toxic waste' på golvet, och lätta att snubbla på, är lite mer ovant. Det finns ingen ventilation eller luftkonditionering så fönsterna är öppna och kvav luft sipprar in lite då och då. Patienterna ligger på enkla bäddar tätt bredvid varandra utan någon avskildhet, till och med patienten som just nu ligger på isolering på kirurgavdelningen delar rum med de andra. Att han har fått hörnplatsen och att det hänger en lapp som informerar om hans status, verkar räcka för att han ska räknas som isolerad. Något annat som sticker ut är att patienter vanligtvis får nöja sig med en värktablett istället för bedövning, vilket såklart skiljer sig från den 'lyx' vi är vana vid i Sverige. Eller att barn blir dödligt sjuka av malaria, eller att såväl övergivna som undernärda barn är ett relativt vanligt fenomen här i Uganda. Studenterna besöker en liten pojke som just nu ligger på avdelningen för undernärda barn. Han ser ut att vara två månader, men är i själva verket över två år gammal. Nu är han tack och lov på bättringsvägen, men det är likaväl en stark upplevelse, och svårt att se att det finns barn som lider på ett sätt vi inte är vana vid hemma. Den ansvariga, kvinnliga läkaren på plats berättar att många ugandier på landsbygden får problem med dåliga skördar och därför har svårt att nära sig själva och sina barn.

Dags för avstämning

Under veckan blir det flera avstämningar i de mindre grupperna om varje placering och en gång per dag samlas hela gruppen, oftast ute i hotellets gröna trädgård. Den ugandiska lokala ölen eller en kall läsk sitter bra i värmen och avnjuts sittande vid de runda borden med blanka sidendukar. Efter en intensiv dag på sjukhuset är det skönt att få prata om det man varit med om och vädra sina tankar om upplevelserna på sjukhuset.

Samling vid Primrose hotell restaurang

Även vistelsens sista dag bjuder på en gemensam avstämning. Laget runt berättar eleverna om sina upplevelser och vad de lärt sig, om saker som varit svårt, samt vad man förväntar sig av den kommande delen av Ugandaresan. Vistelsen på Mubende Regional Referral Hospital har varit fullspäckad med allt från barnafödslar och bråckoperationer, till patientbesök och sjukhusmöten. Flera av studenterna har fått assistera i operationer, och den som vill har haft möjlighet att interagera med patienter och undersöka dem. Det är många intryck som snurrar, under den lärorika veckan har alla fått uppleva tunga upplevelser och situationer utöver det vanliga. Något alla är rörande överens om är hur lärorikt tiden på sjukhuset har varit och hur duktiga de lokala läkarna är. Trots bristen på resurser har de en förmåga att med små medel lösa problem och ställa rätt diagnoser. De har även varit engagerade och tagit sig tid att undervisa och lyssna på de svenska studenterna vilket uppskattas av alla.

Tillbaka till Kampala..och så lite safari emellan

Efter en minst sagt händelserik vecka i Mubende får alla avnjuta en ledig helg innan det är dags att återvända till Kampala. Eftersom Uganda är ett vackert land med exotisk natur och ett rikt djurliv är det ingen tvekan för någon i gruppen att det är safari som blir nästa programpunkt. Gruppen ger sig av i två specialbeställda minibussar och färdas längs skumpiga, röda vägar till Murchison National Park i nordvästra Uganda. Nationalparken täcker ett gigantiskt område som korsas av Nilen. Här och var avbryts den mäktiga floden av vattenfall på flera ställen. Även Afrikas sjunde största sjö Lake Albert ligger här och Kongos dimhöljda berg skymtar i fjärran.Giraff och träd på savannen

Safarituren börjar i gryningen och studenterna får se naturen vakna till liv under den gyllene solen som i snabb takt stiger på himlen. De turas om att stå upp och spana ut över vidderna genom bilarnas öppna takluckor. Det är ingen direkt brist på djur här. Små och stora antiloper av olika slag sprider ut sig som ljusa prickar över landskapet. Fåglar i färgstarka kulörer flyger omkring och även en och annan gam skymtas för den betraktare som riktar blicken högt upp. Den som vill se elefant och giraff är på rätt ställe då det finns det gott om dem här, ofta syns djuren i större flockar som vandrar över de vidsträckta slätterna. Babianer är också vanliga och även andra slags apor av mindre modell. Under vistelsen i nationalparken blir det även en tre timmars flodtur på Nilen där de ser både krokodiler och stora gäng med flodhästar som njuter av svalkan i vattnet. Gruppen har även riktigt tur att få se lejon. Det finns bara runt 150 lejon i hela den enorma parken, men den skickliga guiden vet precis vart chauffören ska köra för att hitta dem. När de närmar sig området får de köra långsamt för att inte göra för mycket väsen av sig. Ett av lejonen uppenbarar sig plötsligt. Lejonhonan sitter uppe i ett träd, bara en liten bit ovanför dem. Hon sitter stilla, iakttagande med kisande ögon och en min som markerar att hon inte är rädd för människorna där nedanför. Som tur är, kan lejon inte hoppa rakt ner på marken från flera meters håll, utan de måste klättra ner längs med trädstammen. Studenterna undkommer faran den här gången.. 

Elefanter i grupp

Kursens andra sjukhusvecka i Kampala 

Många är på plats i operationssalen i KampalaAndra veckan i Uganda är studenterna tillbaka i Kampala och det är dags att bli placerade på Mulago National Referral hospital som ligger lägligt några minuters promenad från vandrarhemmet. Även här besöker kursen sjukhusets olika avdelningar där studenterna tillsammans med läkare på plats får besöka och undersöka patienter och delta på olika slags operationer. På många sätt är detta ett modernt sjukhus som inte skiljer sig nämnvärt från hur det ser ut hemma i Sverige. Här finns bland annat en modern hjärtklinik med Ugandas främsta hjärtläkare. Det finns även ett cancerinstitut där patienter opereras och får strålbehandling, och där även forskning bedrivs. Studenterna besöker bland annat även en barnkirurgisk avdelning där de får ta del av flera intressanta fall. Här är operationsrummet litet men fräscht och nymålat, där färgglada inslag av tecknade gubbar pryder väggarna.  Just nu ligger det en liten pojke på operationsbordet. Det är många som samsas där inne och flera personer kommer och går för att lämna och hämta verktyg, sutur och annat som behövs. Några av studenterna fick träffa pojken och hans mamma bara någon timme tidigare. Med hjälp av en sjuksköterska som agerade tolk, kunde de ställa frågor om barnets hälsa och om vad som gjort att mamman tagit sig till sjukhuset med barnet. 

Operation av maginnehåll på barnkirurgen

Alla fick i tur och ordning sedan undersöka pojken varsamt, och kunde då tydligt känna svullnaden i buken när de tog på magen, något som kan vara tecken på tarmsjukdom. Den ugandiska, kvinnliga barnkirurgen som nu opererar pojken, har sällskap av en amerikansk kirurg som är där för att hjälpa till och avlasta. De pratar både med varandra och betraktarna, och förklarar pedagogiskt för studenterna vad de gör och om hur operationen fortskrider. De berättar också att det enbart finns fyra barnkirurger i Uganda (ett land med drygt 42 miljoner invånare), så det är med andra ord ett högt tryck på barnkirurgen här i Kampala. Operationen går bra och pojken läggs på en brits i rummet bredvid, där mamman vakar över honom tills han vaknar. Det bortopererade tarminnehållet tas om hand för att undersökas närmre, och för studenterna är det dags att ta sig vidare till nästa avdelning.

Att göra på fritiden

Eftersom Kampala är en storstad finns här en hel del att göra för studenterna under lediga eftermiddagar. Ibland räcker det med att vandra några hundra meter för att ta del av del lokala folklivet. På gatan nära vandrarhemmet sitter försäljare som erbjuder allt ifrån färsk avokado till torkade insekter. Vill man shoppa annat finns det både svala köpcentrum och livliga marknader som säljer souvenirer och krimskrams. Den som vill bada kan besöka ett av de större och finare hotellen Downtown, där man kan betala en engångskostnad och sedan få utnyttja hotellets pool och andra bekvämligheter. Som i vilken storstad som helst finns det även flera kaféer, restauranger och uteställen i Kampala. Det smidigaste sättet att ta sig runt på är med Uber. Det är enkelt att få tag på en bil, och betydligt mer bekvämt och säkert än de lokala ’boda-boda’-motorcyklarna. Kvällstid är det dags för restaurangbesök av olika slag. Då Uganda tidigare var en brittisk koloni är det inte bara de engelska influenserna såsom egg och bacon som syns i matutbudet här. Den som tröttnat på den ugandiska maten hittar framförallt god och vällagad indisk mat i Kampala. Sedan finns det även andra alternativ som passar en internationell publik; japanskt, nigerianskt eller varför inte mexikanskt. Två av kvällarna samlas ett gäng på en mexikansk restaurang för att dricka drinkar och avnjuta den chiliosande maten. Sista kvällen samlas alla, inklusive lärarlaget på restaurangen, för en gemensam avslutningsmiddag och för att fira en av studenterna som fyller år. En av de andra studenterna har ordnat med en underhållande (men svår) frågesport om Uganda, och det blir mycket prat och skratt. Middagen blir ett fint sätt att knyta ihop säcken och summera Ugandavistelsen. Marknad i Kampala

Studenternas upplevelser -summering av kursen

Två lärorika veckor i Uganda går mot sitt slut. Studenter och lärare samlas för en sista avstämning innan det är dags att packa ihop och säga adjö. När kursen är över kommer gruppen att upplösas. De flesta åker tillbaka till Sverige och har sommarlov, men en grupp stannar kvar i Uganda för några veckors äventyr. Det finns oändligt mycket att prata om för att summera kursen och upplevelserna som studenterna haft på de båda sjukhusen. Det är mycket som skiljer sig mot Sverige och kursen har gett nya perspektiv på verkligheten, och en hel del starka intryck som studenterna kommer att bära med sig framöver. För de flesta har det varit tufft att se patienter som mår dåligt och har det svårt. Flera av studenterna framhåller exempelvis förlossningsvården i Mubende som extra jobbig att se, där flera kvinnor behöver föda samtidigt och till och med på golvet i vissa fall. Även avdelningen för cancertumörer på cancer institutet på Mulago-sjukhuset i Kampala berörde många. Ett annat återkommande tema som diskuteras under denna avstämning, såväl som tidigare under kursens gång, är skillnaden i behandlingen och bemötandet av patienter. Det verkar till exempel inte finnas mycket utrymme för vårdpersonalen att ta sig tid att lyssna på patienten, och kommunikationen mellan läkare sker oftast över huvudet på patienter. Även det faktum att anhöriga ansvarar för omvårdnaden av patienter diskuteras. Studenterna konstaterar att det är svårt att avgöra vad som har med kulturella skillnader att göra, och vad som beror på bristande resurser. Det är mycket som behöver förbättras och som en av studenterna uttrycker det så 'kliar det i fingrarna att hitta lösningar'. Något alla också är överens om, är hur viktigt det är för blivande läkare att se hur vården fungerar i låginkomstländer samt att vi i Sverige har mycket att lära av Ugandas läkare och kirurger. Alla studenterna är tacksamma för att de blivit bra bemötta och väl omhändertagna av härliga, vänliga och artiga människor. De är eniga om att de ugandiska läkarna varit engagerade, och att man även har haft ett stort utbyte med de afrikanska läkarstudenterna. Chefskirurg Dr. Matovu på Mubende Regional Hospital, uppskattas extra mycket då han verkligen har tagit sig tid till att pedagogiskt undervisa de svenska studenterna. Även lärarna från KI som arrangerar kursen och som varit på plats i Uganda, får beröm för att de engagerar och inspirerar. När en av studenterna säger att hon lärt sig 'tio gånger mer här än hemma', håller alla i gruppen med. Det om något, är väl ett bevis på att fördjupningskursen Global kirurgi verkligen behövs inom läkarutbildningen!Pojkar på landsväg i Uganda

Några tips och råd

Do's

  • Du behöver vaccinera dig mot Gula febern för att bli insläppt i Uganda. Sedan rekommenderas även att du tar Malariaprofylax före och några dagar efter resan
  • Alla från Sverige behöver visum för sin vistelse i landet. Visum söker du på nätet innan avresa, eller så kan du söka direkt i passkontrollen. Ett vanligt turistvisum kostar 50 USD
  • Om du vill ha möjlighet att surfa, kan du köpa simkort på plats. Det kan vara svårt att koppla upp sig på wi-fi på de flesta ställen så ett ugandiskt simkort till mobilen kan komma väl till pass
  • Ta med dig ficklampa eller pannlampa-det blir ofta elavbrott och det blir riktigt mörkt om kvällar och nätter
  • Den lokala ölen Nile beer är riktigt uppfriskande efter en lång, varm arbetsdag och rekommenderas definitivt!

Dont's

  • Drick inte kranvattnet (om du inte vill riskera att behöva bo på toaletten under hela vistelsen)..
  • Undvik att resa med den lokala taxitransporten Boda Boda. Det är (oftast) trimmade motorcyklar som ligger bakom många allvarliga bilolyckor och dödsfall
  • Uganda är ett relativt säkert land-men använd sunt förnuft och gå inte omkring ensam när det är mörkt, och undvik att bära med dig för mycket värdesaker
  • Sist men inte minst- missa inte att ta för dig av all underbar och färsk frukt som finns i Uganda!

KI strategi 2030

Den 25 september 2015 antog FN:s medlemsländer Agenda 2030, som innefattar 17 globala mål för hållbar utveckling. Globala hälsofrågor är ett viktigt ämne som berör alla, och Karolinska Institutet är en betydelsefull aktör för att bidra till en positiv världsutveckling på detta område. KI:s ambition är att stärka både forskning och utbildningsinsatser utifrån ett globalt perspektiv. För att nå en hållbar utveckling gäller det enligt KI:s rektor Ole Petter Otersen, att tänka och agera tillsammans lokalt och globalt. KI vill ytterligare stärka både forskning och utbildningsinsatser utifrån det globala perspektivet, och har genom kurser som Global kirurgi en möjlighet att bidra till att vi alla når de globala målen i Agenda 2030.

Länkar

Fördjupningskursen Global kirurgi vid Karolinska Universitetssjukhuset, Solna

Strategi 2030

FN:s Agenda 2030

KirurgiLäkarprogrammet