Biosäkerhet

This page in English

Biosäkerhet (laboratory biosafety) innebär att skydda människor och miljön från exponering av smittförande biologiska material som genererats i laboratoriet. Biosäkerhet är en del av laboratoriesäkerhetsarbetet.

Frågor angående biosäkerhet kan ställas till institutionens kontaktperson för biosäkerhet eller till handläggaren för biosäkerhet vid KI, se lista på Institutionernas kontaktpersoner under dokument.

Regler och anvisningar

De specifika föreskrifterna som framför allt styr biosäkerhetsarbetet i Sverige innefattas av Arbetsmiljöverkets föreskrifter gällande:

Det finns ingen svensk bok som kan användas som fördjupning av kunskaperna inom ämnesområdet biosäkerhet, men WHO har gett ut en handbok på engelska.

Definitioner- Biosäkerhet

Biosäkerhet: (laboratory biosafety) innebär att skydda människor och miljön från exponering av smittförande biologiskt material från laboratoriet. Läs mer information på sidan om Bioskydd.

Mikroorganism: En mikroorganism definieras som ”varje mikrobiologisk enhet, cellulär eller icke-cellulär, som kan föröka sig eller överföra genetiskt material". Hit hör bland annat bakterier, virus, protozoer och cellkulturer av högre organismer. Observera att cellkulturer av högre organismer i detta sammanhang räknas som mikroorganismer, men att vävnad/flercelliga organismer inte omfattas av reglerna.

Riskklass: Biologiska agens delas upp i fyra klasser, där en mikroorganism med dåliga förutsättningar att orsaka allvarlig infektion hos människa, och där följderna av en eventuell infektion blir lätta, hamnar i en låg riskklass. En lista över vilka specifika mikroorganismer som klassas finns i Föreskriften Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet.

Notera att mikroorganismens klassning inte hänförs till hur allvarliga följder en eventuell smitta kan få ute i samhället.

Skyddsnivå: Laboratorier delas upp i fyra skyddsnivåer, beroende på vilka skyddsåtgärder de innefattar. En lista över vilka specifika skyddsåtgärder som krävs för de olika skyddsnivåerna finns att läsa i föreskriften om Mikrobiologiska arbetsmiljörisker. De olika skyddsnivåerna är anpassade för användning av mikroorganismer med likartade risker (se definition riskklass).

Läs mer på sidan Tillstånd och anmälan av mikroorganismer

GMM: GMM definieras som ”en mikroorganism vars genetiska material har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom parning eller naturlig rekombination" enligt 2 § förordningen SFS 2000:271 som tolkats i föreskriften "Innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer".

Notera att vävnad/flercelliga organismer inte betecknas som mikroorganismer och ingår istället i regelverket som reglerar genetiskt modifierade organismer (GMO). Den genetiska modifieringen behöver inte ha integrerats i genomet eller konstruerats i egen verksamhet.

Mer information på Arbetsmiljöverkets sida om Tillstånd och anmälningar av GMM.

Blodburen smitta: Det är framför allt hepatit B och C samt HIV, som kan smitta via human blodhantering. Notera att blodburen smitta inte bara kan överföras genom hantering av blod, utan även av material som kontaminerats med blod såsom vävnad, sårvätska, spinalvätska, urin, och pipettspetsar och likande. Även cellkulturer kan ge blodsmitta, mer information på sidan Cellodling och blodhantering.

Bioskydd: (laboratory biosecurity) beskriver hur hantering och förvaring av mikroorganismer ska ske så att de inte avsiktligt kan spridas och därigenom skada människan eller miljön. Läs mer information på sidan om Bioskydd.

Riskbedömning biosäkerhet

Arbetsmiljöverkets föreskrift Mikrobiologiska arbetsmiljörisker beskriver hur och när riskbedömningar ska göras och dokumenteras för mikroorganismer som inte är genetiskt modifierats. För genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM) behöver en riskbedömning alltid utföras. Riskbedömningar skall utföras för att alla ska ha en säker arbetsmiljö och för att höja riskmedvetenheten.

Se vidare under Tillstånd och anmälningar av GMM

Mikroorganismer som orsakar infektionssjukdom hos människa klassificeras, utifrån ökande farlighetsgrad, i riskklass 2-4. De som inte orsakar infektionssjukdom klassificeras i riskklass 1. De kan ändå orsaka ohälsa på grund av överkänslighet eller toxinpåverkan. Exempel på mikroorganismer som normalt inte orsakar infektionssjukdom är cellkulturer samt E coli som är laboratorieadapterade (alltså inte sjukdomsalstrande). Det finns i bilaga 2 B till föreskriften Mikrobiologiska arbetsmiljörisker, en vägledande förteckning över bakterier, virus, svampar och parasiter klassificerade i riskklass 2-4.

Mikroorganismer i riskklass 2-4 måste alltid riskbedömas. Mikroorganismer i riskklass 1 kan behöva riskbedömas. De är upp till användaren att utvärdera om en mikroorganism i riskklass 1 behöver en grundligare skriftlig riskbedömning.

Biosäkerhetskommittén på KI har tagit fram en riskbedömningsblankett för mikroorganismer, benämnd BARA (Biological Agents Risk Assessment). Denna blankett kan användas för att riskbedöma hantering av mikroorganismer (inklusive cellkulturer). Blanketten är uppdelad i två delar där del A används för att karakterisera mikroorganismen och del B beskriver hantering, risker för exponering samt skyddsåtgärder.

Del B finns både för laborativt arbete, B1, och för hantering av mikroorganismer vid djurexperiment, B2. B1 och B2 är inkluderade i BARA blanketten (se under dokument) och man väljer B-formulär beroende på typ av försök. För riskbedömning av laborativt arbete med blod och annat humant provmaterial har Biosäkerhetskommittén även tagit fram en separat blankett, benämnd HUMRA (Human Sample Material Risk Assessment). 

Notera att dessa blanketter inte ska användas för mikroorganismer som genetiskt modifierats, se då istället Tillstånd och anmälningar av GMM. För mikroorganismer i riskklass 2 och uppåt krävs anmälan/tillstånd. Se vidare under Tillstånd och anmälan av mikroorganismer. Vid riskbedömning av kemikalier, se istället under "Riskidentifiering, riskhantering och skyddsåtgärder".

Skyddsåtgärder Biosäkerhet

Vilka skyddsåtgärder som bör vidtas vid hantering av bilogiskt material beror på hur materialet smittar. Ofta hanteras både kemiskt och biologiskt material samtidigt, vilket behöver tas hänsyn till. Valet av skyddsåtgärder ska definieras vid riskbedömningen. Riskbedömningen bör göras på blankett BARA vid hantering av biologiskt material. Se vidare under Riskbedömning.

Handskar

Om handskar behöver användas, och vilken typ som ska användas, ska riskbedömningen för experimenten utvisa. Vid val av handskar för mikrobiologiskt arbete ska både penetrationsförmåga och motståndskraft mot skärskada tas i beaktande. För biologiskt material kan man urskilja tre klasser av handskar. Handskar från de tre klasserna kan bestå av olika tjocklek samt olika material, vilka är olika motståndskrafttiga för kemikalier och punktering.

Handtvätt och handdesinfektion ska alltid utföras efter det att man tagit av sig handskarna vid mikrobiologiskt arbete. Desinfektionsmedel förstör handskens skyddande egenskaper. Tänk på att handskarna blir smittförande, byt handskar ofta. Notera att allt mikrobiologiskt arbete inte behöver bedrivas med handskar på.

Undersökningshandskar

Undersökningshandskarnas kartong är märkt med CE samt oftast koden EN455. Dessa är framtagna för att ge patientskydd. De undersöks inte av någon oberoende källa. Däremot ger producenten en garanti att endast en viss procentsats av handskarna har hål. Om det står AQL 1,5 betyder det att producenten har testat att 1,5% eller färre av handskarna har hål. En handske av denna typ ger därför ofta en falsk känsla av säkerhet på laboratoriet. Den utger sig inte för att skydda mot kemikalier. Exempel är Evercare från SelfaTrade.

Handskar för personskydd

Handskarnas kartong (alternativt handskarna om de är förpackade en och en) som ska användas för personskydd är märkt med koden EN374. De är subgrupperade från ett till tre. EN374-1 är väldigt lik en undersökningshandske, men kan användas vid svaga kemikalier såsom rengöringsmedel. För kemikalie- och mikroorganismhantering där ett högre skydd krävs, behövs ofta handskar som är märka med EN374-2 eller EN374-3. Dessa har dessutom symboler med biologisk risk/e-kolv/bägare med frågetecken.

De med biologisk risksymbol har testats med vattenläckagetest (alltså ej med mikroorganismer), de med e-kolv/bägare med frågetecken har testats för olika kemikalier, och har klarat testet för vissa av dessa. Notera att olika handskmaterial är resistenta mot olika kemikalier, läs mer om Riskidentifiering, riskhantering och skyddsåtgärder för Kemikaliesäkerhet) för en förklaring till vika handskar som lämpar sig för vilka kemikalier.

För handskar märka med EN374-2 /-3 är det oberoende organisationer som testat handskarna. Exempel på handskar som är mäkta med EN374-2 samt biologisk risk-markören är Touch N Tuff nitrilhandske.

Handskar som testats för att ge skydd mot mikroorganismer

Det är endast handskar som är märkta med ASTM F1671-97b (en amerikansk standard, som det inte finns motsvarighet till i Europa) som testats för penetration av mikroorganismer. Exempel på hanskar med sådan märkning är Eco Shield från företaget SHIELD.

Mer information finns i KI:s broschyr om handskar.

Skyddskläder

Vid mikrobiologiskt arbete på KI ska skyddsklädsel, såsom laboratorierock, alltid användas. Denna ska tas av när arbetsområdet lämnas. Vid transporter av mikroorganismer t ex inom institutionen, men där allmänna utrymmen beträds, ska mikroorganismerna förvaras i en transportlåda eller motsvarande och skyddsklädseln tas av. Mer information om Transport av farligt gods och biologiska prover.

Ventilerade arbetsplatser

Om ventilerade arbetsplatser behöver användas, och vilken typ som ska användas ska riskbedömningen för experimenten utvisa. Det är viktigt att skilja på mikrobiologiska säkerhetsbänkar (även benämnda biologiska säkerhetsbänkar) respektive ventilerade arbetsplatser anpassade för kemikaliehantering. En mikrobiologisk säkerhetsbänk är anpassad för arbete med mikroorganismer. Den har t ex HEPA-filter för att rena den utgående luften. Oftast, men inte alltid cirkulerar majoriteten av luften runt inne i den mikrobiologiska säkerhetsbänken, då blåser det HEPA-filtrerad luft från innertaket på säkerhetsbänken (denna kallas mikrobiologisk säkerhetsbänk klass 2).

En ventilerad arbetsplats anpassad för kemikaliehantering (t ex dragbänk, punktutsug och dragskåp) har inget HEPA-filter, men kan ha t ex kolfilter som inte skyddar mot mikroorganismer i luften. Ventilerade arbetsplatser anpassade för kemikaliehantering ger generellt inte omgivningsskydd mot mikroorganismer. Extra viktigt är det att inte använda en ventilerad arbetsplats som endast ger produktskydd, där blåser den HEPA-filtrerade luften från materialet till laboranten. Detta kan testas genom att hålla en bit papper vid arbetsytan och se åt vilket håll pappersbiten rör sig.

Det är också viktigt att ta hänsyn till om den ventilerade arbetsplatsen är kopplad till frånluft (husets ventilation) eller inte. En mikrobiologisk säkerhetsbänk är ofta inte kopplad tillfrånluft, och en sådan bänk skyddar då inte för kemikalier, varken via filter eller via luften som då återcirkuleras i rummet.

Mer information om de olika säkerhetsbänkarna finner ni i Arbetsmiljöverkets PM om mikrobiologiska säkerhetsbänkar.

Kontroll av ventilerade arbetsplatser på KI

Ventilerade arbetsplatser på KI som är kopplade till husets ventilation (sk frånluftskopplade) kontrolleras årligen med avseende på luftmängd och larm via Akademiska hus. De som inte är frånluftkopplade kontrolleras inte rutinmässigt via Akademiska hus. Vid kontrollerna som Akademiska hus arrangerar kontrolleras inte HEPA-filtren. HEPA-filter kan förstöras vid exponering för kemikalier.

Andra metoder för skydd mot smitta

När endast stänkskydd krävs, såsom ofta vid blodhantering, behövs ingen ventilation. I dessa fall kan eventuellt en plexiglasskiva, visir eller glasögon samt munskydd användas. Riskbedömningen avgör vilket skydd som ska användas. I dessa situationer fungerar ofta även dragskåp bra som skydd.

Vaccinationer

Vid arbete med specifika mikroorganismer för vilka det finns vaccin, samt vid arbete där det finns risk för blodsmitta ska vaccination erbjudas laboranten, efter riskbedömning/medicinsk bedömning. Mer information finns att läsa på sidan Vaccination

Spill

Vid spill av biologiskt material är det viktigt att snabbt vidta åtgärder så att inte personal eller omgivningen i övrigt kommer till skada:

1. Spärra av området. Detta för att undvika exponering för aerosoler.
2. Läs riskbedömningen.
3. Kontakta eventuellt specialist för rådgivning, såsom företagshälsovården, infektionsklinik eller handläggaren för biosäkerhet.
4. Sanera själv om det är möjligt. Låt aldrig städpersonalen sanera! De har inte kompetens för detta.

Riskbedömningen avgör hur sanering ska utföras. Det tar ca 5-10 minuter innan aerosoler har lagt sig. Oftast ska området täckas med pappersdukar eller motsvarande, sedan ska en desinficerade kemikalie hällas på pappersdukarna. Det är viktigt att kemikalien får tillräcklig kontakttid, såsom 5-10 minuter. Därefter hanteras materialet såsom smittförande. Ytan desinficeras igen och tvättas sedan med en icke-oxiderande kemikalie, såsom etanol eller detergent.

Notera att den desinficerande kemikalien ska vara bevisat effektiv mot det biologiska materialet i fråga.

Vid spill i i mikrobiologisk säkerhetsbänk kan oftast punkt 1 utgå. Vid kontaminerad centrifug eller inkubator stängs istället locket/inkubatordörren så att eventuella aerosoler lags sig innan den rengörs enligt punkt 2-4 ovan. Blod har en buffrande förmåga och vid spill räcker därför inte etanol, utan virkon, hypoklorit eller motsvarande bör användas.

En inträffad incident ska rapporteras som en avvikelse samt till närmaste chef. Vid personexponering räcker det ofta inte att rapportera händelsen som en avvikelse, läs mer på sidan Rapportera incidenter. 

Vid kemikaliespill, läs istället under Riskidentifiering, riskhantering och skyddsåtgärder.

Hantering av prover med misstanke om riskklass 4 mikroorganismer

Med anledning av ebolaepidemin vill KI:s Biosäkerhetskommitté förtydliga att inga prover med misstanke om mikroorganismer i riskklass 4, som t.ex. ebolavirus, får hanteras i Karolinska Institutets lokaler.

Hantering av prover från regioner med aktiva utbrott av riskklass 4 mikroorganismer ska undvikas. Alternativt ska smittrisk uteslutas innan proverna hanteras vid KI. Vid misstanke om riskklass 4 mikroorganismer skall provet avfärdas och vidarebefordras på ett säkert sätt till Folkhälsomyndigheten. KI:s Biosäkerhetskommitté hänvisar till Karolinska Universitetslaboratoriets (KULs) rutiner för hantering av prover med misstänkt eller säkerställd ebola eller annan viral hemorrhagisk feber. Läs mer under Dokument.

För mer information om ebolautbrottet 2014 se Socialstyrelsens hemsida.

Kontakt:

Handläggare

Jenny Karlsson

Telefon: 08-524 866 02
Enhet: Miljö och säkerhet
E-post: Jenny.S.Karlsson@ki.se

Länkar