Skip to main content

Ftalater

Kontaktperson vid IMM: Professor Johan Högberg
Kontaktperson vid IMM: Professor Annika Hanberg

Bakgrund

Ftalater är samlingsnamnet på en grupp kemiska ämnen som baseras på ämnet ftalsyra. Dessa ämnen används bland annat som mjukgörare i plast, huvudsakligen i PVC-plast där plasterna kan tillsättas upp till 50 % mjukgörare. Ftalater är inte kemiskt bundna till plasterna vilket gör att de kan läcka ut och spridas till miljön.
Dietylhexylftalat (DEHP) stod tidigare för över hälften av de ftalater som användes i Sverige och är också den som undersökts mest noggrant. Numera används oftast andra ftalater, som diisodecylftalat (DIDP) och diisononylftalat (DINP).

Exponering

Ftalater förekommer i låga halter i stort sett överallt på jorden. De kommer ut i miljön via läckage och spridning från varor samt från avfallsupplag.
Människor kan exponeras för ftalater genom inandning, från föda och dricksvatten eller genom hudkontakt. Foster kan exponeras om mamman är exponerad för ftalater, och små barn kan exponeras via modersmjölken. Ftalater har tidigare funnits i både bitleksaker och andra plastleksaker, men ett antal av dessa är nu förbjudna för sådan användning. Inom sjukvården exponeras patienter för ftalater genom plastslangar vid till exempel blodtransfusioner och dialys. I bostäder finns ftalater ofta i damm från mattor och i tapeter av PVC-plast.
Det är till stor del okänt hur människor exponeras för ftalater. Det görs inga regelbundna mätningar av ftalatinnehåll i mat eller dryck i Sverige. En svensk studie (Högberg et al., 2008) visar dock att halterna i urin, blod och modersmjölk är på samma nivå som i andra industrialiserade länder. Eftersom ftalater förekommer överallt i omgivningen exponeras människor troligen kontinuerligt för låga halter under hela livstiden.

Bedömning av hälsoeffekter

I djurförsök har man visat att DEHP påverkar levern samt könssorganen och fortplantningsförmågan. Man har också observerat minskad testikelvikt efter exponering. Även flera andra ftalater ger minskad testikelvikt och minskad spermieproduktion hos djur. Sammantaget misstänks DEHP ha hormonstörande effekter och kunna påverka könsorganens utveckling vid exponering under fosterperioden. Även vissa andra ftalater har utpekats som hormonstörande i enklare cellförsök. Småbarn och foster bedöms som en särskild riskgrupp eftersom djurförsök visar att unga djur är känsligare än äldre och att ämnena kan föras över från mamman till fostret. En aktuell sammanfattning av litteraturen är
Epidemiologiska studier har rapporterat ett samband mellan ftalater och astma och allergi hos barn. Det är dock ännu för tidigt att avgöra om det finns något orsakssamband. Osäkerhet råder även kring ett samband mellan nyfödda pojkars könsorgansutveckling och mängden ftalater i mammornas urin under graviditeten. Denna effekt liknar dem som setts hos försöksdjur. Senare års litteratur har sammanfattats 2014 (Kay et al. 2014).
Med tanke på den diffusa spridningen och den kontinuerliga exponeringen bör de allvarliga effekter som påvisats i djurförsök vara en varningssignal om möjliga allvarliga hälsoeffekter även hos människa. Detta gäller särskilt med tanke på att människor exponeras för flera olika ftalater under en längre tid och det kan finnas risk för att dessa samverkar.

Hälsobaserade riktvärden

EU har angett ett tolerabelt dagligt intag (TDI) för DEHP till 37 μg/kg kroppsvikt och för DBP till 10 μg/kg kroppsvikt. I tyska studier har man beräknat att 12 procent av den vuxna befolkningen får i sig mer DEHP än vad det europeiska riktvärdet anger, och att en tredjedel av 2-4-åringarna får i sig mer dibutylftalat (DBP) än vad motsvarande riktvärde anger.

Reglering

DEHP, DBP och BBP är sedan januari 2007 förbjudna i leksaker och barnvårdsartiklar inom EU om halten överskrider 0,1 procent. Ftalaterna diisononylftalat (DINP), diisodecylftalat (DIDP) och di-n-oktylftalat (DNOP) är förbjudna att användas i leksaker och barnvårdsartiklar som barn kan stoppa i munnen om halten överskrider 0,1 procent.

Mer information

ECB (2003) Dibutyl phthalate: European Union Risk Assessment Report (CAS No: 84-74-2). Från European Chemicals Bureau (ECB). Tillgänglig via hemsidan för Consumer Products Quality & Safety (f.d. ECB): http://ecb.jrc.it/

ECB (2008) Bis(2-ethylhexyl) phthalate (DEHP): European Union Risk Assessment Report (CAS No: 117-81-7). Från European Chemicals Bureau (ECB). Tillgänglig via hemsidan för Consumer Products Quality & Safety (f.d. ECB): http://ecb.jrc.it/

Högberg J, Hanberg A, Berglund M, Skerfving S, Remberger M, Calafat AM, Filipsson AF, Jansson B, Johansson N, Appelgren M, Håkansson H. Phthalate diesters and their metabolites in human breast milk, blood or serum, and urine as biomarkers of exposure in vulnerable populations. Environ Health Perspect. 2008 Mar;116(3):334-9

Kemikalieinspektionen (2010), Faktablad om ftalater i leksaker.
Kay V, Bloom M, Foster W. Reproductive and developmental effects of phthalate diesters in males. Crit Rev Toxicol. 2014 Jul;44(6):467-98.

Miljöhälsorapport 2009

Yiee JH and Baskin LS. Environmental factors in genitourinary development. J Urol. 2010 Jul;184(1):34-41.