Tar upp kampen för att hjälpa missbrukare i Indien
Patienten dog framför ögonen på Nitya Jayaram-Lindström. Femton år senare tar hon med hjälp av sin forskning på nytt upp kampen för att hjälpa missbrukare i Indien.
Titel: Forskarassistent vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Aktuell: Startar just nu det första samarbetet inom psykiatri mellan Karolinska Institutet och ett universitet i Indien, National Institute of Mental Health i Bangalore.
"Mitt på intensiven, omgiven av doktorer och vårdpersonal, låg min patient. I en halvtimme arbetade läkarna intensivt för att försöka rädda hans liv men det gick inte. Han dog inför ögonen på sin familj. Hans fru vände sig förtvivlat om till mig: "Men du sa ju att han var på bättringsvägen?".
Det hände på mitt första jobb som psykolog på en beroendeklinik i Chennai i södra Indien och mannen var min första egna patient. Han fick kognitiv beteendeterapi mot långvarigt alkoholmissbruk och blev bättre och bättre för varje gång.
Men så inför en av de sista behandlingarna kom hans fru inrusande på min arbetsplats. Hon skrek att hennes man låg på intensiven. Det visade sig att mannen hade velat testa om han kunde dricka, trots att han åt antabus, den medicin han fick mot sitt alkoholmissbruk. Hans hjärta klarade inte påfrestningen.
För mig, i mitt arbete, skapade händelsen en kris och jag upplevde en stor brist i min utbildning som inte förberett mig på detta. Min far, som arbetade som chef för kliniken, hjälpte mig att se framåt och fick mig att inse att återfall är vanligt. Men jag kunde fortfarande inte förstå varför min patient skulle dö, när behandlingen hade gått så bra?
När jag en tid senare träffade Yasmine Hurd, tidigare professor vid Karolinska Institutet, förstod jag att forskning om missbrukets fysiologiska effekter på hjärnan kanske kunde fylla det tomrum jag burit på. Idag, femton år senare, ägnar jag mig både åt forskning och åt att behandla patienter och kan på så vis utveckla den behandling jag ser att de behöver. Och forskningen har hjälpt mig att förstå hur missbruket i sig försämrar bland annat minne och självkontroll, och hur det i sin tur påverkar patientens möjlighet till tillfrisknande.
Detta är första gången jag återberättar den här historien. Jag tror att det hänger ihop med att jag håller på att starta ett samarbete med forskare i Indien, först nu knyts säcken ihop. När jag började arbeta som psykolog fanns bara ett läkemedel mot alkohol- och amfetaminmissbruk, sedan dess har jag och mina kollegor lett utvecklingen av fem nya och fler är på väg från andra forskargrupper. Jag hoppas de ska leda till att fler liv räddas, inte minst i Indien."
Text: Cecilia Odlind. Först publicerad i Medicinsk Vetenskap 3/2013.