Bättre läkemedelsanvändning i låginkomstländer

Riktlinjer för medicinsk behandling baseras ofta på läkemedelsutveckling och forskning som är relaterad till västvärlden. Eleni Aklillu vill bidra till mer ändamålsenlig läkemedelsanvändning i Afrika söder om Sahara. Miljöfaktorer och genetiska skillnader är två skäl till att anpassningar behövs.

Porträtt av Eleni Aklillu i labbet.
Foto: Ulf Sirborn

Vad forskar du om?

– Jag är farmakolog och forskar om hur användning och effektivitet av läkemedel kan förbättras vid behandling och förebyggande av svåra infektionssjukdomar i låginkomstländer, framför allt i Afrika söder som Sahara. Det gäller sjukdomar som hiv/aids, tuberkulos, malaria, elefantiasis, snäckfeber och flodblindhet. De tre sista ingår i den grupp av parasitsjukdomar som brukar kallas försummade tropiska sjukdomar.

Varför behövs det?

– Två viktiga skäl är samsjuklighet och polyfarmaci, det vill säga när en patient har flera sjukdomar och får flera läkemedel samtidigt, vilket ökar risken för bland annat biverkningar. I Afrika söder om Sahara är det mycket vanligt att patienter har exempelvis hiv i kombination med tuberkulos eller malaria. Det finns också större mänsklig genetisk variation söder om Sahara än i resten av världen och jag är en av de första att studera hur läkemedelseffekter påverkas av detta. Vårt övergripande mål är att medverka till bättre rekommendationer om hur läkemedel bör användas i Afrika söder om Sahara och det lyckas vi också med. Ett bra exempel är vår studie av hur två viktiga läkemedel mot tuberkulos respektive hiv bör kombineras när patienter tar båda. Detta hade tidigare undersökts i vita och asiatiska populationer, men vi såg att läkemedlen interagerade och omsattes annorlunda hos svarta, vilket ledde till giftigt höga halter i blodet. Vår upptäckt ledde till nya rekommendationer från WHO.

Vad händer framöver?

– Vi fortsätter att forska om läkemedel mot infektionssjukdomar men breddar oss också till icke smittsamma sjukdomar, som cancer- och diabetesbehandlingar. Även där är behoven stora. Jag arbetar också övergripande såväl på KI som nationellt och på EU-nivå med att utveckla forskningssamarbeten mellan europeiska och afrikanska universitet. Min egen forskarbana började i ett sådant samarbete och det är viktigt för mig att bidra till att fler får samma chans.

Text: Anders Nilsson, först publicerad på engelska i skriften From Cell to Society 2020.

Eleni Aklillu

Professor i tropikfarmakologi vid institutionen för laboratoriemedicin

Eleni Aklillu är född i Etiopien 1965 och utbildad apotekare vid Addis Ababa University med examen 1987. Efter deltagande i ett utbildningssamarbete mellan Addis Ababa University och KI tog hon en master i biokemi 1996.

Aklillu disputerade i molekylär genetik vid KI 2003 och har därefter forskat vid institutionen för laboratoriemedicin. Hon blev docent 2009. Aklillu är sedan 2016 ledamot i Vetenskapsrådets kommitté för utvecklingsforskning och var 2014–2018 vice ordförande för vetenskapliga rådgivande kommittén för EDCTP – European and Developing Countries Clinical Trials Partnership. Hon sitter i styrgruppen för KI:s Center för malariaforskning.

Eleni Aklillu har anställts som professor vid Karolinska Institutet från 1 juli 2020.