”Att komma ut och ha praktik tycker jag är väldigt kul och lärorikt”

Josefin von Zeipel, Fysioterapeutprogrammet:

– Jag har länge velat arbeta med människor. HjälpaBild av Josefin von Zeipel, Sjukgymnastprogrammet
människor till en god hälsa oavsett sjukdom, funktionshinder eller liknande. Dessvärre har jag svårt för att hantera blod, både när det gäller mig själv och andra, vilket fick mig att bortse från tanken på att bli sjuksköterska. Som idrottare hade jag kommit i kontakt med sjukgymnaster på olika sätt, och fått ett intresse för deras kunskap kring kroppen, rörelseapparaten och träning. Sjukgymnastik lät spännande! Jag hade dock hört att intagningspoängen till sjukgymnastutbildningen var höga, vilket fick mig att tvivla på om jag skulle kunna komma in på utbildningen. När jag under mitt sista år på gymnasiet insåg att jag skulle ha en chans, bestämde jag mig för att plugga hårt det år som var kvar.

När du varit på praktik och träffat patienter – vad tar du med dig från dessa möten?
– Att komma ut på arbetsplatsen och ha praktik tycker jag är väldigt kul och lärorikt. Det är då jag lär mig som bäst. Att arbeta med människor innebär att en dag inte är den andra lik, och det är svårt att förutse exakt vad som kommer att hända. Det kan verka lite skrämmande, men samtidigt utmanande. Det går inte att vara på ett sätt mot alla patienter, man måste läsa av situationen och vilken sorts individ man har framför sig. Människor är komplicerade och det går inte att bara fokusera på ett ben eller en arm som behöver rehabiliteras, utan det är en helhet, en individ, vilket också kan vara det svåraste med patientmötena. Samtidigt är det personliga mötet det absolut bästa – att få skapa ett band till en annan människa, att få göra en skillnad, och att få chans att lära av varandra.

Student