Alva bedömer beröm

Bryter du ihop om du får kritik under laborationen eller den muntliga presentationen? Det kan bero på hur den kritik du tidigare mött i livet har formulerats av föräldrar, lärare och andra i din omgivning.

All feedback är inte bra, som många tror. Det vet Alva Appelgren, doktorand på institutionen för klinisk neurovetenskap, som forskar i ämnet. Hon berättar att den goda feedbacken kopplas ihop med den ansträngning du gjort för att uppnå resultat, medan den kritik som fokuserar på dig som person är mindre bra – i alla fall om det är den enda typen av omdöme som ges.

– Feedback som knyts till dina karaktärsegenskaper kan tyckas trevlig initialt. Vem vill inte höra att man är smart, snygg eller snabb? Men den karaktärsanknutna feedbacken fungerar inte alls lika bra om du vill utvecklas. Om framgången associeras med personliga egenskaper kan det leda till att du inte tror att du behöver anstränga dig för att lära dig, eftersom resultaten hänger ihop med en inneboende kapacitet. Om till exempel matematiken upplevs som svår i skolan är det lättare att ge upp; ”jag är ju ingen matte-människa” tänker den som alltid fått höra att hon är musikalisk eller konstnärlig, förklarar Alva.

Alva gör sitt fjärde och sista år som doktorand på KI. Hon har en examen från Kandidatprogrammet i biomedicin på KI och kände att hon ville ha lite mer anknytning till människans beteende i sin forskning.

”Vem vill inte höra att man är smart, snygg eller snabb?”

– Jag är intresserad av hur människor påverkas utifrån och hur beteenden kan förändra hjärnaktiviteten, det vill säga hur psykologi och biologi hänger ihop, säger hon.

I Alvas forskning får försökspersonerna göra ett test i en dator, samtidigt som förändringar i hjärnan granskas i en MR-kamera. Ett område i hjärnan som används får mer syre skickat till sig, i förhållande till delar som just då är passiva.
Detta kan man sedan se genom färgskillnader i de funktionella MR-bilderna, som visar hjärnans aktivitet. Testet är utformat så att det enkelt kan avgöras om individen har lyckats eller misslyckats i provet. En grupp får karaktärsknuten respons, exempelvis ”Du är smart”, den andra gruppen får en skylt med ordet ”Rätt” eller ”Fel”.

– Det vi kan se är att personer som fått icke karaktärsanknuten respons är mer benägna att fortsätta jobba. De ger inte upp när de får motgångar, utan ser att ansträngning lönar sig, säger Alva.

Men hur ska man definiera ”fel”? Ibland visar det sig ju att det som man trott varit misstag lett till stor utveckling och framgång?

– Ja, i våra tester finns bara två svar; det ena är rätt och det andra är fel. Vi behöver ha de här standardiserade frågorna ochsvaren för att kunna genomföra vår forskning. Men verkligheten är förstås mycket mer komplex, förklarar Alva.

Hon berättar att vår reaktion på misstag beror på vad vi förväntar oss av oss själva och vår prestation. En person som har låga tankar om sig själv reagerar ofta mer känslomässigt på misstag än en person som har höga tankar om sig själv. Den förstnämnda kan till exempel bli mer ledsen, arg eller uppgiven än någon i den andra gruppen. Det beror på att personer med höga tankar om sig själv ofta reflekterar över och lär sig av sina misstag på egen hand.

Alvas kom-ihåg: Tänk på att även framgångsrika människor ständigt gör misstag. En anledning till att de är framgångsrika är att de inte ger upp!

– En person med sämre självförtroende är mer osäker och tar i större utsträckning till sig extern feedback. Men det kan man ändra på. Om personen får feedback som handlar om att hon eller han kämpat bra så kan det leda till en inställning att misstag är en del av inlärningsprocessen. Så småningom kanske det leder det till en mindre känslomässig reaktion på misstag och en ökad självreflektion eller det vi kallar ”intern feedback”.

Alva hoppas att hennes forskning på sikt ska leda till en ökad kunskap om inlärningsprocesser, som skolan och utbildningsväsendet kan ha nytta av.

– På något sätt vill jag jobba med frågor om motivation och feedback framöver, kanske på ett utbildnings- eller konsultföretag, säger hon.•

Namn: Alva Appelgren
Ålder: 31 år
Gör: Doktorand på institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.
Roligast med att forska: Det mest spännande är att designa experimentet, att tänka på vad man vill ta reda på och hur det ska gå till. Sedan är det också väldigt kul när man får fram resultat och kan presentera det man upptäckt.
Svårast med att forska: Saker tar väldigt lång tid och man måste jobba hårt.
Detta överraskade mig mest i min forskning: Att vi människor påverkas så lätt och ofta av feedback, utan att vi är medvetna om det. Att påverkan dessutom styr hur vi handlar och att detta går att mäta – det är häpnadsväckande!

Text: Catharina Bergsten
Foto: Andreas Beronius