Till minne av Dan Grandér

Professor Dan Grandér

Professorn och institutionschefen Dan Grandér har efter en tids sjukdom avlidit, 53 år gammal.  Närmast anhöriga är modern Marianne, brodern Jonas och brorsbarnen Alma, Adam och Joel.

Dan visste redan i ung ålder att han skulle bli läkare och började också tidigt under utbildningen att forska. Att det blev cancerforskning var nog mest en slump och berodde på att han hamnade mittemot en av oss på en middag där en gemensam bekant högt och tydligt deklarerade att: ”Dan Grandér är ett geni”.

                      Och nog var han intelligent alltid, vår käre vän och kollega. Han behövde inte studera inför en tentamen eftersom minneskapaciteten var så stor att det räckte med att han gick på föreläsningarna. Dan disputerade innan han var klar med läkarutbildningen och fortsatte sedan att forska samtidigt som han gjorde klart sin läkarlegitimation. Och sedan blev det forskning och undervisning på heltid.

                      Men Dan hade också ett liv utanför Karolinskas väggar. Han växte upp i en familj där de judiska traditionerna var starka. Och efter att i 18-ärsäldern tillbringat ett år i Israel reste han regelbundet till landet och de senaste åren ägde familjen också en lägenhet i Tel Aviv.

                      Två saker var kanske mest slående med Dan. Den ena var hans stora vänkrets där alla kände sig sedda och lyssnade till. Och vi minns värmen och ödmjukheten som strömmade emot oss. Den andra var hans klokhet. Dan hade inte för vana att välja samtalsämne men man kunde prata med honom om allt. Och som alla kloka människor hade Dan förmågan att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

                      Yrkesmässigt hade Dan en strålande karriär. Han byggde upp en forskargrupp och inte mindre än elva doktorander disputerade under hans ledning.  Samtidigt var han en mycket hängiven och uppskattad lärare som hade förmågan att med inlevelse förklara det mest komplexa på ett enkelt sätt. Han blev professor 2008 och år 2011 blev han vald till institutionschef.

                      Sen kom då sjukdomen. Dan visste från första början att oddsen var emot honom, men han bar denna insikt och hela sin sjukdomsperiod med styrka och integritet. Och personalen på sjukhuset uttryckte att de aldrig haft en patient som hade så många besökare.

                      Och nu kan det avslöjas – lösenordet på Dans dator var ”tikun”, det hebreiska begreppet för att reparera världen och enligt vilket vi alla har ansvaret för att göra världen till en bättre plats. Till denna uppgift var Dans bidrag stort. Vi kommer att sakna honom mycket.

Stefan Einhorn
Jonas Bergh
Lars Holmgren

Cancer och onkologiPersonporträttProfessor